Sonic Unleashed

Sonic rusar vidare och tyvärr allt längre och längre bort från forna glansdagar. Det här senaste spelet är inget undantag och trots snygg grafik lyckas inte Sega den här gången heller.

Sonic rusar vidare och in i ett träd!

.Sonic Unleashed är något av en delad spelupplevelse och när man inte rusar fram får man chansen att stifta bekantskap med en helt ny figur. Sonic har nämligen gått och blivit en varulv och när solen går ner i horisonten förvandlas den blå igelkotten till en ylande varg med röda träningsskor. Det här betyder förstås att man kastas mellan två olika sorters spelupplägg under äventyret. Står solen högt på himmeln rusar man fram på klassiskt manér och samlar ringar så det står härliga till. På natten växer Sonic och får helt nya krafter. Man ska fortfarande samla guldringar men istället för att springa handlar det nu om att banka, knacka och kasta fienderna som dyker upp på tv-skärmen. Och så här fortsätter det. Vare sig mer eller mindre.

Tyvärr är Sonic Unleashed inte speciellt underhållande och på banorna där man ska rusa fram känner man sig inte alltid delaktig. Det går helt enkelt för fort och oftast hinner man inte ens reagera på farorna som dyker upp, vilket naturligtvis resulterar i att man får spendera en hel del av sin tid genom att spela om de svårare partierna. Frustrerande, minst sagt. Varulvsbanorna är inte speciellt mycket roligare och där handlar det nästan bara om att trycka på knapparna för att göra sig av med fienderna. Det går att göra en mängd olika kombinationer men oftast trycker man bara hejvilt och det fungerar precis lika bra. Mellan varven får man även lösa små pussel och använda Sonics nya krafter för att yla mot månen (gör honom ännu starkare), gå armgång eller för att svinga sig mellan svävande plattformar. Personligen tröttnade jag ganska fort på varulven och föredrar den blå igelkotten som han är. Men inte riktigt som han är i det här spelet, förstås.

Säg hej till Soniculven...

Något positivt om Sonic Unleashed är den snygga grafiken och känslan av att springa riktigt fort infinner sig redan från start. Redan under den första banan får man en hel del att gotta sig åt och det kittlar lite sådär mysigt i magen när man rusar fram längs gatorna. Tyvärr går det som sagt lite för fort för att det ska bli spelbart och man hinner inte riktigt njuta av de fina omgivningarna. Och det tycker jag är synd.

Som gammal Sega-anhängare hade jag stora förhoppningar på det här spelet men den japanska spelfabriken levererar inte. Sonic Unleashed lever inte upp till förväntningarna och det är bara att inse att igelkotten blivit för snabb och tråkig för sitt eget bästa. Och för hårig. Både Sonic och hans lojala fans förtjänar bättre än så här.