Inspirerad av Orshammars blogginlägg om Mines of Moria, en av expansionerna till Lord of the Rings Online, bestämde jag förra helgen att det var dags att ge det spelet ett nytt försök. Jag hade testat det vid ett par tillfällen, bland annat vid stresstestet alldeles innan det släpptes (vilket går att läsa om här) och nån gång lite mer nyligen, men aldrig riktigt fastnat för det. Den här gången blev det dock andra bullar.

Jag har egentligen inte spelat något MMO på allvar sedan nån gång förra vintern då jag tog ett uppehåll från Age of Conan, så jag har gått runt rätt länge och känt ett visst sug efter att få slåss med vildsvin och klaga på korkade utlänningar.

Det går inte riktigt att sätta fingret på det, men det är något speciellt med Lotro (Lord of the Rings Online). Det inte perfekt. Det är inte alltid snyggare än dom andra MMO-spelen. Och det är definitivt inte roligare heller. Visst, Sagan om Ringen-referenserna gör mycket för oss som kämpat oss igenom några av världshistoriens tre segaste böcker, men jag tror att det är dom små sakerna som gör det.

Det faktum att man istället för hälsa använder "moral" när man slåss, vilket gör att en sjungande bard fungerar som gruppens helare istället för den klassiska prästen. Och när striden är slut kan han plocka upp sin luta (eller något annat av en mängd olika instrument) och faktiskt spela en egen-komponerad trudelutt. Eller varför inte använda en .abc-fil och spela t.ex. Simon & Garfunkels "Sound of Silence" på klarinett? Hur fantastiskt är inte det på en skala? Eller att ett av yrkena i spelet faktiskt går ut på att odla pip-tobak? För att inte tala om att man i PvP-läget kan spela, och levla som en stor jävla spindel!

En annan skön grej är att man hela tiden följer en "Episk" quest-linje med en massa skriptade quests som ofta figurerar i utkanten av böckernas handling. Dessa är betydligt roligare än de vanliga "döda 50 monster, spring tillbaka hit"-quests som utgör basen i varje MMO. Överlag känns alla quests mer välskrivna än vad jag är van vid (jag brukar i regel aldrig bry mig om att läsa brödtexten i quests, bara det viktiga, men dom här har faktiskt lyckats få mig att läsa nästan allt).



Jag har dessutom en knepig böjning för realistisk natur i spel (satt och dreglade första gången jag spelade Oblivion och jag kan fortfarande starta upp Just Cause enbart för att flyga runt i solnedgången och titta på den vackra ö-världen), och där slår Lotro det mesta jag har sett i MMO-klassen. Det är inte antalet polygoner i träden som gör det, utan snarare det varierande och spännande landskapet. "Undrar vad som finns bakom den där kullen"-känslan innfinner sig väldigt ofta, och det finns gott om vykorts-tillfällen. Kombinerat med stämningsfull ljussättning och smådetaljer (så som flockar med fåglar som sveper fram över himlen) skapar det en väldigt mysig och inbjudande värld att utforska.

Jag brukar dock bli lite överdrivet uppspelt när jag hittar något jag tycker om, så ta allt jag har skrivit med en nypa salt, det är trots allt bara ett MMO - med allt vad det innebär. Men nu är jag fast i alla fall. Ynka 75 spänn kostade spelet via Codemasters hemsida, så jag ger det en månad att visa att det faktiskt är roligare än andra MMO:n - vilket det hittills har lyckats bra med - innan jag bestämmer mig för om jag ska fortsätta betala för det.



Spelar på rollspelsservern Laurelin som en elf champion vid namn Dinemir om någon vill något.