 |
|
|
Prince of Persia: The Two Thrones
Prince of Persia: Kindred Blades  
Prinsen är hemma. Livet leker. Babylon ligger för hans fötter. Han har en ny flickvän, Kaileena heter hon…
(Här skulle jag vilja att ni tänker er en sån där scratchad ljudeffekt som man hör på MTV ibland och betyder något i stil med ”Sakta i backarna!” eller ”Oj – nu blev det knasigt!”)
Vad nu? Jo, jag ville bara inflika att det där sista lät väl hyfsat definierande för termen ”omöjlig kärlek”. I alla fall om jag minns rätt när jag minns att prinsen faktiskt tog kål på denna donna i slutet av föregångaren. Konstigt. Jag får fråga Internet: ”För fanken pucko! Vet du inte att det fanns ett alternativt slut i Warrior Within där prinsen räddar kejsarinnan och kämpar mot ödets inkarnation istället?” vrålar worldwideweb som svar. Aha. Då kör vi igen!
Tänk er den här textens inledning fast typ två sekunder senare - Babylon brinner. Prinsens folk har vänt sig emot honom. Kaileena offrar sig själv. Livet leker inte för fem öre. Nu passar det bra med en liten frågestund: Varför brinner det? Vet inte. Klart är i alla fall att min teori om Haile Selassi-dyrkarna från Jamaica som fått sina ganja-doftande ändor ur soffan, rest tillbaka i tiden och äntligen gjort någonting mer handfast av sin ”vi gillar inte Babylon”-attityd inte verkar stämma (även om det hade varit en jäkligt schysst story, eller hur?). Movin’ on - Varför offrar Kaileena sig? Vet inte. För att rädda prinsen från någon fara verkar det som. Lite misslyckat då hennes offer leder till att ”The Sands of Time” släpps lös igen. Vilket såklart orsakar kaos och människor som förvandlas till sandmonster och allt det där vanliga. Vilket i sin tur besvarar frågan ”Varför har prinsens folk vänt sig emot honom?” på ett ganska lämpligt sätt.
Det nya fräna i Prince of Persia: Kindred Blades är prinsens personlighetsklyvning, även det en konsekvens av Kaileenas offer. Nu finns han i två versioner - vanlige prinsen och ondskefulle prinsen. Nåja, det kunde varit värre säger jag. Efter allt tidsresande i föregångarna ska han vara glad om det inte plötsligt visar sig att han råkat bli sin egen mamma eller dylikt. Dessutom är den mörke prinsen, som använder sig en Ivy-i-Soul Calibur-liknande piska/svärd, väldigt bra att på det där andra som är nytt och fränt: Stealth-inslagen!
Men ni kan vara lugna, något tippe-tippe-tipp-tapp på tårna blir det inte för någon av prinsarnas del. Snarare galna överraskningsattacker som slutar med slow motion-effekter och jätte-omedelbar död för de stackars fiender som överrumplas av de våldsamma tronarvingarna. Anar jag variation? Yes box – och de ”Burnout med kärra”-sekvenser som visats frekvent i trailers borgar för mer av den varan. Babylon är nämligen så stort att prinsen ibland tvingas köra hästspann i en väldig fart för att ta sig någonstans. Hur ofta denna fartinjektion förekommer återstår dock att se.
Ubi Soft kör den finkänsliga stilen och har alltså lyssnat på den kritik som spelets båda föregångare mottog. Därför utlovar de en friare spelupplevelse med olika sätt att ta sig igenom banorna (beroende på vilken sida av schizo-myntet man väljer såklart), mindre (ingen?) kass nu-metal och samt en episk story som dessutom ska reda ut de frågetecken som finns kring seriens tidigare delar. Och redan nu kan man ju se att grafiken bjuder på sagolika vyer. Inte undra på att man känner sig lite som den där sömniga prinsessan i sagorna. Ni vet, hon som väntar på kyssen som ska väcka henne ur sin sekellånga eftermiddagslur. Prinsen anländer i slutet av 2005. Hon längtar.
Klicka i eller utanför bilden för att stänga den.
|
| Relaterade bilder | Visa alla |
Klicka i eller utanför bilden för att stänga den.
|
|
Se även
|
|
 |
 |
|
 |
