Ja nu är den klar, mastodontlistan. Jag har under de senaste veckorna listat mina 100 favoritspel, och här redovisas nu resultatet.

Listan är uppdelad i 5 olika inlägg, för att göra allt lite mer överskådligt, och ser ut ungefär såhär:

Del 1: Spel 100-81
Del 2: Spel 80-61
Del 3: Spel 60-41
Del 4: Spel 40-21
Del 5: Spel 20-1


Hoppas ni gillar läsningen. Lämna gärna en kommentar eller två.

Snabblänkar till listans fem olika delar:
100-81 | 80-61 | 60-41 | 40-21 | 20-1
---------------------------------------------------------------------------------------------

Så är vi slutligen på den sista delen av listan. Här har vi mina 20 favoritspel någonsin. Håll till godo!

20. Grand Theft Auto IV [Xbox 360, PS3]

Efter detta stycke ska jag sluta hylla Rockstar, det lovar jag. Men de som inte kan se att GTA IV är en fullkomligt mästerverk till titel bör antingen uppsöka en optiker eller rannsaka sig själv. Staden där allt utspelar sig har den egentliga huvudrollen, och vilken roll den gör sedan. Allt känns så lovande, allt är otroligt ambitiöst planerat och genomfört. Niko Bellic i sin tur, är bland de mest intressanta karaktärer jag någonsin spelat som, och går vi sedan innan in på de andra karaktärerna, som Brucie eller Little Jakob, är det omöjligt att inte älska dem, för att inte tala om Roman! Som ni vet vid det här laget är hela slutet minst sagt bitterljuvt, och den kritiska undertonen mot hela den amerikanska kulturen är omöjlig att missa. Jag har spelat genom GTA IV ett flertal gånger i nuläget, och jag återvänder mer än gärna till Liberty City igen. Jag är så jävla kär i den staden, helt enkelt.

19. Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots [PS3]

Hideo hade ingen lätt uppgift framför sig när han skulle knyta ihop säcken och räta ut alla trådar och frågetecken från föregående delar i serien. Tack vare långa videosekvenser lyckas han också här med bravur, och jag har inget alls emot videosekvenser om de engagerar mig som dessa gör. Dessutom var det för första gången faktiskt inte jättekrångligt att kontrollera Snake, han hade trots sin gamla kropp blivit mycket smidigare och den aktiva kamoflage-systemet gjorde det mycket enklare för spelaren att smälta in i omgivningen och faktiskt ta sig förbi objekt och fiender utan att upptäckas. Tror inte att det finns något annat spel som väckt så mycket känslor inom mig som det här, allt från rysningar till skratt och gråt, allt har sitt eget parti och när allt ska sammanfattas är det här en väldigt värdig avslutning på en otrolig spelserie. Den bästa delen? Den kommer längre ned.

18. Half-Life 2: The Orange Box [PC]

Ordet Fan-service fick en ny innebörd i och med denna guldbox. Det kan tyckas lite knasigt att ta med en samling spel som ett, men eftersom man vid release fick samlingen till priset av ett så tyckte jag det var ok. Här ryms så mycket spelglädje så det är otroligt, allt från det nyskapande pusselspelet Portal, till multiplayer-drömmen Team Fortress 2, till alla delar av den episka Half-life sagan. Plocka ur valfri del av boxen och vardera del skulle utan tvekan få sin egen plats på min lista, sådan hör kvalité håller man på Valve.

17. Contra [NES]

Och så slänger vi lite oväntat in en NES-klassiker igen. Men ni trodde väl inte att jag skulle göra en sådan här suverän lista utan att ta upp Contra? Spelet som har kallats för det manligaste spelet någonsin är också ett av mina absoluta favoritspel. Det har egentligen allt som ett actionspel bör ha; schyssta vapen, medryckande musik, häftigaste bossar och det viktigaste av allt, Co-op. Jag har visserligen aldrig klarat spelet utan den legendariska Konami-koden, men det är jag troligtvis inte ensam om. Contra fick en del uppföljare, och alla var väldigt bra, men inte alls lika magiska som det första NES-versionen.

16. Mega Man 3 [NES]

Vi håller oss kvar i 8 bitar. Det är en miljö jag gärna vistar mig i, framförallt om man får privilegiet att kontrollera Mega Man. Vilket av 2:an och 3:an som egentligen är bäst är en evig fråga, och ingen kan egentligen svara på frågan förutom du själv. Mega Man 3 var i vilket fall som helst en tokigt bra uppföljare på den andra delen, och innehöll makalöst mycket material, bossar och banor. Framförallt den europeiska versionen drogs förvisso med en hel del slowdowns, men under de senaste åren har jag lirat dessa spel på samlingsutgåvan till Playstation2, vilket har löst problemet klanderfritt. I och med detta har spelet också vuxit till sig till ett av de absolut bäst placerade på min favoritlista.

15. Max Payne 2: The Fall of Max Payne [PC]

Här har vi troligen listans största wildcard, men jag anser att Max Payne 2 är ett tokunderksattat spel, med en estetik som inte går att hitta någon annanstans. Förutom detta var det dessutom otroligt skönt att kontrollera Max denna gång, och hela spelet kändes som den bästa actionfilm du kunde tänka dig. Men ja, än en gång så handlar det om favoriter och inte bara nödvändigtvis vad som är bäst , snyggast och mest korrekt, för det kommer Max Payne aldrig vara. Bara totalt jävla awsome.

14. Super Mario Galaxy [Wii]

Jag gillar inte Mario 64. Det var säkert kul för er som spelade det då, och visst ville jag spela det när jag kom över till kompisar som ägde ett Nintendo 64, men idag tycker jag det är direkt ospelbart. Det blev inte heller mycket bättre i Super Mario Sunshine. Trots den väldigt vackra grafiken höll inte spelet den klass som man kan förvänta sig av ett Mario-spel. Lyckligtvis ändrades den nedåtgående trenden i Super Mario Galaxy. Den lekfullhet som visades upp i 2007 års bästa spel har inte setts till sedan Super Mario World, och det var hela tiden sjukt roligt att spela det. Förutom det var grafiken bedårande och musiken fullkomligt underbar. Jag är väl medveten om att superlativen börjar ta slut nu men det blir lätt så när man gör en sådan här lista. Ja, i vilket fall som helst. Super Mario Galaxy. Kickass.

