Allting behöver inte alltid handla om överdimensionerade svärd, turbaserade strider och små magiker i alldeles för stora hattar. Square-Enix tar i och med sitt nya kapitel i världens största rollspelsserie ett par rejäla kliv utanför seriens ramar och evolverar utan att på något sätt kännas främmande.
Världen Ivalice har sedan tidernas begynnelse varit ett livets glas upp till bredden med krig. De två stormakterna Arcadia och Rosaria har kämpat mot varandra så länge någon kan minnas och mellan dessa stornationer ligger det lilla furstendömet Dalmasca som spelar en viktig roll i kriget. När Arcadia får för sig att det nog vore en strategisk fördel att belägra Dalmasca beslutar sig den unge Vaan, vars familj sedan tidigare blivit mördade av imperiet, att smyga sig inpå konsulen och ge denne en liten överraskning. Vad han inte vet är att prinsessan av Dalmasca, den unga fröken Ashe, har anslutit till motståndsrörelsen som av en slump planerat att inta det bestormade slottet i samma veva. De tar så småningom upp kampen tillsammans med luftpiraten Balthier och hans partner Fran som är av rasen Vier, en slags hybrid mellan människa och hare. Det låter betydligt mer bissart än det verkligen är.
Som tidigare nämnt har en hel del hänt sedan sist. Borta är de slumpmässiga striderna (som gått undertecknad på nerverna fler gånger än denne kan räkna till) till förmån för helt realtidsuppbyggda duster. Även speldesignen har fått ett ordentligt lyft med en arabiskt/europeiskt touch. Samtidigt har en hel del av teamets nyckelpersoner fått stiga åt sidan för yngre kollegor. Till att börja med har seriens övertupp, Hironobu Sakaguchi, inte en alls lika betydande roll och som producent står istället Yasumi Matsuno. Yoshitaka Amano har enbart designat logotypen och som karaktärsdesigner står istället Akihiko Yoshida. Nobuo Uematsus gör också sina sista musikaliska underverk för serien.
Vi återser även luftskeppen som den här gången spelar en mer betydande roll då de är lika vanliga i luften som kineser är i Kina. Hade jag haft ett sådant hade jag bums flygit till Japan och införskaffa mitt eget exemplar av spelet. Det är faktiskt oerhört tråkigt att det ska dröja så länge från öster- till vänsterländsk släpp och tanken på att spelet i fråga fick högsta möjliga betyg av den japanska spelbibeln Famitsu sänker inte direkt mina förväntningar. För trots att upplägget har förändrats en hel del kan vi även den här gången förvänta oss en lika episk och bombastisk rollspelssaga som vanligt. Allting á la Square-Enix.
