Tales of Vesperia
|
||||||||||||||
Recension
Originalxboxen hade kunnat döda för Tales of Vesperia. Eller ja, åtminstone till den grad icke Transformers-besläktad teknikutrustning nu kan agera mördarmaskiner. Poängen är att det Xboxen verkligen saknade var välgjorda, ultrajapanska rollspel. Det som Playstation 2 samtidigt fick i överflöd. Det faktum att PSOne ofta överträffade Xboxen på de japanska försäljningslistorna torde vara det ultimata beviset på hur det gick utan starka representanter från öst.
Men. Sent ska syndaren vakna. Nu släpps Tales of Vesperia exklusivt för Xbox 360. Och det innehåller egentligen allt man enligt genretraditionen ska ha. Könvaga huvudkaraktärer av ung ålder? Check. Tråkig och omständlig handling man somnar till redan i introt? Check. En värld med problem? Naturligtvis. Det är lätt att låta hånfull när man pratar om JRPG 2009, men det är också resultatet av en genre som i sten vägrar att förnya sig. Och oavsett hur välgjord produkten ändå är krävs det idag lite mer. Mer än ett vackert, mysigt och traditionellt äventyr. De kraven hade Tales of Vesperia inte haft under den föregående generationen.
Trots den trygga genretradition Tales of Vesperia följer finns emellertid även mer intressanta inslag. Fienderna är synliga i världen, men när du får närkontakt med dem, eller kanske snarare när de får närkontakt med dig, övergår bilden till den mer klassiska fighten. Dock har du här möjlighet att själv vara aktiv eftersom det är realtidsbaserade strider där du både kan blocka fiendernas attacker samt mer styra över hur och när du gör dina egna. Tanken är god och visst skapar upplägget mer interaktion i stridssystemet, men samtidigt är det lite för grunt och blir stundtals mer Kingdom Hearts-rörigt än Paper Mario-finurligt. Och det är inte så bra.
Det är svårt att prata om Tales of Vesperia utan att lyfta fram den grafiska stilen. För om det när på något plan som titeln verkligen sticker ut är det via det grafiska. Cellshadingen är en fantastisk representant för grafikstilen och känslan av en interaktiv anime är verkligen där. Oavsett faktiska spelkvalitéer bör man således åtminstone spana in Tales of Vesperia, åtminstone i demo eller trailerform för att få en bild av vilket ögongodis det trots allt är.
Om den slutgiltiga produkten faktiskt är köpvärd är emellertid inte lika entydigt. De grundläggande kvalitéerna och Tales of Vesperias mysiga känsla är på ett sätt tillräckligt för att tillfredställa dig som kanske inte spelat hundra JRPG-titlar tidigare eller bara suktar efter en trevlig sommartitel utan några större komplikationer. Vill man däremot ha mer, en upplevelse som bryter mot ramar och paradigm för att skapa någonting nytt, någonting större. Då kan Tales of Vesperia inte riktigt fylla ut önskemålen. Välgjort, vackert och bra, absolut. Men det är i grunden egentligen ingenting vi inte sett tidigare.
Trots den trygga genretradition Tales of Vesperia följer finns emellertid även mer intressanta inslag. Fienderna är synliga i världen, men när du får närkontakt med dem, eller kanske snarare när de får närkontakt med dig, övergår bilden till den mer klassiska fighten. Dock har du här möjlighet att själv vara aktiv eftersom det är realtidsbaserade strider där du både kan blocka fiendernas attacker samt mer styra över hur och när du gör dina egna. Tanken är god och visst skapar upplägget mer interaktion i stridssystemet, men samtidigt är det lite för grunt och blir stundtals mer Kingdom Hearts-rörigt än Paper Mario-finurligt. Och det är inte så bra.
Det är svårt att prata om Tales of Vesperia utan att lyfta fram den grafiska stilen. För om det när på något plan som titeln verkligen sticker ut är det via det grafiska. Cellshadingen är en fantastisk representant för grafikstilen och känslan av en interaktiv anime är verkligen där. Oavsett faktiska spelkvalitéer bör man således åtminstone spana in Tales of Vesperia, åtminstone i demo eller trailerform för att få en bild av vilket ögongodis det trots allt är.
Om den slutgiltiga produkten faktiskt är köpvärd är emellertid inte lika entydigt. De grundläggande kvalitéerna och Tales of Vesperias mysiga känsla är på ett sätt tillräckligt för att tillfredställa dig som kanske inte spelat hundra JRPG-titlar tidigare eller bara suktar efter en trevlig sommartitel utan några större komplikationer. Vill man däremot ha mer, en upplevelse som bryter mot ramar och paradigm för att skapa någonting nytt, någonting större. Då kan Tales of Vesperia inte riktigt fylla ut önskemålen. Välgjort, vackert och bra, absolut. Men det är i grunden egentligen ingenting vi inte sett tidigare.










































Synd. har inte hänt mycket med Tales-spelen genom åren