13. Resident Evil 4 [GC]

Några av de faktorer som gjorde Resident Evil 4 så förbannat bra var att man vågade gå utanför boxen denna gång. Spelet påminde knappt om tidigare delar av serien, och detta på ett väldigt bra sätt. Den histora som utspelade sig var också över all förväntan, och miljön som målades upp var perfekt för ändamålet. Om man ska beskriva den fjärde delen i zombiesagan så blir det lite klyshingt som en homerun, d.v.s. att det är lätt att sikta mot en, men oerhört svårt att uppnå. Det gjorde man här, och därför har spelet också en sådan hög position på min favoritlista.

12. Castlevania: Symphony of the Night [PSX]

Och här dyker ett annat nyligen spelat spel upp, återigen tack vare min retroresa. Det är hittills det bästa jag spelat sedan jag inledde denna tillbakablickande resa, och jag är väldigt glad att jag gjorde det. Castlevania är en spelserie med väldigt djupa dalar, men också en del höga toppar, och här har vi att göra med den högsta av dem, enligt mig. Nu har jag förvisso inte spelat alla spel i serien men jag har svårt att se hur man någonsin kan toppa det här. Jag blir dock gärna överraskad igen., inte mig emot.

11. LittleBigPlanet [PS3]

Plattformsspel ligger oss alla varmt om hjärtat, och i LittleBigPlanet gör givetvis också det. Just definitionen av plattformsspel fick sig en liten omskakning när Media Molecules mästerverk här om året släpptes, en mindre revolution kan man faktiskt kalla det. Få gånger har jag haft det så roligt som när jag och min sambo spelade genom spelet under en otroligt mysig helg. Men spelets riktiga guld ligger i allt man kan bygga och dela med sig av. Banorna som nu ligger högst på listona på LittleBigPlats servrar är för det mesta riktiga mästerverk, och det är just det som gör spelet till ett sådant mästerverk, att det inte bara är utvecklarna som gör spelet bra utan också vi som spelar det.

10. Rock Band 2 [Xbox 360]

När Harmonix fick dra åt skruvarna lite, finslipa och finjustera det som inte redan var perfekt så skapade man i samma stund det mest kompletta och välsvarvade musikspelet någonsin. En maffig låtlista blir konstant desto maffigare tack vare allt underbart DLC i Rock Band Store. Förutom det så är allt annat också helt perfekt genomfört, och det sättet de fortfarande supporterar spelet borde alla utvecklare (Men framförallt Neversoft och Activision) ta lärdom av. Rock Band 2 är egentligen inget annat än en hyllning till rockmusik. Och det är en väldigt vacker sådan dessutom.

9. Tekken 3 [PSX]

Jag är enormt envis på den här punkten. Tekken 3 är fortfarande, nu mer än tio år gammalt, det bästa fightingspelet någonsin. Det finns ingenting jag saknar från senare delar i Tekken 3, allt det som gör Tekken bra finns där och dessutom lite mer därtill. Alla karaktärer är på sina egna sätt älskvärda, kontrollen sitter klockrent och Tekken Ball är fortfarande ett ruskigt underhållande partyspel som lika gärna hade kunnat säljas separat. Side-step funktionen som introducerades här var också väldigt enkel men funktionell, och efter lite ommappning av kontrollerna blev just den funktionen en ytterst viktig del i varje figters rörelsemönster. Nej, jag kommer alltid att älska och uppskatta Tekken 3. Det återstår att se om Tekken 6 kan bli det spel som plockar ned trean från tronen. Jag är en smula skeptisk faktiskt.

8. God of War [PS2]

När jag först mötte Kratos med blicken visste jag att han inte var som alla andra spelkaraktärer, och på den punkten hade jag helt rätt. I den spartanska gudsföraktande spartanens första äventyr fanns verkligen allt jag vill ha i ett tv-spel, och då tänker jag först och främst inte på våldet. Nej, det jag minns är istället de snygga mellansekvenserna, den nackhårresande musiken och det faktum att spelet på det sora hela går ut på att du ska döda en gud. Hur maffigt är inte det? Sen är det ju faktiskt väldigt roligt med übervåld också, framförallt när man får länka ihop sjukt långa kombos och specialattacker. Blir God of War 3 hälften så bra så kommer jag skratta lyckligt hela nästa vår.

7. TMNT IV: Turtles in Time [SNES]

Jag växte upp med Turtles, och skulle nog analysera min besatthet som rätt påtaglig ur ett retroperspektiv. Föruom att det var de muterade sköldpaddorna som fick mig att prova äta pizza för första gången så hade jag sjuke mycket serietidningar, leksaker och affisher på dem. Och givetvis också spel. Idag är det främst ett spel som står ut som något alldeles extra, och inte helt oväntat så är det Turtles in Time. Många gånger under listans gång har jag nämnt Co-op, och hur viktigt det är. Att spela det här spelet tillsammans med en kompis var således också makalöst roligt. Så, ett råd till alla som inte spelat det bästa beat 'em up-spelet någonsin: Köp inte nyversionen på PSN och XBLA. Försök istället att gräva fram ett orginal-SNES, hitta Turtles in Time på någon nätauktion, och spela det som det är tänkt att spelas. Musikem, grafiken och det underbara gameplay som spelet bjuder på kommer vara värt vartenda öre.

6. Shadow of the Colossus [PS2]

Här har vi ett annat exempel på ett spel som inte kan beskrivas i ord. Shadow of the Colossus är en upplevelse som få spel lyckas leverera. Det levererar dessutom så mycket känslor och intryck utan att ha någon direkt dialog. Jag gillar också hur hela spelet i grunden endast innehåller bossar, eftersom jag personligen älskar bra designade bossar. Nej, nu ska jag sluta skriva en massa dravvel om detta mästerverk. Spel det och skapa din egen uppfattning istället.

5. Zelda: A Link to the Past [SNES]

Som jag tidigare skrev så är det bara ett Zelda-spel som jag gärna spelar idag, och då är det givetvis Zelda 3 på SNES som jag syftar på. Nog för att första Zelda-spelet till NES var ett roligt och bra spel för sin tid, men idag har det inte så mycket att sätta emot de övriga titlarna på den här listan. Det har däremot A Link to the Past, och det med basta. Det äventyr som så vackert målas upp har allt som man kan begära av den här typen av spel, och har man inte spelat det här spelet har man missat en otroligt viktig del av tv-spelshistorien.

