 |
|
|
Geist
| Gamecube |
|
 |
Släppdatum:
2005-11-07 |
Utvecklare:
n-Space |
Utgivare:
Nintendo |
Hemsida:
|
Genre:
Action, Förstaperson |
Antal spelare:
1-4 |
Finns även till:
|
PEGI: Mer info
  |
|
 |
 |
 |
|
Geist  
Geist är lite som det rysliga spöket i min garderob. Få har hört talas om det, ännu färre har sett det ”in action” och nästan ingen tror på det. Förutom jag då, som kan svära på att en dag – när vi som minst anar det – så kommer det att hoppa fram och säga BU!, Uuuuääää, Grrr....eller några andra väl valda delar av spökjargongen.
Ok. Jag har låtit den här spökmetaforen gå för långt. Lite vågat då den var nästan unikt värdelös redan från början. Anledningen till att jag ens drog igång praktfiaskot till idé har ganska mycket att göra med vad som händer Gamecube-shooterns huvudkaraktär i början av spelet. Om ni vill göra en gissningslek av det hela så kan jag ge er en hint: Det är något som vanligtvis omöjligör den genomsnittlige fps-hjältens livsambitioner såsom rädda världen, leta efter sina fötter samt slå sönder väldigt många trälådor.
Han dör.
Strax därefter händer något som sätter alla hans livsambitioner back on track igen (Och dessutom ger mig en gyllene möjlighet till ännu en såndär vågad radbrytning som ställer det bortom allt tvivel att den här texten är viktig och bra).
Han blir ett spöke.
Jahapp. Då har vi rett ut det. Next up; Lite idiotförklarning-av-läsarna-fakta. Det jag försökte påvisa med den inledande trams-kavalkaden var att Geist knappast kan sägas vara särskilt hypat. Vilket är underligt eftersom ”Hype” är ett ord som brukar passa alldeles ypperligt till spel som har Shigeru Miyamotos medverkan samt en fräsig, innovativ idé att skryta med. Och det har ju Geist.
Innovationen ifråga handlar mycket om det där med att vår protagonist är en vålnad. Fysisk form är inte något som brukar karaktärisera de döda och John Raimi – som spelets hjälte kallade sig när han fortfarande räknades som människa – är inte något undantag. Han är osynlig och han svävar. Dock klarar han sig inte så länge som gast förrän livet(?) hinner rinna ifrån honom. Då är det bra att man kan ta besittning av olika människor och djur för att nå sina mål. Fast det är såklart inte så enkelt. Nädå, enligt gammal god spöktradition måste offret ifråga skrämmas upp tills deras mentala motståndskraft är så låg att hjärnkontroll blir aktuellt. Men detta gör man tack och lov inte genom att utnyttja redan omnämnda jargong. Att frekvent hoppa fram bakom hörn och ropa ”Bu!” hade troligen medfört en tämligen begränsad spelupplevelse. Istället ska man – och häng med nu, för här kommer det nya fräna – ta kontroll över döda ting och sedan använda sig av dessa i skrämselsyfte.
Så grattis alla ni som (av någon jätteunderlig fetisch-osande anledning som jag skulle vilja passa på att fördöma med ett: Fy!) alltid drömt om att vara en brödrost, hundmatskål eller stege. I Geist kommer ni få chansen. Och därefter är det bara att sprida skräck genom att uppföra sig på ett sätt som är onaturligt för brödrostar, hundmatskålar och stegar. Enligt uppgift kommer det finnas över 100 besittningsbara föremål i spelet vilket förhoppningsvis innebär att skrämselmomenten förutsätter en del klurig problemlösning.
Vad mer? Jo! Grattis alla ni som (av någon jätteunderlig fetisch-osande anledning som...osv) gillar att dela upp er tv-ruta i fyra små delar. I Geist finns det nämligen inkluderat ett multiplayerläge över delad skärm. Som faktiskt verkar riktigt intressant eftersom alla spelsätten bygger på kampen mellan spöken och människor. I ett av dessa tar hälften av spelarna rollen som vålnader medan den andra hälften är soldater utrustade med tuffa ”anti-spök pickadoller”. Hur ska vålnaderna göra för att vinna, frågar ni er? Givetvis genom att ta kontrollen över soldaterna och springa in med dom i läskiga köttkvarnar och dylikt. Låter kul!
Spelet är släppt på andra sidan Atlanten där det fått blandad kritik. Det har exempelvis klagats en del på hur kontrollen fungerar vid de tillfällen då man förväntas skjuta och panga. Men vafanken, i Amerika har de haft fel förr. I Oktober släpps det här. Jag är i alla fall förväntansfull.
Bonus! Alternativt text-slut innehållandes en snudd på omöjligt dålig ordvits:
. . . I Oktober släpps det här. Jag är i alla fall begeistrad.
Klicka i eller utanför bilden för att stänga den.
|
| Relaterade bilder | Visa alla |
Klicka i eller utanför bilden för att stänga den.
|
|
|
|
 |
 |
|
 |
