Jag hade en gång i tiden höga förhoppningar på nya Alone in the Dark, förhoppningar om ett spel som skulle kunna skrämma skiten ur mig. Xbox 360-versionen dök upp, recensioner lästes och jag blev osäker. Jag har nu fått chansen att spela Playstation 3-varianten av spelet, som döpts till Alone in the Dark: Inferno.
|
| Brinnande stolar är ju ganska ballt |
Då jag inte spelat Xbox 360-versionen av spelet utan bara läst om den kan jag inte jämföra de två versionerna med varandra, men även om jag kunde vet jag inte om jag verkligen skulle orka göra det. Det första som verkligen irriterar mig är kontrollen och hur fruktansvärt dålig den är. Jag är glad över att jag har mellansekvenser som avlastar spelandet och hjälper mig på traven med saker som jag säkert skulle slänga handkontrollen i golvet på grund av både en och två gånger. Att sen kameran inte följer med som man önskar hjälper inte.
Grafikmässigt ligger spelet i mellanklassen. Det är inte i närheten av de vackraste spelen på konsolen men det är inte heller så långt bak att det ser ut som skit. Det finns inget med spelets grafik som verkligen står ut och det är väl lite vad man kan komma att förvänta sig av ett spel som släpps på så många konsoler som möjligt. Tid finns inte till att slipa på varken kontrollen eller grafiken.
|
| Att hänga ner för kanter på höghus är inte alltid så kul som det ser ut |
Alone in the Dark: Inferno påstås vara ett skräckspel. Jag tror att det är en lögn. Skräckspel skrämmer nämligen skiten ur mig på alla plan, i detta spel reagerar jag inte en enda gång, inte ens det minsta. Det är något stort som fattas och det är en genuin känsla som genomsyrar många skräckspel. Alone in the Dark: Inferno lyggas inte bygga upp någon skrämmande stämning överhuvudtaget, inte en enda gång känner jag rysningar av rädsla som jag kännt i så många andra skräckspel. Stämningen skjuts dessutom ner ännu mer med en fruktansvärt tråkig dialog mellan allt och alla.
Nej, i slutändan känns Alone in the Dark: Inferno inte som något speciellt. Jag får känslan av att utvecklarna bestämde sig för att ta alldeles för långa lunchraster för att upptäcka att spelet skulle vara färdigt om en veckas tid helt plötsligt. Tanken är väldigt god på många plan, men flertalet av momenten i spelet fungerar inte alls som de borde med en kraftig irritation från den som spelar som följd. Det behövs så mycket slipning att deras kontor antagligen skulle börja brinna om de ens försökte. Och jag är besviken.
;)
;)