4. Mega Man 2 [NES]

Och så har vi då actionplattformaren som alla andra spel vill vara som, vill se ut som och vill låta som. Något annat vore bara ren idioti. Ok, jag kanske tar i lite för mycket, men Mega Man 2 är ren magi i mina ögon. Att ett sådant gammalt spel som det faktiskt är fortfarande kan underhålla i den grad som det gör är inget annat än helt otroligt. Del 2 är för mig bättre än del 3 av ett par anledningar, men egentligen behöver jag bara länka till ett youtube-klipp så förstår ni. Ja, jag tror vi kör på den taktiken. Klicka här.

3. Super Metroid [SNES]

Under en magisk sommar var jag och Samus ett. Under regniga sommardagar och mörka nätter upplevde hon och jag ett av de starkaste spelögonblicken i mitt liv. Sakta, trevande, tog vi oss igenom det bästa SNES-spelet någonsin och när äventyret tillslut var över var det med en bitterljuv känsla i kroppen. Om jag fick som jag ville skulle spelet aldrig ta slut. Det som gör Super Metroid så förbannat bra är främst den upptäckarglädje som konstant infinner sig i spelet, när man får tillgång till en ny kraft eller pryl öppnar sig världen runtom dig och helt plötsligt kan du ta dig till platser som du inte ens visste fanns. Det är ett mästerverk ur så många bemärkelser att de inte går att räkna till. Sa jag att det är ett mästerverk?

2. Metal Gear Solid [PSX]

1999 var ett förbannat bra år. Brynäs vann SM-guld i hockey, jag såg Metallica live för första gången, och framförallt släpptes Hideo Kojimas mästerverk Metal Gear: Solid. Där tidigare delar varit mer ironiska och smått konstiga, var klivet in i tre dimensioner det som behövdes för att Kojimas vision riktigt skulle komma till sin rätt. Det gjorde den, med storm, och tillsammans med den grafiska stilen som var intakt spelet igenom, och musiken som förde tankarna till de dyraste av hollywoodproduktioner föll alla bitar på plats, och det absolut bästa Playstation-spelet var ett faktum. Metal Gear: Solid kan vara ett av de viktigaste spelen under modern tid. Att det är ett hårt håller favoritspel hos undertecknad har ni nog redan listat ut.

1. Super Mario Bros 3 [NES]

Jag tänker aldrig begära mer av ett spel än det jag får av Super Mario Bros. 3. Det är dock inget annat spel som hittills nått upp till SMB3s nivå. Variationen verkar vara helt oslagbar, och förmågan att kunna flyga tog bokstavligen Mario till helt nya höjder. Alla dräkter, alla världar, all musik, alla färger och det klassiska, odödliga upplägget gör detta till min personliga favorit. För mig finns det inget vackrare än Super Mario Bros. 3.

---------------------------------------------------------------------------------------------

Puuh.. Ja det här tog ju minst sagt sin tid. Men nu är det klart, och vad skönt det känns.

Vad tycker ni? Fanns några av era favoriter med? Har jag missat något jättestort? Lämna en kommentar så blir jag glad i hela kroppen.

Nu tackar jag för mig för den här gången och börjar hädanefter blogga normalt igen.

Tjohej.

Snabblänkar till listans fem olika delar:
100-81 | 80-61 | 60-41 | 40-21 | 20-1
---------------------------------------------------------------------------------------------

Näst sista listan, fingrarna glöder..

40. Soul Calibur 2 [PS2]

Att slåss med svärd är ju rätt fegt, egentligen. Nåja, ett sådant resonemang håller ju inte alla gånger, och framförallt inte när man nämner Soul Calibur-serien, som jag håller varmt om hjärtat. För mig har serien dock aldrig nått upp till den nivå som en annan serie från samma utvecklare ligger på. Det betyder förvisso inte att det här spelet är dåligt, tvärtom är det svårt att hitta ett sådant genomarbetat och välbalanserat fightingspel som detta, och färför blir det också en av mina favoritspel.

39. Guitar Hero 2 [Xbox 360]

Det är svårt att beskriva effekten Guitar Hero har haft på spelvärlden. Vi har i alla fall, kortfattat, fått en mötesplats för både spelare som anser sig vara hardcore, och de som man beskriver som casual. I Guitar Hero II möter vi den hittills bästa låtlistan i ett musikspel, och det här spelet satte verkligen Harmonix på tronen över musikspelsutvecklare, en position som de utan tvekan fortfarande besitter. Vi återkommer till dem senare i listan.

38. Age of Empires 3 [PC]

Plats 33 på min lista innehavs av min absoluta RTS-favorit, men Age of Empires-serien ligger verkligen inte långt efter. Ensemble Studios gjorde något helt nytt med denna serie, och kan enklast beskrivas som strategispel med starka äventyrsinfluenser. Jag gillar dessutom de små detaljerna som man konstant jobbat med. Del 3 förblir min favorit eftersom man gick utanför ramarna för vad ett RTS skulle ta upp och beröra. Det är därför väldigt tråkigt att Ensemble Studios nu inte längre finns med oss. Vila i frid.

37. Virtua Tennis 3 [Xbox 360]

Tennis är precis som hockey en sport som översätts rätt bra in i spelens värld. Konceptet är mycket enkelt, men kräver en enrom dedikation för att bemästras. Del 3 blir mitt val eftersom jag anser att serien då toppade, till skillnad från det senaste tillskottet som inte kan ses som något annat än ett steg bakåt. Dessutom fanns det för första gången ett roligt online-läge, som underhöll mig länge och väl.

36. Gran Turismo [PSX]

Jag nämnde tidigare Wow!-upplevelser, och det finns kanske inte så många egentligen, men när Gran Turismo släpptes var det definitivt en sådan. Dels var spelet sjukt skönt att kontrollera, med en bilfysik som för tiden saknade motstycke. Men det som fick mig att verkligen sitta och gapa var hur snygga repriserna var, och hur verkligt det såg ut. Sedan första, och möjligtvis också andra delen tycker jag dock att serien inte utvecklats som den borde, och det ska bli mycket spännande att se vad det blir av del 5 av serien, som aldrig verkar bli färdigt.

35. Super Mario RPG [SNES]

Mitt första spel under min retroresa var också mitt första riktiga RPG. Jag tyckte att Mario-universumet kändes som ett perfekt utgångsläge, och på den punkten hade jag fullkomligt rätt. Precis som de andra delarna av denna serie så osar det av ironi och humor i det här spelet, och att det inte släppts i europa i fysisk form är inget annat än skandal. Ni som har ett Wii, och lite Wii-points tillövers, borde inte fundera längre, utan vifta er ut och köpa det med en gång.

