Läste precis Fredrik Schaufelbergers recension av Guitar Hero 3.. En av dom vettigare jag har läst på ett tag och som inser en viktig sak, "I Guitar Hero III är därmed allt som upplagt för att segertåget ska fortsätta. Det finns bara ett problem. Det här är inte Guitar Hero III."
Helt korrekt, att det däremot skulle vara Rock Band som är den egentliga uppföljaren, det förstår jag inte hur man kan se. Just nu finns det ingen som kommer göra ett musikspel som är lika fulländat som Guitar Hero 2, Guitar Hero 3 har en betydligt sämre kontroll som gör att till och med jag (jag spelade Guitar Hero 2 varje dag sen det kom, låg 69:e plats i världen) får ont i händer och fingrar. Fast visst, det kan jag ta, men även om den nya kontrollen är estetiskt och ljudmässigt betydligt mer tilltalande så har den ingen chans i precision när den står i jämförelse med SG:arna till PS2. Fretknapparna har gått från att vara underbart slideable till något "gummiga" och smala och kräver alldeles för mycket kraft för att tryckas ner. Jag ogillar det här starkt och det skapar problem när playstation 2-ägare och restens scores ska jämföras. Blir det verkligen rättvist?

Angående musiken är det ett underverk att man kan få med så många bra och etablerade artister och samtidigt få med så tråkiga låtar. Låtarna i sig är inte dåliga (så som Paranoid, Number of the Beast, One mf), det är bara det att deras charts inte är särskilt intressanta, framförallt om man jämför med vilka andra låtar dessa band hade kunnat ställa upp med. Många låtar förstår jag inte varför dom är med öht, som the killers, afi och en hel del bonuslåtar där fokuset enbart är power chords och någon lam brygga. Låtvalet i Guitar Hero 3 går verkligen mellan att vara totalt oinspirerat (When You Were Young, My Name is Jonas, I'm in the band (av alla Hellacopters låtar? Seriöst?) och fantastiskt uppfriskande (Through the Fire and Flames, Impulse, Cult of Personality) och ibland påminner det sådär skönt mycket om Guitar Hero 2 (Stricken, Cherub Rock, Down and Dirty).

Guitar Hero 3 är dock fortfarande Guitar Hero, även om det på många sätt inte kommer upp i Guitar Hero 2:s nivå. Rock Band är något helt annat. Där Guitar Hero alltid (även och kanske framförallt i trean) har framhävdat svårighetsgrad, omspelningsvärde, precision och varit "hardcore" (med det menar jag att fokuset ligger på poängsamlande) kommer Rock Band vara mer "mainstream" (herregud åt mig för att använda dessa uttryck) och locka en bredare grupp människor och därmed ta bort fokuset från gitarrbiten av spelet. Den gitarrbiten i Rock Band är inte tillräckligt stark för att konkurera med vare sig Guitar Hero 2 eller 3.

Nu har det blivit mycket snack hit och dit, ber om ursäkt för det. Skulle kanske kunna sammanfatta min åsikt lite snabbt: Guitar Hero 3 är inte lika bra som Guitar Hero 2. Guitar Hero 3 är bättre än Guitar Hero 1 och dess gitarrdel är bättre än gitarrdelen i Rock Band. Valet av artister är riktigt bra, valet av låtar är bra, men lider av en del besvikelser. Spelmekaniken i sig är inte särskilt förändrad, men kontrollen gör att det kommer krävas månader av inlärning och acceptans för att det ska kännas rätt att spela Guitar Hero. Och detta är dess främsta nackdel.

Så för alla Guitar Hero-älskare, Guitar Hero 3 it is. Fast jag köper nog Rock Band också, dock utan gitarrdelen.

För övrigt, 510k på Through the Fire and Flames nu, satan vad den är svår att få fem stjärnor på. Annars är jag just nu nöjd med 4:e plats i världen på Lay Down på expert, jag har fan lärt mig att squeeza enkla låtar helt ok ändå. Och in FC-terms är jag nog mest nöjd med La Grange och Same old Song and Dance, fast jag har knappt kommit igång där än.

Fittkuken fittade bort mitt inlägg så nu blir det inget skoj som det hade tänkt vara. Därför tänker jag skriva om inlägget i små stolpar.

YYZ, Stop, Laid to Rest och Push Push Lady Lightning FC. Fuck yeah.

Bang Camaro. The Sword. Lovande.

Guitar Hero 3. Release. Äta bajs. Maila Johan Eklund.

Jag borde få recensera Guitar Hero 3 på och i alla sajter och tidningar som finns. Ingen annan är värdig.

Nu blir det inget mer för jag blev arg.

Jag antar att min fascination för Guitar Hero är ganska etablerad vid det här laget. Min 29:e FC blev idag ett faktum (Less talk more rokk) men det är inte det jag ska skriva om (men fuck me, 29 FC's, det är rätt bra. Rankad 116 nu).

Rock the 80's kom för ett tag sedan. Läste lite recensioner på det. Jag är förvirrad.

Låtvalet är något utav det sämsta jag har sett. Jag tänker inte argumentera över hur bra låtarna är rent generellt, fast let's face it, 80-talet är framförallt till för att glömmas, lite som tideräkningens största bakfylla.

Man kanske därför kan se Guitar Hero-serien ur det här perspektivet. Första spelet, första fyllan. Inte komplett, ingen tajming i drickandet, ibland går det helsnett men fan vad skönt att ha den avklarad och visst, några goda minnen.

