Punch-Out!!
|
||||||||||||||
Recension
För dem av er som hängt med ett tag kan vi göra detta till den kortaste recensionen på länge: det här är precis som Punch-Out!! till NES fast med ny, snygg grafik. Har ni trots allt fortsatt läsa kan jag fylla på med att det bjuder på ett aningen ommixat fiendegalleri och ett flerspelarläge som inte är något att bry sig om. Så, nu kan vi övergå till att utveckla lite för dem som inte är fullt så bekanta med originalet.
Punch-Out!! är ett verklighetsbefriat boxningsspel som är så simpelt det bara kan bli, man vänder kontrollen sidledes och använder vardera av två knappar för att slå med vänster- respektive högerhanden, medan styrkorset nyttjas för att undvika attacker åt sidorna, ducka och sikta högre med sina slag. Eftersom det är ett Wii-spel kan man givetvis välja att vifta runt med kontrollerna som ett epilepsioffer istället, vilket då ersätter de två slagknapparna, men i övrigt funkar allt likadant och det tillför ärligt talat inte mycket mer än träningsvärk. Att luta sig med hjälp av Balance Board är aningen mer underhållande, men att döma av mina erfarenheter tappar man samtidigt den blixtsnabba reaktionsförmåga som krävs på spelets högre nivåer.
Vad som får denna simpla stomme att blomma ut är motståndet. Varje batalj är som ett eget litet minispel där det gäller att lära sig läsa sin motståndare och anpassa sig efter hans spelstil. Utmaningen kan alltså separeras i två beståndsdelar, först det rent pusselaktiga i att analysera det korrekta motdraget och därefter utförandet, som nästan kan liknas vid en sorts oberäknelig quick time-event. Det kräver båda hjärna och reflexer, och är precis lika kul nu som det alltid varit. Vill man dra en annan parallell kan man likna det vid samma ”trick” som Shadow of the Colossus körde, att skala bort alla onödiga mellanting och göra ett spel som bara koncentrerar sig på det roligaste – bossarna.
De olika boxarna är en färgstark skara karaktärer som målas upp i fantastiskt stilig serietidningsgrafik. Var och en är modellerad med kärleksfull detaljrikedom och ett digert animationsregister, och grafiken känns nära nog perfekt för ändamålet. Tyckte man att Nintendo varit lite för subtila med nationella stereotyper i originalet blir man nog nöjdare nu, för här ackompanjeras varje opponent av en liten introduktion som med största möjliga tydlighet klargör var karln kommer ifrån. Inledande fransosen Glass Joe står till exempel och dricker kaffe med baguette framför Eiffeltornet medan kanadensiska Bear Hugger inte bara kramas med björnar utan gärna dessutom hinkar lönnsirap och hugger skog. Såväl spelmekaniskt och presentationsmässigt är var och en ikoniska nog att man sent glömmer dem.
Men vi slutar egentligen där vi började. Det ursprungliga Punch-Out!! finns tillgängligt till Virtual Console för blotta femtiolappen, och skiljer sig inte så fruktansvärt mycket. Det står klart att det är ett härligt spel oavsett version och det hänger i slutändan på egen spelbakgrund och smak huruvida en snyggare presentation och lite småjusteringar är värt mångdubbelt mer pengar.
Vad som får denna simpla stomme att blomma ut är motståndet. Varje batalj är som ett eget litet minispel där det gäller att lära sig läsa sin motståndare och anpassa sig efter hans spelstil. Utmaningen kan alltså separeras i två beståndsdelar, först det rent pusselaktiga i att analysera det korrekta motdraget och därefter utförandet, som nästan kan liknas vid en sorts oberäknelig quick time-event. Det kräver båda hjärna och reflexer, och är precis lika kul nu som det alltid varit. Vill man dra en annan parallell kan man likna det vid samma ”trick” som Shadow of the Colossus körde, att skala bort alla onödiga mellanting och göra ett spel som bara koncentrerar sig på det roligaste – bossarna.
Men vi slutar egentligen där vi började. Det ursprungliga Punch-Out!! finns tillgängligt till Virtual Console för blotta femtiolappen, och skiljer sig inte så fruktansvärt mycket. Det står klart att det är ett härligt spel oavsett version och det hänger i slutändan på egen spelbakgrund och smak huruvida en snyggare presentation och lite småjusteringar är värt mångdubbelt mer pengar.











































undrar om folk kommer gråta över att det "bara" fick en sjua