34. NHL 98 [PSX]

Jag minns fortfarande hur peppad jag blev när jag såg det här spelets otroligt snygga intro. Det var dessutom NHL 98 som jag köpte tillsammans med mitt Playstation, när jag äntligen fick råd till maskinen. NHL-kvällarna var konstanta, och alltid underhållande. Spelet i sig ser ut som skit nu, och det är inget som man borde plocka upp igen. Dock är det för mig det NHL-spel som hittills har gett mig mest underhållning, och därav är det också min favorit bland NHL-spelen.

33. Command & Conquer: Red Alert 2 [PC]

Jag har fler än en gång pratat om perfekta uppföljare, och här har vi ännu ett exempel. För det var mycket som var väldigt bra i det första Red Alert-spelet, men inget lämnades åt slumpen i uppföljaren och det var ett bättre spel på samtliga punkter. Full Motion Videos med C-skådisar, en lika bisarr som underhållande story och bitvis helt sjuka enheter gör det här spelet helt odödligt, och jag kan inte se ett annat RTS-spel som nått upp till denna nivå.

32. Paper Mario: The Thousand Year Door [GC]

Paper Mario till Nintendo 64 var ett riktigt bra spel, men inte alls lika bra som i denna uppföljare. Min andra favorittitel på Gamecuben kommer också väldigt högt upp på denna lista. Det här var enligt mitt tycke lite svårare än andra delar, vilket jag gillade skarpt. Dessutom älskar jag som sagt den humor som genomsyrar serien, och ser gärna fler delar i framtiden. Och visst är grafiken snuskigt snygg?

31. Okami [PS2]

Zelda har jag spelat sedan barnsben, men ska jag vara ärlig så finns det egentligen bara ett spel som enligt mig är roligt att spela även idag. Det spelet finner ni längre ner i listan. Okami däremot, har i stort sett samma upplägg men är hur spelbart som helst. Jag vet helt ärligt inte vad det beror på, men så är det också något riktigt unikt och magiskt över spelet. Vackert som få är det dessutom, och helt klart en av mina absoluta favoriter.

30. Tekken 5: Dark Resurrection Online [PSN]

Tekken är för mig den absolut favoriten när det kommer till fightingspel, och det dyker upp ett annat spel från samma serie senare i listan. Med Tekken 5 som först släpptes på PS2 lyckades Namco få till en comeback från det väldigt mediokra Tekken 4. Smidigheten och hastigheten var tillbaka, dessutom var det snyggare än någonsin. PSP-versionen Dark Resurrection la till två nya karaktärer och lyckades porta det mesta från PS2-versionen till PSP. När det spelet slutligen portades till ett nedladdningsbart spel på PSN, med ett onlineläge (som förvisso skulle behövt betydligt mer arbete), fick vi utan tvekan 2000-talets bästa Tekken spel.

29. Battlefield 1942 [PC]

Battlefield-serien är en typ av spel som gör mig stolt över att vara svensk. När spelet släpptes gick det varmt i vår datasal, och det länge. Än idag fungerar själva grunden, då relativt färska Battlefield 1943 bygger på sin föregångare. Roligast var spelet när man upptäckte alla "missar", t.ex. att man kunde stå på en flygplansvinge medan en medspelare flög flygplanet. Matcherna var ofta lika varierande som kaotiska, och slutade aldrig att underhålla. Det är signum för ett riktigt bra spel i min bok.

28. Maffia [PC]

Det är verkligen ingen hemlighet att man hämtade i princip all inspiration från Gudfadern-filmerna när man utvecklade och skapade Maffia. Vi som sett filmerna vet dock att det finns betydligt sämre inspirationskällor. Spelet var tokigt snyggt när det kom, innehöll en väldigt intressant story och den öppna världen, som av elaka tungor missvisande kallades en GTA-klon, bjöd på nya utmaningar i vardera hörn. Jag minns främst ett uppdrag, på en racingbana, som var hutlöst svårt. Så svårt så utvecklarna faktiskt tvingades patcha spelet för att de allra flesta skulle kunna klara det. Vi ser äntligen en uppföljare under nästa år, och det ser minst lika lovande ut denna gång.

27. Ninja Gaiden [NES]

Och när vi ändå är inne på svåra spel så återfinns helt klart Ninja Gaiden under denna kategori. I europa kallades spelet för Shadow Warriors, men är i stort sett samma spel som i resten av världen. Hårfint dansar spelet mellan svårt på ett dåligt och bra sätt, och i slutändan känns det verkligen som du klarat något stort när spelet är över. NES-versionen är utan tvekan min favorit, tycker inte om hur serien har återgetts på de nyare konsolerna utan jag håller gärna mig fast till 8 bitars Ryu Hayabusa, det var då han var sol allra coolast.

26. God of War 2 [PS2]

Kratos andra äventyr kom relativt snart efter det första spel, men mer kritik än så kan man knappast ge spelet. En fullkomligt underbar våldsorgie brukar jag kalla det, och det väger tungt, eftersom jag generellt inte uppskattar våld. Den grekiska mytologin är alldeles för intressant för att inte tas upp mer inom tv-spel, och görs det lika bra som i God of War-serien får gärna andra också försöka. Ni har kanske redan gissat att vi kommer få se mer av Kratos innan listans slut, och då har ni givetvis gissat rätt.

25. Metal Gear Solid 3: Subsistence

I den tredje delen av Hideo Kojimas kärleksprojekt fick vi återigen prova att spela ett spel där vi inte kontrollerade Solid Snake. Snake Eater, som det från början hette utspelades nämligen under 60-talet, under kalla kriget, och den vi kontrollerade visade sig vara ingen annan än Big Boss själv, också känd som David, eller kodnamnet Naked Snake. Bossfighten med The Boss är känslomässigt en av de mest rörande ögonblick jag varit med om, och det gäller inte bara inom tv-spel. Sen måste jag också flika in med att MGS3 är ett av de absolut snyggaste spelen till PS2:an, framförallt tack vare den grafiska stilen man valde, som verkligen var unik. Jag har valt Subsistence-utgåvan eftersom den, till skillnad från Snake Eater-utgåvan, för första gången i serien innehåller en rörlig kamera, vilket var mer än välkommet.

24. Tetris [GB]

Odödliga spel finns det väldigt få av. Vi har ett par på den här listan och Tetris är utan tvekan en av dem. Oavsett vilken konsol eller plattform du spelat spelet på så har det alltid gått ut på samma sak, och upplägget är inget annat än genialiskt. Men istället för att jag ska fortsätta dravla på om spelet tycker jag ni ska kolla in brentalfloss musikvideo-tolkning av spelet. Den är minst sagt sevärd.