Lite senare, Guitar Hero 2. Den Sjukt Feta Fyllan. Överball. Upptrappande känsla. Mer mer mer, ge mig mer. Röka nån braja, snorta lite koks. Allt känns sjukt. Hangar 18. Men. Mår inte bra längre. Allt snurrar. Så kommer till slut spyan. X-Stream (projektil) och Yes We Can ("fan vad du ser ut", sagt till spegeln på toan).

Dagen efter. Mår inte alls bra. Rock the 80's. Känner sig slö. Pallar inte göra något. Därför gitarrerna typ är... tja, om vi säger som så att det är överraskande att man väljer låtar som inte alls har fokus på gitarrer i ett spel som heter... ja ni vet. Blir lite bättre senare under dagen. Sista tieret känns najs. Överlag en skitdag.

Guitar Hero 3 kommer bli nyårsafton (fast inte som förra nyårsafton, den sög).

Idag har jag skalat banan.

Bananen var smaskig.

Ovan ser ni en bild på en glad banan.

Eftersom jag känner mig för kaffedesorienterad för att ägna mig åt det jag borde göra (plugga till tenta som sker på torsdag i filmhistoria) tänkte jag att jag kunde göra lite substanslös bloggning istället.

Satt ett tag innan och funderade på om jag ska skriva om mitt deltagande i ligaspel i min artikelserie eller här i bloggen och kom fram till att det antagligen är bäst att lämna mina personliga eskapader här.

Så hursomhelst, säsong fyra har dragit igång på Scorehero. Just nu råder det en mängd förväntningar i min skalle. Kan mycket väl bli så att jag kommer spela i någon division högre den här säsongen än förra vilket såklart både skrämmer och fängslar. Jag har nämligen gjort avsevärda förbättringar på senaste tiden vilket har resulterat i att många av de mål jag satte upp för några veckor sedan (15 FC:s, rankad bättre än 200 osv) är slagna. Jag hoppas hursomhelst att jag hamnar i den högre AA-division (de divisioner som finns är AAA-1, AAA-2, AA-1, AA-2, A-1, A-2 samt B och C där B och C enbart innefattar spel på hard respektive medium).

De låtar som ska spelas första veckan och till viss grad ska bestämma vilken division man ska hamna i är:

1. Beast and the Harlot
Långt ifrån min bästa låt, har stora problem att bibehålla en combo under i princip alla partier. Ibland kommer jag dock in i låten och kan spela riktigt bra. Rekord: 37x,xxx.
2. Red Lottery
En av de tråkigaste låtarna i hela spelet (vem fan kom på idéen att ta med en doom metal-låt?). Har redan FC:at den så den här veckan kommer jag fokusera på att fixa en bättre star power-väg och förhoppningsvis få 8 stjärnor på låten. Rekord: 31x,xxx.
3. The New Black - Twist - NO SP
Veckans twist-låt är The New Black och twisten är att man inte får använda star power. Detta kan komma att bli något av det mest irriterande jag upplever i Guitar Hero-väg med tanke på att jag är väldigt nära att FC:a låten, och om det skulle hända under en av dessa twist-sessioner kommer mitt resultat bli relativt lågt. Hoppas att det inte går så bra.
4. YYZ - Poll winner
Varje vecka röstar deltagarna om en låt som de vill spela och den här första veckan i säsong 4 blev det YYZ, vilket passar mig som handsken. Gillar låten skarpt och har en del jag vill förbättra. Hoppas kunna nå 250,xxx. Nuvarande rekord: 24x,xxx.

Allt i allt en relativt tråkig vecka i låtväg. Istället har jag spenderat dagen med att FC:a John the Fisherman (way overdue) och *trumvirvel* Last Child. Last Child tog mig tre timmar att klara och det hela höll på att sluta i total katastrof. När jag för en gångs skull tog mig förbi alla svåra partier och tänker att nu är det bara att ro hem segern brakar brevinkastet upp och något riktigt jäkla tungt dunsar ner på golvet. I det här läget är min puls redan mycket högre än vad den borde vara och hjärtattacken var troligtvis inte långt borta. Trots chocken lyckades jag hålla igång spelandet och FC:n var ett faktum.

Tur det, annars hade ni kanske fått läsa om den nya dödsdrogen, Guitar Hero, i Aftonbladet imorgon. "Ung man hittad död i trapphus efter att först ha slagit sönder en brevbärare med plastgitarr och sen tagit livet av sig genom att pressa ner samma tingest i sin egen hals. Orsak är ännu ej fastställd, därför antar vi att alla spel gör folk till mördare."

Idag får ni ingen bild. Jag har dock kollat in möjligheterna att fixa ...

Nu var det ju ett tag sedan jag skrev här, men det har sina orsaker. ...

(Det har blivit lite av en rolig vana att bara googla fram något fult ...

Jag öppnar min mail och som vanligt ligger det mail från ...

(Jag hade tänkt lägga upp en bild på mina anteckningspapper, men ...

Under en väldigt blöt och drogrik kväll i somras kom jag och en ...

När jag låg i ett nedsläckt flickrum någonstans i utkanterna av Luleå ...

Det är med visst självförakt jag kastar mig in i det här ...

Här kommer ett antagande: Omslag på lösnummer är där för att ...

(bilden är snodd från ...

Jag introducerar er till min blogg. Har tidigare skrivit på blogspot, ...