Vi måste fixa videospelen!

Hej! Denna blogg har varit ett ödeland sedan november, men nu har den kommit till liv igen. Så kom och sätt er här med mig en liten stund, vi har något väldigt viktigt vi måste diskutera, hur vi ska rätta till videospelen.

Tillsammans - det är du och jag, käre läsare – ska vi göra en lista över småsaker. De återkommande och irriterade små detaljer som utvecklare stoppar i sina spel, de som får oss att vilja kasta skivorna in i en våldsam eldsvåda. Vi ska bygga ett spelmanifest à la Gameplayer.se. Så låt oss starta genom att starta om. Specifikt handlar det om att starta om spelet som skänkte oss julefrid, nämligen Zelda.

Ja, det är inte så mycket fel med Skyward Sword, eller hur? Det är ett underverk. (Det är till och med så att vi har tjatat om hur bra det är i vår recension av spelet som ni kan läsa här.) Allt är frid och fröjd förutom en sak: väntan mellan Links död och hans återställande till fullt liv igen.

Link faller, reser sig upp, faller igen, dör. Skärmen blir svart – plågsamt långsamt. ”Game Over” tonas fram i samma takt som glaciärer smälter. Texten tonas bort igen medan kontinenter byter plats och hela civilisationer byggs upp och möter sin undergång. En meny uppenbarar sig: ”Vill… du… fortsätta… ditt… äventyr? A-knappen, A-knappen, A-knappen, JA, för den stora gudinnans skull, LÅT MIG FORTSÄTTA SPELA.

Spel när de är som bäst kan trollbinda dig. Du kommer in i ett speciellt flyt – den skumma känslan när du nästan får en hypnotisk kontakt med spelet och dina fingrar går på automatik. Men för att det ska hända behövs konstant action och minimala uppehåll. Att stå och glo i tio sekunder framför ”Game Over” är 9,99 sekunder för länge.

Ta racingspel som skadeglatt får oss att vänta när det laddar om banan vi just körde på: det är sådana spel vi kommer få spela i helvetet. Hela poängen med racing är att köra om banorna, om och om igen, att ge upp och starta om vid minsta misstag, för att sedan vråla i glädje till din omtöcknade katt varje gång du skär bort en molekyl från din bästa tid.

Det var därför nedladdningen av det fantastiska MotoHeroz var ett av de bästa ögonblicken i mitt liv. Det har förvirrande korta omstartningar och har heller ingen nedräkning innan loppet börjar. Ännu bättre är att om du trycker på 1 så startas loppet om direkt, utan att du behöver fiffla runt i menyer och liknande. Följaktligen försvinner jag så lycklig ibland in i ett ändlöst omspelande av spelets påhittigt utmanande banor. När jag kommer tillbaka till verkligheten finner jag ofta att jag inte ätit på flera dagar eller att jag har dött.

Sådär, här har vi nu med andra ord punkt nummer ett på vårt Spelmanifest à la Gameplayer.se: när vi väljer fortsätt, så menar vi att fortsätta NU. Sakta men säkert ska vi fylla manifestet med nya punkter såsom den ovan: saker som är lätta att fixa som utvecklare inte har någon ursäkt att fortsätta med – speciellt med hela hela fyra årtionden utav videospelsevolution bakom oss.

Vad händer nu? Det är här du kommer in! Nå mig genom att kommentera nedan eller via Twitter (@Julius_Guldbog) eller e-post ([email protected]) så ska vi diskutera vad ni tycker är störande i spel. Vi ska gemensamt besluta vilken punkt nummer två blir, så återkommer jag till bloggen för att argt orera om det.

Väl mött!