23. Star Wars: Knights of the old Republic [PC]

Det har hänt förut, och förhoppningsvis händer det snart igen. Då och då matas vi fans av ett riktigt bra Star Wars-spel värdig universumet som George Lucas byggde upp. I KotoR finns dock ingen av dina favoritkaraktärer, det utspelas, precis som titeln antyder, flera hundra år innan filmerna och det var ett ganska skönt koncept. Det som gjorde det fullkomligt awsome för sin tid var också att man själv valde vilken sida man skulle ta, om man ville vara ond eller god. Uppföljaren var på många sätt en värdig sådan, men för mig inte lika magisk som den första delen.

22. Super Mario World [SNES]

Man hade en hel del att leva upp till i Nintendos hus när man skulle till att utveckla uppföljaren på Super Mario Bros. 3. Man lyckades också leverera, mer än nog. Om man gillar del 3 mer än denna del är helt enkelt en fråga om smak och tycke, båda är fantastiska spel men för mig är SMB3 strået vassare, så vi återkommer till det senare. Super Mario World var hur som helst fantastiskt av många olka anledningar, och för att nämna några kan man ta upp Yoshi, alla hemliga utgångar eller fjädern som ger dig kappan, som i sin tur ger dig förmågan att glidflyga genom banorna. Sanningen är att det inte går att beskriva ett sådant här bra plattformsspel i ord. Troligtvis har ni spelat det, och har ni inte det borde ni göra det snarast möjligast. Det är ett av världens bästa spel någonsin, helt enkelt.

21. Metroid Prime [GC]

Jag var minst sagt skeptiskt när jag hörde att man skulle väcka liv i Metroid-serien igen. Super Metroid till SNES återfinns längre ned på listan och jag trodde att det var en omöjlighet att göra en värdig uppföljare på ett sådant komplett spel. Jag hade både rätt och fel. Metroid Prime är nämligen inte alls lika bra som sin föregångare på SNES, men det är nog så nära som man kunde komma. I och med denna oväntade succé uppfann utvecklarna Retro Sudios också en ny genre, som de själva kallade Förstapersons-äventyr. Spelet i fråga var magiskt på många sätt, detaljrikedomen låg på en väldigt hög nivå och universumet lyckades faktiskt fångas upp än en gång. De två uppföljarna ör riktigt bra spel de också, men samtidigt inte alls lika bra som det här.

---------------------------------------------------------------------------------------------

Då då gott folk. Då var det bara en del kvar.
Klicka här för att komma dit

Snabblänkar till listans fem olika delar:
100-81 | 80-61 | 60-41 | 40-21 | 20-1
---------------------------------------------------------------------------------------------

Vi kör vidare. Här har ni tredje delen.

60. Killzone 2 [PS3]

Det har skrivits mycket om Killzone 2. Vi minns alla den "fejkade" trailern på E3 2005, men den holländska studion Guerrilla Games lyckades överträffa alla förväntningar och äntligen hade Playstation 3 sin egen förstapersonsskujtare i klass med de allra bästa. Ett väldigt stort plus till framförallt Multiplayer-delen, som plockat ihop en riktigt gott och blandat-påse från de allra bästa spelen därute. Dessutom kan man inte skriva några rader om KZ2 utan att nämna grafiken, som är bland den snyggaste jag någonsin sett. Period

59. Rock n' Roll Racing [SNES]

Back in the day, innan Starcraft och innan WoW, gjorde Blizzard (då kända som Silicon & Synapse) en del andra spel också. Det som jag spelade allra mest, och som tog över där plats 96 på den här listan slutade, var Rock n' Roll Racing. Spelet gjorde verkligen skäl för sitt namn, och innehöll rockklassiker som Highway Star och Paranoid. Dessutom var svårighetsgraden perfekt avvägd och ju bättre man blev desto mer utmaning fanns det. Ännu roligare blev det om man som jag spelade det tillsammans med en kompis. Idag drömmer jag om en lagom uppiffad HD-portning till PSN och XBLA. Och dreglar.

58. Sid Meier's Pirates! (2004) [PC]

Sid Meier har inte haft sådan stor inverkan på mig, jag har aldrig rört Civilization och mår inte särskilt dåligt över det heller. Men när jag för första gången i min tv-spels karriär (?) fick uppleva livet på havet, som en riktig pirat, då blev jag fast. Det finns en hel del att gnälla beträffande spelet egentligen, men tack vare stämningen och den tillfredsställelse man kände av att borda Black Beards skepp, för att sedan duellera mot honom, var tillräckligt för att skapa denna personliga favorit.

57. Gears of War 2

Jag blev inte alls lika såld på Gears of War när det kom som resten av världen. Visst, det fanns ett jäklarns bra spel i grunden men jag tyckte det blev för tjatigt och enformigt. Att karaktärerna dessutom verkade höra hemma i en riktig C-rulle från tidigt 80-tal gjorde inte det hela bättre. Men i 2:an blev det betydligt bättre, och jag ställde mig i ledet av dem som verkligen uppskattar spelserien. Det största pluset är givetvis Co-op möjligheterna, och nu känner jag att jag aldrig skulle vilja spela ett liknande spel ensam igen. Hoppas också nu att 3:an blir det perfekta spelet, Epic har en del att finslipa, sen kan man börja snacka om mästerverk.

56. PixelJunk Monsters [PSN]

Och när vi ändå nämner Co-op så känns det ju passande att ta upp Pixeljunk Monsters, som är min absoluta favorit bland nedladdningsbara spel på PSN. Ensam är verkligen inte stark, och jag klarar mig absolut inte långt själv här. Det här är dessutom en av de spel som är perfekta att spela mellan de "tyngre" spelen. Musiken är avslappad och grafiken ruskigt skön att vila ögonen på. Dock krävs det helt klart koncentration för att klara de svårare nivåerna. Precis som det ska vara, med andra ord.

55. Duck Tales [NES]

När folk pratar om Duck Tales på NES så pratar de egentligen om en enda sak; musiken. På NES fanns det en del titlar som hade helt otroligt bra musik (Mega Man, Super Mario Bros., Zelda o.s.v.) och Duck Tales ligger helt klart högt upp på den listan. Men det är dessutom är det ett väldigt underhållande plattformspel, som faktiskt fungerar helt ok idag också. Det väger tungt i mina ögon.

