Guitar Hero Greatest Hits Xbox 360

Greatest Hits brukar, åtminstone i musikvärlden, innebära en samlingsskiva av en viss artist klumpas ihop till en platta med hög hitfaktor. Även om det på pappret låter bra är synen på best-of inte odelat positiv. Klassiska verk är i regel att föredra så det finns tendenser hos fans att fnysa åt samlingar som bara plockar ihop radiohits. Oavsett vad man må tycka om fenomenet Greatest Hits i skivformat är det omöjligt att inte bli förtjust över Guitar Heros första, men säkerligen långt ifrån sista, samlingsutgåva.

Det är nämligen en utgåva som motiverar sin existens på många sätt. Först och främst är det idag ganska omständligt om man vill spela något av de första två Guitar Hero-spelen. Eller ja, inte omständligt med barnen-i-afrika-mått-mätt, men det krävs att man plockar fram både PS2 och sladdade gitarrer vilket är snäppet jobbigare än att bara dra igång sin 360. Därför har många av låtarna från Guitar Hero 1, 2 och Rock the 80´s fallit i glömska. Nu får de glänsa igen. ”I wanna rock” med Twisted Sisters, ”Take it off” med The Donnas och ”Cowboy from Hell” med Pantera, är några av guldkornen bland den stora fina helheten och även om man bara kör på gitarr är Greatest Hits just en hitsamling utan dess like. Men, med risk för att låta som en Tv-shop-reklam, det finns mer. I det här fallet innebär det fullständigt World Tour-stöd som nu gör att det bara är att kalla ihop plastbandet igen. Själv har jag på senare dar blivit omskolad från gitarrhjältinna till trummis efter en liten schism. Bandledaren (eh..sambon) införde klistermärksrestriktioner (eh…eftersom han betalat hela instrumentkalaset) och gitarristen blev sur och kidnappade trummorna istället. Och som ombildad trummis måste rytmsektionen i Greatest Hits få många bonuspoäng. Flera av de gamla låtarna får ytterligare ett lyft när man kan banka i takt.

Sett till låtar och innehåll är Guitar Hero Greatest Hits precis som Guitar Hero Metallica, en utmärkt titel. Det är ett musikspel av världsklass och kommer att gå frekvent i hushållet till dess att Guitar Hero 5 dyker upp. Så det är ett obligatoriskt köp. I synnerhet om man har tillgång till samtliga instrument och verkligen kan få valuta för innehållet. Däremot är det inte sagt att det inte finns utrymme för förbättringar. Till exempel den styvmoderliga behandlingen av utmärkta ”create-a-rocker”-funktionen. Att skapa sig själv, sina vänner eller allmänna karaktärer är enkelt, smidigt och väldigt roligt. Mycket detaljer finns och likaså går det, med lite arbete, att få ett ganska verklighetstroget resultat. Och det är ju bra. Mindre bra att man inte kan importera sina rockstjärnor mellan spelen, vilket gör att det finns en Sofia för Guitar Hero World Tour, en för Guitar Hero Metallica och en för Guitar Hero Greatest Hits. Och det kommer förmodligen bli en hel armé till dess att Neversoft inte låter oss importera rockstjärnorna. Slöseri med en bra funktion säger jag. Dessutom saknar jag möjligheten att få modellera mitt eget band när jag kör solokarriär. Att det istället för slumpmässiga medmusikanter skulle gå att styra dem själv. En enkel förbättring som skulle kunna göra ännu mer för känslan.

Trots detta är alltså Guitar Hero Greatest Hits ett utmärkt spel, lika perfekt för sommarens grillfester som enskilt poängnötande. Kanske inte lika bra som Guitar Hero Metallica, men inte långt därifrån.