Gudfadern

Eftersom jag vet att de snälla människorna på Electronic Arts bryr sig om just mig och min duktiga åsikt så skulle jag vilja ta tillfället i akt och ställa en fråga. Den här: Varför, åh varför, tog ni inte ert förnuft till fånga? Varför gjorde ni inte Gudfadern till en Grand Theft Auto-kopia?

Men, hmm, nu blev det kanske lite konstigt, för det var väl just det de gjorde. Till Playstation 2, PC, Xbox och Xbox 360 i alla fall. Men hey! Nu snackar vi Playstation Portable-versionen, och trots att man med framgång kan argumentera för att GTA-kloner är skitgammalt, skittråkigt samt skitförutsägbart så kan man inte förneka att de fortfarande känns som the shit på Sonys bärbara. Och det är förstås fel av mig att sitta här och önska att EA reducerat även denna spelversion av #1-på-imdb.com-monstret till en olinjär massaker. Men det gör jag ändå. För – inse faktan – det är fan så mycket bättre än det här.

”Det här” refererar alltså till upplägget i PSP-versionen, vilket i korthet kan beskrivas på följande sätt. I rollen som ambitiös underhuggare med Don Corleone som arbetsgivare utför man – ja, du gissar rätt – uppdrag. Dessa är glädjande nog ganska tätt knutna till filmen och man får bland annat nöjet att stoppa om världens mest berömda hästhuvud, gömma pistoler på toan och whacka Pauli Gatto. Det sistnämnda är för övrigt ett bra exempel på vad som är så dåligt med det här spelet. Den stillsamma, faktiskt nästan poetiskt vackra scenen från filmen har tvspelsremixats och blivit en vild bossfight med – ja, du gissar rätt #2 – exploderande lådor som tongivande ingrediens.

Som komplement till taffligt tredjepersonsskjutande, halvhjärtat smygande och en relativt oengagerande sidohandling har EA slängt in en billig Risk-kopia där man flyttar gubbar på en karta och slåss med de andra familjerna om New Yorks kvarter. Exclusive on PSP!

Men, som sagt, jag sitter ju här och längtar efter en GTA-klon.

I Gudfadern till PSP är uppdragen superlinjära och klaustrofobiska. Man väljer dem från en meny. Det går inte att vandra omkring eller köra bil runt i staden. Inte ens om man verkligen verkligen vill. Det finns inget flyt, inget tempo, ingen riktig spelvärld. Bara menyer och laddningstider©Sony. Precis som Grand Theft Auto fast helt tvärtom.

Och jag förstår att det är lätt att bli arg, lätt att känna ilska över hur en fantastisk licens i det här fallet utnyttjats på ett allt annat än fantastiskt sätt. Men försök bortse från det, glöm PSP-versionen av Gudfadern eller nöj dig med att kanske finns särskild en plats i helvetet för det ytterst mediokra. Då vet vi i alla fall var det här spelet hamnar.