54. Sonic the Hedgehog 2 [SMD]

Min favoritstund tillsammans med den blå igelkotten var i denna perfekta uppföljare. Från föregångaren hade nu Sonic snappat upp förmågan att boosta sig själv, vilket jag tyckte var sjukt coolt när jag spelade spelet på kusinens Mega Drive. Idag minns jag Casino-banorna som de allra roligaste och en genomgående hög klass på musiken.

53. Canis Canem Edit [PS2]

Rock Star finns på fler än ett ställe på min lista och det finns en enkel anledning till detta, de gör riktigt bra och underhållande spel. Canis Canem Edit, eller Bully som det är mer känt som, är en sådan där bortglömd pärla som fler borde ha spelat. Stämningen på hela skolan, och egentligen i hela staden, är makalös, framförallt tack vare den grymma musiken. En uppföljare skulle slukas med hull och hår.

52. Worms Armageddon [PC]

Ah, Worms! Jag har haft så kul med dessa maskar under så många år. Worms Armageddon verkar vara ett spel som aldrig vill bli gammalt. Grafiken har aldrig känts daterad och upplägget är lika enkelt som genialt. Worms World Party var nära att ersätta den här platsen, men eftersom listan handlar om mina favoriter, och inte vilka som är bäst, så fick det bli Armageddon istället. När det spelet kom blev det faktiskt lite blött i byxan, och den effekten hade inte riktigt WWP.

51. inFAMOUS [PS3]

Alldeles innan sommaren dök en kamp upp, där tre sandlåde-spel släpptes inom väldigt kort tid. Jag hade haft ögonen på Sucker Punch och deras inFAMOUS under en väldigt lång tid, och jag måste säga att enligt mig var de den överlägsna vinnaren i ovanstående kamp. inFAMOUS är ett unikt spel, med en känsla som inte kan kännas igen från något annat jag spelat. Och nej, det ser inte så ballt ut i video eller på bild, men när det är du som kontrollerar Cole känner du också vilken omsorg spelet har fått. Jag har övertygat en hel del människor till att spela det här spelet, och alla som gjort det har blivit sålda på Cole och Empire City. Jag råder nu er som läser att köpa och spela spelet om ni inte redan har gjort det. Det är så pass bra så att alla borde spela det. Och att leka med el är minst lika roligt som man kan föreställa sig.

50. Mike Tyson's Punch Out! [NES]

Nu pratar vi om en riktig klassiker! Little Mac är nog den modigaste tv-spels karaktären av dem alla. Kolla bara på den rad av muskelberg som han ställs mot i slutet av spelet. Dessutom var det ingen annan än Mike Tyson man slutligen skulle knocka. Det som gör Punch Out! unikt för sin tid är att det kortfattat är ett spel med endast bossar. Jag älskar bossar med omsorg, och det hade Punch Out! minst sagt gott om.

49. Batman: Arkham Asylum [Xbox 360]

Oj, ett sådant nytt spel, i mitten av listan? Ja, Batman Arkham Asylum är faktiskt så bra, läs min recension så förstår ni. Spelvärlden har sedan länge, med väldigt få undantag, skrikit efter bra superhjälte-spel och i Rocksteady har vi en utvecklare som verkligen förstår vad det är vi vill ha. Batman är dessutom den mest klockrena karaktären att välja, just för att han är perfekt för ett tv-spel på paperet, med alla gadgets och hans stealht-kunskaper. Vi vet alla nu att Rocksteady levererade, nu är jag helspänd på vad de kommer med härnäst.

48. Call of Duty 4: Modern Warfare [PS3]

Och vi fortsätter med lite nyare spel. Jag kan tänka mig att de med ett spelintresse omöjligt kan ha missat CoD4 vid det här laget, hyllat av allt och alla så känns det som en av vår tids största spel. Det som gör spelet så förbannat bra är främst online-delen, som konstant matar dig med motivation att kämpa vidare. Den snygga förpackningen hjälper givetvis också, och jag är garanterat inte ensam om att se fram emot höstens uppföljare.

47. Devil May Cry 3: Dante's Awakening [PS2]

Det här är enligt mig det bästa spelet i serien, för mig känns första delen överskattad och 2:an var inget annat än skräp. Lyckligtvis så var den första versionen jag fick tag i Special Edition-versionen, med den nedtrappade svårighetsgraden. DMC 3 balanserar konstant på gränsen till totalt utflippat, men lyckas hålla sig inom ramarna över vad som är hanterbart, och det är en fröjd att såväl spela som att se på.

46. Snatcher [Sega CD]

Hideo Kojima. En av spelvärldens få riktiga ikoner har i dagsläget en handfull med mästerverk i bagaget, men det fanns en tid då han fortfarande inte fått sitt kommersiella genombrott. Under den tiden skapade han cyberpunk-äventyret Snatcher, som han själv kallar för sitt mest ambitiösa projekt. Jag känner mig speciell och nästan lite häftig eftersom jag spelat det, och rekommenderar alla som läser denna lista att försöka få tag i spelet själva, det är en riktigt häftig historia som spelas upp framför spelaren, och spelet förtjänar ett större erkännande än vad det hittills fått.

45. GTA: Vice City [PC]

Ibland har ett spel en sådan där magiskt miljö och känsla över sig som gör att man blir helt trollbunden och bara vill fortsätta spendera tid i det universumet. GTA: Vice City är på oräkneligt många sätt den perfekta uppföljaren på GTA 3. Din karaktär kunde nu prata, och röstskådespelet sköttes dessutom med bravur av NAMN. Efter spelets huvudhandling var avklarad började jag samla saker. Bilar, stunts, you name it. Det hela slutade med att jag spelade Vice City konstant under sommaren 2003. Och njöt, tillsammans med Twisted Sister och Michael Jackson.

44. Super Mario World 2: Yoshi's Island [SNES]

Det är nu bra många månader sedan jag inledde min retroresa, där jag succesivt försöker fylla luckorna i spelhistorien. Ett av de allra senaste tillskotten i avklarade spel är den här guldklimpen. Super Mario World har jag älskat, mycket och länge, men jag fick aldrig tillfälle att spela Yoshi's Island förän alldeles nyligen, och jag är kusligt glad över att jag faktiskt gjorde det, för vilket spel jag hade missat. På många sätt för enkelt, på många sätt för kort, men på alla tänkbara sätt ett fullkomligt underbart spel.

