Infamous

Det råder ingen tvekan om att InFamous är ett av vårens mest framemotsedda spel till Playstation 3. Det är dessutom de hyllade Sly Cooper-utvecklarna Sucker Punchs första spel till konsolen, så förväntningarna är höga. Lägg där till ett tidigt toppbetyg från en av de ledande spelsajterna och hypen kan nästan inte bli mycket större. Det här är InFamous.

Cole återvänder till kratern.

Spelet inleds med att en enorm explosion ödelägger stora delar av Empire City. Mitt i den gigantiska krater som explosionen skapat vaknar cykelbudet Cole McGrath upp. Omtöcknad tar han sig genom ruinerna och inser snart att något inte står riktigt rätt till med honom. I takt med att den karantän som staden sätts i skapar kaos och anarki bland stadens invånare, börjar Cole inte bara inse att han har fått förmågan att kontrollera elektricitet, det var dessutom han som bar på bomben den där förödande dagen. Så småningom kommer Cole i kontakt med en FBI-agent som lovar att hjälpa honom att ta sig ut ur den karantänsatta staden, i utbyte mot att han går till botten med vem som ligger bakom bomben. Manuset är i faktiskt relativt välskrivet och bjuder på en hel del intressanta vändningar under spelets gång, inte minst mot slutet. Karaktärerna är också intressanta, även om Coles flickvän måste vara en av de mest osympatiska goda karaktärerna jag har sett i ett spel.

Explosionen pajade broarna och att simma är inget alternativ när man är ett vandrande batteri.

Empire City är en riktig storstad, fördelad på tre angränsande öar, men dessvärre kan Cole inte sätta sig i en bil utan att antända bensinen i tanken, så det blir till att förlita sig på sina fötter om han vill ta sig någonstans. Som tur är har hans nyvunna krafter gjort honom stark nog att kunna klättra upp för ett höghus som om det vore en klätterställning. Systemet påminner mycket om det i Assassin's Creed, men är betydligt mer lättanvänt, vilket gör klättrandet både enkelt och intuitivt. Ser något ut att gå att klättra på, går det i regel att klättra på, och Cole söker sig automatiskt till ytor i närheten att ta tag i. Det sistnämnda kan vara frustrerande ibland, framförallt när man försöker klättra neråt, men annars är det riktigt väl genomfört. När Cole dessutom lär sig surfa på elledningar och tågräls och glidflyga korta sträckor är frihetskänslan riktigt stor, och en skicklig spelare kan verkligen flyga fram mellan stadens hustak.

Coles krafter är till en början begränsade till att kasta blixtar, skapa tryckvågor och suga ut ström ur gatlyktor, men allt eftersom han hjälper till att återställa stadens elförsörjning lär han sig också nya sätt att använda krafterna på. Bland annat får han förmågan att kasta granater, skjuta kraftigare skott och fokusera för att kunna prickskjuta fiender i huvudet. Cole belönas även med erfarenhetspoäng under spelets gång som används för att uppgradera de olika krafterna.

Att suga ut sina fienders livskraft ger ny energi men är uppenbarligen inte bra för hyn.

Som nybliven superhjälte ställs Cole ständigt inför moraliska dilemman. Ska han använda sina krafter till att hjälpa Empire Citys invånare, eller ska han använda dem för egen vinning? Valen han gör påverkar hans karma, vilket i sin tur påverkar både hans utseende och hur folk behandlar honom, men också hans krafter. Den goda versionen av Coles granater får till exempel fienderna att sväva ett tag i luften, medan den onda versionen beter sig som en klusterbomb och på så sätt täcker en större yta. Detta gör att man gärna vill spela om spelet bara för att få testa den andra sidans krafter. Tyvärr är karmasystemet väldigt svart och vitt, antingen är man jättegod eller så är man jätteond, och man tjänar ingenting på att balansera någonstans mittemellan.

Explosionerna går knappast att klaga på.

Rent grafiskt har InFamous lite grova kanter. Animationerna är ryckiga, läppsynkningen långt ifrån bra och karaktärernas ansiktsuttryck framstår som väldigt stela. Detta vägs dock upp av att Empire City är väldigt väldetaljerat och att spelet oftast flyter på bra, trots stora strider med många explosioner på skärmen. Ljuseffekterna imponerar dessutom och spelets serietidningsinspirerade mellansekvenser är riktigt läckra. Den dynamiska musiken är även den bra, men har en tendens att försvinna i bakgrunden av någon anledning.

InFamous har mycket hype att leva upp till, och faktum är att det lyckas. Frihetskänslan av att kunna glida fram bland stadens hustak, kombinerat med varierande spelmoment, mycket action och en bra handling gör InFamous till ett givet köp för den actiontörstande PS3-ägaren. Trots sina grova kanter är det ett av de roligaste sandlådespelen jag spelat och jag ser redan fram emot uppföljaren.