Without Warning

Det som skiljer Without Warning från all den actiondynga som jag vadat igenom på senare tid är framförallt en sak. Det är inte en rip-off på ett populärt spel.

Det är en rip-off på en populär TV-serie istället.

24 timmar har halverats och blivit 12. Jack Bauer har multiplicerats sex gånger och blivit Kyle, Ed, Dave, Ben, Tanya och Jack (fast en annan Jack!). Ett förakt för det matematiska språket har adderats till er sinnesstämning och därför har jag bestämt mig för att sluta med det och gå vidare här i livet (läs: jag fick inte in ”räkna med bråk” på ett smidigt sätt).

Annars är det som vanligt.

Österländska terrorister, bomber, granater, hot mot Amerika, små ulliga får som lyckligt skuttar runt på ängen, skjutglada pyskopathjältar i 3:e person, tunnor som exploderar och gisslandrama.

Allt detta är ingredienser som utgör Without Warning. Utom en sak som jag skrev mest på skoj. Allt detta – utom en sak som jag alltså skrev mest på skoj – är också ingredienser i varenda actionspel som skapats sen medeltiden ungefär. Det är ett problem.

På tal om medeltiden: Senast färgen ”grå” fick utmärkelsen ”Världens allra finaste färg” var väl på medeltiden. Och det var också ungefär då som Without Warnings spelkamera hade känts modern. Det har utvecklarna Circle Studio struntat blankt i och sålunda producerat ett oestetiskt höstmulet spel som blir i princip ospelbart om man kommer för nära en fiende. Det är också ett problem.

Det skulle inte förvåna mig om ledordet för den här produktionen var ”variation”. Det antyds av de olika karaktärernas till synes skiljda agendor på den terroristockuperade fabrik som utgör sceneriet. Elitsoldaten Ed ska desarmera bomber, fotojournalisten Ben ska filma katastrofen och sekreteraren Tanya ska låta jätterädd samt gömma sig för terroristerna (för hon är ju tjej och inte alls så tuff som de tuffa killarna). Men det måste blivit fel någonstans på vägen. Förslagsvis när Circle Studio definierade ”variation” såhär: ”något vilket absolut inte och under INGA som helst omständigheter är varierade”. Dålig beskrivning av ”variation” - bra beskrivning av Without Warning. För i slutändan handlar det bara om att skjuta. Och skjuta. Man ska skjuta en massa också. Till och med journalisten ska skjuta. Han har sitt ”trogna tjänstevapen” med sig. Ha! Enda undantaget är Tanya (läs förra parentesen en gång till). Hon ska smyga. Varken det ena eller det andra är särskilt kul överhuvudtaget. Och det är banne mig ett problem.

Dags att knyta ihop säcken, kanske. För det första: det som jag skrev mest på skoj innan var det där om fåren. För det andra: ”24”-influenserna används dåligt både spelmässigt och dramaturgiskt. "Klockan tickar och det är olidligt spännade"-moment används för sällan och manuset tar hem en Oscar i tvärtomlandet. Det utspelas inte ens i realtid (hade kunnat vara fränt ju!). För det tredje och till sist: Ett litet meddelande till dig som fortfarande lyckas vara sugen på spelet i fråga – You have been warned (med mullrande röst).