43. Mario Kart 64 [N64]

Alla har vi vår egen Mario Kart-favorit, och min är en liten konstig sådan. Jag gillar nämligen inte Nintendo 64-spel egentligen, de har åldrats fruktansvärt fort och de allra flesta ser idag förskräckliga ut. Här har vi dock listans enda undantag, och min personliga favorit i serien. Visst, de blå skalen finns här, men det kan jag ta när bandesignen är så klockren som den är.

42. Uncharted: Drakes Fortune [PS3]

Glappet mellan film och tv-spel blir mindre för varje dag som går. En av de titlar som verkligen tog ett hästkliv närmare filmens värld var Uncharted: Drakes Fortune. Förutom den otroligt snygga grafiken var det främst röstskådespelet som fick glappet att minska. Dessutom var spelet väldigt roligt att spela, även om tempoväxlingarna kunde ha fått en sista touch. Nathan Drake och jag ska snart ut på äventyr igen, och med tanke på hur bra vårt första äventyr var är det svårt att inte gnugga händerna mot varandra.

41. The Secret of Monkey Island: Special Edition [XBLA]

Som jag tidigare skrev så var Peka och klicka spel något som jag helt missade när det var hett. Såhär i efterhand så har jag ju känt ett ganska stort tomrum inom mig, och för att bota detta lite var jag inte sen med att ladda ner den grafiskt upphottade versionen av det första Monkey Island-spelet. Jag föll pladask med en gång, och framförallt humorn är det som kommer få mig att kasta mig över de andra titlarna inom denna kategori, när den tiden kommer.

---------------------------------------------------------------------------------------------

Nu börjar det dra ihop sig.
Klicka här för att komma till del 4

Då var det dags. Jag tog mig lite vatten över huvudet, det ska jag erkänna med en gång, men nu är den klar. Den definitiva listan.

Eller särskilt definitiv är den kanske inte egentligen. Det handlar ju om favoriter, och inte endast hur bra spelen i fråga är.

Nåja, jag hoppas ni gillar listan, nu kör vi.

Mina 100 favoritspel.

Snabblänkar till listans fem olika delar:
100-81 | 80-61 | 60-41 | 40-21 | 20-1
---------------------------------------------------------------------------------------------

100. Ratchet and Clank 3: Up your Arsenal [PS2]

Första spelet jag skriver om var också det första spelet jag spelade från serien. Efter äventyret var slut var jag fast i universumet, och omfamnade även resterande delar i serien ganska fort. Lekfullheten och den alltid så tilltalande grafiska stilen gör att spelet precis kommer med på listan.

99. Backpacker 2 [PC]

Det här var ett spel som min mamma faktiskt uppmuntrade mig att spela. Och det är väl inte så konstigt, spelet är förvisso inte helt gjort i utbildningssyfte, men spelar du spelet är det oundvikligt att inte lära sig något. Detta betyder inte att man inte har kul, tvärtom, och jag och mina kompisar brukade tävla om vem som tog sig runt jorden på kortast möjliga tid. Tredje spelet i serien var på alla sätt en värdig uppföljare, men inget som lämnade ett lika bestående intryck som denna guldklimp.

98. Die Hard Trilogy [PSX]

Handen på hjärtat, det här är idag ett uruselt spel. Grafiken gräslig och kontrollen hemsk. Men i det här fallet kan jag inte, som Samson skulle ha sagt, ta av mig mina retroglasögon. När det här spelet kom, när jag ägde och spelade det, var det inget annat än häftigt. Spelet bestod i grunden av tre olika spel, ett tredjeperson action, en railshooter och ett bilspel, där vardera moment representerade vardera film. Kommentarerna från världens skönaste actionhjälte var givetvis också ett stort plus.

97. Lion King [SNES]

En av de bästa, och mest stämningsfulla, filmer jag såg under mina unga år är Lejonkungen. Disneys bästa film översattes av Command and Conquer-utvecklarna Westwood till ett riktigt bra plattformsspel. Visst fanns det brister, men med sådan vacker grafik, stämningsfull musik och förtrogenhet mot filmen är det svårt att inte gilla Lion King till SNES.

96. RC Pro Am [NES]

Mitt första racingspel jag spelade, blev betydligt roligare när man upptäckte att man kunde skjuta sina motståndare. Och efter ett tag blev man tvungen att lära sig det, tack vare den förbannade oranga bilen som kunde boosta ifrån alla andra hur enkelt som helst. Det är faktiskt imponerande hur mycket spel som får plats i denna 8-bitare, och eftersom det är så grundligt välgjort håller det även idag.

95. Sonic the Hedgehog 3 [SMD]

Sonic är inte min typ av spel egentligen. För mycket fokus ligger på yta, och för lite på plattformsperfektion ( Ja, ni vet Mario?). Förutom ett annat Sonic-spel senare på listan så är det väldigt få blå igelkottar på min lista. Spelet finns dock kvar i mitt minne som väldigt roligt, väldigt häftigt och väldigt snyggt, och det räcker faktiskt för denna placering.

94. Wolfenstein 3D [PC]

Först, inte bäst. Så har det alltid varit med Wolfenstein. Och man måste älska det. Man gör inte det bästa spelet, har aldrig utgett sig för att göra det heller, men man leder utvecklingen och kan stoltsera med att ha varit först. Att sedan ha Adolf Hitler i robotdräkt som slutboss väger rätt tungt. Och så var det ju faktiskt jävligt kul (och inte alls lika uttjatat som nu) att skjuta nazi-tyskar.

93. Street Gangs [NES]

Ute i stora världen känner vi Street Gangs mer som River City Ransom, och även enligt många som det allra första Beat 'em Up-spelet. Detta är en genre som jag gärna favoriserar, men få spel har trots det tagit sig till denna lista. Här snackar vi dock om ett riktigt bra spelminne, när jag tillsammans med min kusin spelade det dittills våldsammaste jag upplevt. Ett stort plus till de kommentarer dina motståndare fäller när de åker på pisk. BARF!

92. LocoRoco [PSP]

Spela temalåten för mig och mitt hjärta smälter. När resten av spelet fortlöper smälter jag ännu mer. Utan musiken vore LoccoRocco kanske inte så mycket att ha, enligt mig är det den som står i centrum, och det är faktiskt skönt att den får göra den ibland. Som bärbart spel fungerar det dessutom utmärkt, med korta små spelsessioner med egenartad grafik, och som sagt: underbar musik.

