Pokémon Platinum Nintendo DS

Efter att ha spenderat mer än 100 timmar med Pokémon Diamond är det nog naturligt för en recensent att bemöta Pokémon Platinum med viss skepsis. Diamond och Pearl var visserligen fantastiska spel, men fokuset hos denna remake verkar ligga på att förbättra och utöka slutspelet, och att nöta sig igenom tiotals nivåer av Bidoof- och Starly-träning innan man kommer till nyheterna verkar inte så lockande. Visst skulle det bli tjatigt att återigen odla alla bär och slåss mot alla gymledare, charmig spelvärld och perfekt utmaningskurva till trots?

Som tur är visade det sig att oron var obefogad. Pokémon-serien i allmänhet och Diamond/Pearl-generationen i synnerhet är en så stark design att inledningsfasen fortfarande är otroligt engagerande trots att det tvååriga minnet av Sinnoh och dess invånare fortfarande inte hunnit blekna. För att använda en i det här fallet befogad klyscha så känns det som att komma hem och den spelmekaniska variationen är så stor att det egentligen är väldigt lite som upprepas från förra genomspelningen. Om man väljer att fokusera på nya typer av Pokémon och experimentera med nya strategier så blir faktiskt upplevelsen ganska annorlunda och faktum är att Diamond/Pearl redan från början innehöll så många moment att det knappast går att utforska dem alla under en genomspelning. Det är dessutom kul att se alla små förändringar och finputsningar som faktiskt har gjorts genom hela äventyret.

Visserligen tillät den begränsade recensionstiden inte någon omfattande djupdykning i slutspelets nyheter, men frågan är om en sådan hade behövts. Pokélit-spelarna som spenderat fyrsiffrigt antal timmar med föregångarna i serien kommer naturligtvis att införskaffa detta och vara nöjda med de förbättringar som gjorts av WiFi-stödet som trots sin omfattning faktiskt var en av bristerna i föregångarna. För oss övriga är värdet hos Pokémon Platinum lite mer tveksamt. De förändringar som gjorts – till exempel den ökade mängden tillgängliga Pokémon – är naturligtvis ytterligare en klick grädde på ett redan välsmakande pokémos, men Diamond/Pearl var redan fyllda till brädden med innehåll och ändringarna är knappast tillräckliga för att motivera ett köp av Platinum. Förmodligen duger ytterligare en genomspelning av en gammal seriefavorit lika bra.

För en nykomling till pokémonvärlden är dock detta en fantastisk introduktion. Trots sin stora mängd spelmoment och faktiskt väldigt djupa mekanismer blir Pokémon Platinum aldrig överväldigande, och det är en lång och utmanande men ändå lättillgänglig spelupplevelse från början till slut. Det är också ett av de mest väldesignade spelen någonsin, och betyget blir därefter.