 |
|
|
Ninety-Nine Nights
| Xbox 360 |
|
 |
Släppdatum:
2006-09-01 |
Utvecklare:
Phantagram |
Utgivare:
Microsoft |
Hemsida:
|
Genre:
Action |
Antal spelare:
1 |
Finns även till:
|
PEGI: Mer info
 |
|
 |
 |
 |
|
Ninety-Nine Nights  
Först trevligt pusslande, sedan besinningslöst våld. En helt vanlig julafton hemma hos mig alltså, tillika en utmärkt beskrivning av Tetsuya Mizuguchis förehavanden på senare tid.
Den här texten ska handla om det sistnämnda.
Portabla pusselspel känns lite 2005. Orchslakt på nästa generation är vad som gäller nu. Det vet alla, utom du. Snart vet alla.
Det kommer en tid i varje ung mans liv då han upptäcker en väldigt speciell sorts film som gör honom upphetsad och får honom att utropa saker som ”oj oj oj! ” och ”sweet jesus!”. Till alla er som tänkte ”porr, va?” säger jag usch. Till du där med näsan som tänkte ”kung fu, va?” säger jag däremot bingo.
Jag talar alltså om kung fu-filmer. Och i synnerhet den scen i alla sådana som inleds med att vår hjälte blir sådär jobbigt inringad av ett farligt gäng. Fast i kung fu-filmer är allting lite konstigt. Gängen är av storleksordningen ”Hey! Ni borde kanske ta och invadera Sovjetunionen istället för att bråka med den här stackars killen” och hjälten råkar alltid ha en lång pinne av bambu i bakfickan.
Därefter följer en scen då den långa pinnen av bambu appliceras på det omringande gänget, vilket reducerar dess tidigare så imponerande antal av stridsdugliga krigare till det mindre imponerande antalet noll. Det är ungefär det coolaste jag vet.
Ninety-Nine Nights handlar om den scenen fast med svärd och orcher. Ninety-Nine Nights handlar också om den berusande känslan av oöverträffad makt och oövervinnelighet. Det är i alla fall det jag vill att Ninety-Nine Nights ska handla om.
Förutsättningarna är följande: I maskinrummet brummar en nästa generations Xbox som fixar det där med att rita upp hundratals karaktärer på skärmen samtidigt, vid rodret står en geniförklarad Mizuguchi och under hans kommando lyder inte bara egna Q Entertainment utan även erfarna Kingdom under Fire-utvecklarna Phantagram.
Kunde ju sett sämre ut.
I övrigt är det faktiskt inte särskilt uppseendeväckande. Man väljer mellan sex olika halvgudar, springer runt på enorma slagfält, hackar och slår sig igenom tusentals fiender, gör övermäktiga specialattacker, går upp i nivå och ger sina undersåtar enkla order.
Tufft såklart, och galet snyggt, men det här kan i själva verket bli ett alldeles ordinärt och repetitivt spel. Det kan också bli det jag drömt om ända sedan jag förlorade min kung fu-oskuld. Fan vad coolt det hade varit.
Klicka i eller utanför bilden för att stänga den.
|
| Relaterade bilder | Visa alla |
Klicka i eller utanför bilden för att stänga den.
|
|
Se även
|
|
 |
 |
|
 |