91. Soldier of Fortune [PC]

Brutalt. Så minns jag SOF. Och eftersom jag befann mig i den ålder då avskjutna lemmar var coolt så var också det här spelet the shit just då. Idag är det inget annat än en dussinskjutare, men fortfarande ett spel som du kan ha väldigt roligt med. Uppföljaren var ruskigt dålig, och sen blev det inte mycket mer. Första spelet har dock etsat sig fast som ett starkt spelminne, och således återfinns det även på min mastodontlista.

90. Mario Party 5 [Gamecube]

Det spelar egentligen ingen roll vilket spel i serien du plockar ut. Det du får är ett interaktivt brädspel. Med rätt miljö, tillsammans med rätt vänner, blir det ett makalöst underhållande sysselsättning. Så mycket gameplay blir det inte, men många skratt föds och alla kan spela. Jag väljer del 5 eftersom jag där har hittat de enligt mig roligaste minispelen, och den del jag överlägset lagt mest tid i. Mer än så är det inte.

89. Skate [PS3]

Ok, att åka Skateboard var fruktansvärt coolt när jag växte upp. Jag beundrade alla som bemästrade sysslan, medan mina egna försök resulterade i två fläskläppar, samt en väldigt snart bortglömd och undanstoppad Skateboard. Men i tv-spelens värld är jag fortfarande the man, och när EA blev less på milslånga kombos och den orientalism som serien drogs med, pressade de ut den hittills bästa tolkningen av denna extremsport. Det tackar jag för, för min läpp är fortfarande intakt.

88. Duck Hunt [NES]

Vad tänkte ni på först när ni läste titeln? Mina pengar ligger på den skrattande hunden. Få karaktärer har lämnat ett sådant bestående intryck. Så vitt jag kan se det är det här det första partyspelet åtminstone jag spelade, och det blev en klockren hit vid varje kalas eller släktansamling, och även här kunde verkligen alla förstå och spela. Fusket med den ljusa lampan lärde vi oss senare.

87. Medal of Honor: Allied Assault [PC]

För ungefär 2000 år sedan, när andra världskriget inte var en uttjatad FPG-genre, fanns det ett spel som stod ut lite mer än andra, och av en enda anledning. Omaha Beach. Precis som i filmen Saving Private Ryan så var miljön här häpnadsväckande och skräckinjagande att de övriga kapitlen av spelet helt tynade bort. Men det är heller inte så konstigt, då ingen annan än Steven Spielberg stod bakom spelet.

86. Excite Truck [Wii]

Ett av releasespelen till Nintendos Wii är också ett av de allra bästa till konsolen, just för att det är så arkadiskt enkelt och underhållande. Spelets största minus, musiken, löstes med ett sd-kort packat med dina favoritlåtar, sen var det bara att köra. Det var visserligen också lite synd att det inte fanns ett mer genomarbetat flerspelarläge, men det var fortfarande förbannat roligt med en tree-run som genererade 45 stjärnor.

85. Command & Conquer Generals: Zero Hour [PC]

Om man ska vara rättvis och korrekt så är Generals ett obalanserat spel, tillskillnad från mästerverket längre ner i listan. Men jag hade ändå sjukt roligt med spelet, och varje dag hoppas jag på en perfekt uppföljare. Zero Hour-expansionen gjorde hela paketet två pinnar fläskigare, och framförallt bättre. Roligast var det utan tvekan när jag inte tog spelet så seriöst tillsammans med några kompisar, och nukade deras strömtillförsel trots att vi spelade i samma lag.

84. NHL 10 [Xbox 360]

NHL-serien har jag älskat och dömt ut om vartannat. Det som började som en kärlekshistoria på Super Nintendo har därefter växt vidare på PC, PSX, PS2 och nu slutligen denna generation. Problemet med dessa nya spel är att de, likt EAs övriga sportspel, kräver för mycket av spelaren för att riktigt uppskatta det. Ett tag trodde jag att 3 on 3 Arcade skulle ändra på det, men den flugan dog snabbt. Det är dock fortfarande ett riktigt bra spel, med ett enormt djup och en otrolig livslängd. Så platsen på listan var egentligen given.

83. Blackhawk [SNES]

När jag för första gången, långt innan förkortningen GTA fanns, fick möjlighet att skjuta och döda oskyldiga, tyckte jag det var extremt coolt. Om detta bör tas med i en framtida psykologisk analys vet jag inte, men det var hur som helst väldigt nytt och häftigt. Blackhawk, eller Blackthorne som det också är känt som, osade av stämning och även om spelet var enkelt i grunden tog det sin tid att bemästra det, och framförallt lösa alla pussel. En bortglömd pärla som jag gärna spelar när tillfälle ges.

82. GTA 3 [PC]

Ok, spoiler alert, men ALLA GTA-spel sedan serien gick över i tre dimensioner finns med på min lista, så kär är jag i denna serie. Revolutionens spel fick mig att köpa nya delar till min PC. Trots buggar, ojämn svårighetsgrad och upprepande uppdrag så har jag klarat spelet ett flertal gånger. Ett stort plus för mig som spelade det på Pc var förutom den upphottade grafiken att jag kunde göra min egen radiostation, vilket för tiden var häftigt, även om den övriga musiken i GTA3 var ruskigt bra.

81. Crash Bandicoot [PSX]

Han blev ingen Mario, inte ens en Sonic, men Crash och jag hade roligt ett bra tag när han kom. Spelet bjöd inte på den frihet som rörmokarkonkurrenten sprang runt i, men det rörde inte Crash ryggen. Han red på grisar, kastade äpplen och bjöd på ett riktigt roligt plattformspel istället. Studion Naughty Dog har sedan dess varit en favorit när det kommer till spel, och ni hittar en annan favorit betydligt längre ned på listan.

---------------------------------------------------------------------------------------------

Då var del 1 avklarad.
Klicka här för att komma till del 2

Jag har hört många säga att det är omöjlighet att 2009 blir ett lika ...

Sony Playstation kom ut i de svenska hemmen under hösten 1995 och ...

2008 blev året ingen trodde skulle existera. 2007 var ett riktigt ...

Jo, jag spelar fortfarande Rock Band, och jag listar fortfarande ...

Har skrivit om hur bra DLC faktiskt är i Rock band ...

Min nästa lista (jo jag kommer att fortsätta, tro mig) kommer lite ...

(Läs ...

Jag fortsätter lista saker, jag kan verkligen inte sluta. När ...

Jag kommer börja apa-efter GP-redaktionen en hel del framöver. Ska så ...