 |
|
|
Heavy Rain
| Playstation 3 |
|
 |
Släppdatum: 2010-02-24 |
Utvecklare: Quantic Dream |
Utgivare: SCEE |
Hemsida:
|
Genre: Äventyr |
Antal spelare: 1 |
Finns även till:
|
PEGI: Mer info
|
|
 |
 |
 |
|
Förtitt 
Under Sonys presskonferens fokuserades det mycket på hårdvara. Större hårddiskar, bättre skärmar och musikstreamingsfunktioner. Men det fanns ett spel som stack ut, ett spel som visades i trailerformat och enligt David Reeves skulle vara Sonys starkaste titel 2009. Stora ord, men åtminstone trailern visade att Fahrenheit-producenten David Cage kan ha någonting stort på gång. Riktigt stort. Jag utgår från att ni har sett trailern. Om inte bör ni göra det innan ni läser vidare. Kanske har ni då bättre förståelse för mitt det-här-kan-döva-längtan-efter-Shenmue 3-svammel. För utöver trailern var jag nämligen på en längre presentation av spelet. Visserligen kom jag dit en kvart försenad efter att ha skrivit upp fel tid, visserligen med svetten droppande från pannan efter att ha sprungit genom halva mässan och visserligen hade jag egentligen inte tid att vara på visningen eftersom flyget från Berlin stod i antågande. Men vissa saker måste man bara göra, annars är man inte en människa utan bara en liten lort. Eller ja, det är kanske tveksamt om Astrid Lindgren menade spelmässor i Tyskland när hon skrev det. Hur som helst. Jag fick en extra halvtimme med Heavy Rain och som i en saga med lyckligt slut var det den bästa halvtimmen på hela mässan.
Innan Games Convention gick ett rykte om att Shenmue III skulle visas. Jomen tjena, det har man aldrig hört förut. Och mycket riktigt visades inte heller något Shenmue III. Däremot känns Heavy Rain som en nutida, västerländsk version av sagan. Men där Shenmue bara antydde frihet i att man kunde tända lampor och öppna byrålådor visar Heavy Rain på betydligt större frihet än så. Upplägg och kameraklipp påminner mer om valfri thrillerserie än om ett vanligt tv-spel. Givna lösningar är ingen självklarhet utan det är du själv som får vara kreativ i de 60 olika uppdrag spelet kommer att innehålla. Under Games Convention visades en ny bana, med många möjligheter, upp. En journalistkvinna, mer människa och mer påklädd än många andra kvinnliga spelkaraktärer, kommer till ett hus. Det regnar. Mycket. Huset är stängt, låst och mystiskt, men som en sann journalist som skriver om riktiga saker istället för tv-spel och hårdrock, tvekar hon inte att bryta sig in. Med facit i hand skulle hon kanske åkt hem istället och bett att få börja recensera tv-spel eller hårdrock istället. För inne i huset upptäcker hon lik. Uppstoppade lik, blodiga lik. Som normala människor gör bestämmer hon sig för att dra. Just då hörs någonting i dörren. Mannen med liksamlingen har kommit hem. Det räcker med att titta på polygonmördaren för att känna avsky. Avsky och panik. Skärmen delas i två, den ena visar mördaren som vaggar runt i hemmet, ovetande om din närvaro. Den andra delen visar dig, mycket väl medveten om att du kan bli nästa del i samlingen. Med andra ord gäller det att ta sig ut. Här kommer friheten in, det är upp till dig att lösa problemet och antingen lyckas du, eller så gör du det inte. Det finns inget Game over, bara en handling som påverkas. Under presentationen visas två möjligheter. I den ena smyger du runt i huset och både din polygonkaraktär och vi åskådare har hjärtklappning. Till slut lyckas hon ta sig ut genom garageporten och vi kan dra en lättnadens suck. När en alternativ lösning ska visas går det inte fullt lika bra. Vår journalisttjej råkar springa lite för ljudligt och mördarmannen, som just satt sig ner för att prata med sina likdockor, anar oråd. Och om det var adrenalinframkallande att smyga sig ut ur huset är det ingenting i jämförelse mot känslan av att vara jagad. Och återigen. Jag håller inte ens i handkontrollen, men likväl är det omöjligt att inte leva sig in i känslan av att vara jagad. Jagad av en galning, i hans hus. Förutsättningarna kan vara bättre.
Själva jakten följer inga förutbestämda mönster utan kan enligt Cage se olika ut hur många gånger som helst, när han, galningen, inte Cage, får tag i dig blir det korta, små integrerade QTE-sekvenser där det gäller att vara med. Dör man så dör man och då tar handlingen vid efter det. Tar man sig ut, som den här tjejen tack och lov lyckas göra, så tar handlingen vid efter det. Låter logiskt och självklart, men samtidigt är det ingenting som skett tidigare inom spelvärlden och det är kanske därför Heavy Rain ser så vansinnigt bra ut. Sextio (60) sammanvävda episoder ska finnas med i det färdiga spelet, alla med lika många möjligheter som GC-demon. Det är en svindlande tanke och jag börjar för mig själv mumla saker om världens bästa spel.
Dit är det naturligtvis en bit kvar. Cage är en bra talare, en bra regissör och det är inte konstigt att han kan göra en presentation så levande. Men samtidigt talade spelet väldigt mycket för sig själv också. Det visade att det kan bli bra, unikt och alldeles underbart. Att Heavy Rain är Playstations största titel 2009 känns i dagsläget mer självklart än förvånande.
Klicka i eller utanför bilden för att stänga den.
Se även
Kommentarer |
 |
Verkar riktigt jäkla coolt! Fahrenheit - fast ett steg längre.
|
|
 |
det där lät asbra... som sofia sa... ngt nytt för spelvärlden!
|
|
 |
Cage är så jävla bra och man borde inte bli besviken ^^
|
|
 |
köp! (borde testa att ta mig igenom farenheit nu)
|
|
|
|
 |
 |
|
 |