Peter Jackson's King Kong

De stora tyckarna inom speljournalistiken har bestämt att man ska gilla Michel Ancel. En annan sak som de bestämt är att bra men korta spel faktiskt är bra fast de är korta. Och eftersom man såklart vill vara ”en i gänget” så kan jag inte annat än hålla med.

Istället för att bråka tänkte jag berätta en lustig anekdot ur mitt liv.

Det var en dag och den dagen var en lördag. Det stod ”King Kong” på recensionsexemplaret i min hand, och eftersom min lilla kompis ”Herr PS2” under ett mystiskt infall valt att ignorera existensen av sin lilla kompis ”Herr minneskort” så bestämde jag mig för att komma så långt som möjligt utan att spara.

Spelet var över långt innan lördagen, så mycket kan jag säga.

Ja, det var verkligen en lustig anekdot, skrockar jag för mig själv. Frågan är om du som måste punga ut med 500-600 spänn för samma upplevelse finner den lika lustig.

Men då måste väl dessa få speltimmar vara fyllda med fina spelupplevelser? Jo, det stämmer. King Kong har sina ljusa stunder. Enligt en ny studie med undertecknad som initiativtagare, administratör och ende deltagare så är ”förstapersonsperspektivet” och ”scriptade sekvenser” världens två överlägset bästa grejor. Denna undersökning har Ancel uppenbarligen tagit del av, och följaktligen kombinerat dessa två företeelser med ett gränssnitt helt utan indikatorer för exempelvis hälsa och ammunition. Vilket såklart skapar en svårslagen närvarokänsla. Att tillsammans med de andra överlevande kämpa sig igenom djungeln är mysigt, att bevittna hur King Kong visar sig för första gången är storslaget, att kämpa mot öns vildsinta fauna är spännande. Och att försöka undvika en säker död mellan Tyrannosaurus Rex käftar är bara helt fruktansvärt läskigt.

Därför känns det extra tråkigt när stämningen hela tiden bryts av konstigheter. Som när buggarna gör så att mitt ben fortfarande är kvar i vattnet fast att jag redan har stigit ur (en traumatisk upplevelse, minst sagt), eller det faktum att alla spelets pussel bygger på karaktärernas oförmåga att ta sig förbi en viss sorts buske. Så fort denna kanske 30 cm höga buske skymtas får Jack (huvudkaraktärens namn givetvis) panik och löser problemet genom att tända eld på hela djungeln. Andra saker som hamnar under ”klagomål” är det total-linjära upplägget samt att det faktiskt knappt går att se skillnad på hur grafikmotorn ritar upp vatten och hur grafikmotorn ritar upp sten.

Det gamla (och möjligtvis mycket lokala) ordstävet ”Att vara en helt sjukt gigantiskt stor gorilla är ingen dans på rosor” motbevisas å de grövsta när man får chansen att kontrollera King Kong själv. Rojalist-apan hoppar mellan plattformar och slåss med dinosaurier som om han aldrig gjort något annat (vilket i och för sig kan stämma). Och han gör det med TYNGD. Adderar variation och befriar aggressioner. Ett lyckat inslag alltså.

Slutligen lite om yours truly igen: för att jag ska kunna ge översvallande beröm åt ett spel som är så här kort så måste det ta mig med storm. Det måste få mig att vilja stå på hustak och ropa ”JAG HJÄRTA KING KONG FOREVER!!!”. Nu vill jag inte det, och det beror inte enbart på att jag är rädd för vad grannarna ska tro, utan mest på att King Kong bara är ett väldigt atmosfäriskt och bra spel.

Johan Martinsson


En åsikt om Xbox 360-versionen

För ungefär två veckor sedan testade jag King Kong till Playstation 2, gav det en stark fyra och började genast drömma våta drömmar om 360-versionen. Det största felet med King Kong till PS2 var nämligen att det just var King Kong till Playstation 2. Grafiken var inte världsklass och när det blev för mycket så började det hacka. Och trots detta var det ändå ett fantastiskt äventyrsspel helt i den nya tidens anda. Jag trodde att det här var saker som skulle rättas till i 360-upplagan och började leta efter lådan där de sällsynta femmorna ligger.

Med facit i hand hade jag kunnat strunta i letandet. King Kong till Xbox 360 är fortfarande ett helt fantastiskt spel med en känsla utöver det vanliga. Hackandet har försvunnit och grafiken är bättre än till Playstation 2. Problemet är bara att det krävs mer av 360-versionen än bara marginella förändringar. Det räcker inte med att grafiken är lite bättre, vi jämför trots allt ett spel från den första konsolen i den förra generationen med en sprillans ny representant ur next-gen.

Då räcker det inte med lite finare grafik och ursäkter om att det trots allt är ett multiformatspel. I vilket annat fall som helst hade det här inneburit ett dåligt betyg och fler elaka ord, men det här är inte vilket annat fall som helst. Det här är ett av de tre bästa filmlicensspelen någonsin och ett av de fem bästa spelen i år.

Jag tänker inte rekommendera en nybliven Xbox 360-ägare att knalla hem med PS2-versionen istället bara för att grafikrevolutionen inte är enorm på 360. Jag tycker att alla som äger någon form av spelsystem ska ha ett exemplar av King Kong i hyllan. Jag är bara lite ledsen över att jag inte fick sätta den femma King Kong hade potential att nå upp till.

Betyg: 8

Sofia Hård