 |
|
|
Battlefield: Bad Company 2
| Xbox 360 |
|
 |
Släppdatum: 2010-03-04 |
Utvecklare: EA DICE |
Utgivare: Electronic Arts |
Hemsida:
|
Genre: Action |
Antal spelare: 1 |
Finns även till: Playstation 3, PC |
PEGI: Mer info
|
|
 |
 |
 |
|
Hands-on 
Att jämföra Bad Company 2 med Modern Warfare 2 är nästan oundvikligt, särskilt när EA själva gör sitt bästa för att få folk att dra den jämförelsen och i grund och botten rör det sig faktiskt om ganska liknande spel. Kampanjläget har rört sig mer mot den lite överdrivet actionfilmiska, scriptade stil som Infinity Ward riktat in sig på och det bjuds på en del spektakulära scener, som när man jagar en fallande satellit man knockat ut ur omloppsbana.
Även om det är samma gäng som spelade huvudrollen i föregångaren så känns karaktärerna ingjutna med mer identitet och personlighet än vad som brukar vara normen. Huvuddelen av min speltid spenderades dock i flerspelarläget och vid det här laget borde ingen längre kunna tvivla på Dices tekniska kompetens när det kommer till förstapersonsskjutare. Oavsett det rör sig om grafiken eller kontrollerna så fungerar alla grundbultarna i Bad Company 2 klanderfritt. Det är istället i detaljerna spelet får särskilja sig.
Den förstörbara terrängen är en sådan punkt. Ja, det har gjorts tidigare men inte i en så övrigt välpolerad ”Trippel-A”-titel. Olikt i exempelvis Red Faction: Guerilla så är det inte spelets kärna, utan erbjuder snarare en ytterligare dimension i stridandet. Jag fick det demonstrerat med all önskvärd tydlighet när jag lyckades spawna i ett garage utan dörr och bunnyhoppade runt som en idiot ett tag innan en smartare själ påpekade att jag behövde spränga mig ut. Allt eftersom en match fortgår förändras terrängen vilket särskilt märktes i squad rush, en variant av klassisk Counterstrike-liknande bombplacering med fyrmannalag. Vi behövde försvara en datorterminal i ett litet skjul men ganska kvickt började väggar och tak falla offer för eldstriden och mot slutet av omgången var det bara barmark kvar däromkring.
Även i squad deathmatch är det fyrmannalag som gäller, men här är det fyra lag som alla krigar mot varandra. Jag har alltid föredragit den sortens mer oberäkneliga lagspel framför när det bara är två stridande styrkor och det fungerar riktigt bra i Bad Company 2. En kritisk funktion är möjligheten att alltid kunna spawna bredvid sina lagkamrater och därmed förstärka sammanhållningen. Fordon har länge varit utmärkande för Battlefield men då squad deathmatch är mer småskaligt finns det bara ett för alla lagen att dela på (läs: slåss om) och det borgar för en intressant dynamik när samtliga lag försöker flankera och utmanövrera varandra. Fordonsinslagen lägger till ytterligare ett lager strategi i striderna som saknas i konkurrerande skjutare.
Det låter kanske inte så värst spännande att säga att Bad Company 2 är väldigt likt Modern Warfare 2, men det är samtidigt ett styrkebevis att kunna jämföras med ett av världens bäst säljande spel någonsin. De två spelen matchar varandra i princip punkt för punkt och de skillnader som finns bör inte hindra någon som uppskattar det ena från att också njuta av det andra. Summan av kardemumman är att Battlefield: Bad Company 2 är ett ruskigt välgjort spel som har alla chanser i världen att bli en storsuccé. Om det sedan faktiskt blir så hänger som alltid på hur väl spelarbasen i stort tar emot det, men Dice har gjort sin del med bravur.
Klicka i eller utanför bilden för att stänga den.
Se även
Kommentarer |
 |
Lovar gott, jag längtar!
|
|
 |
Detta kommer bli sååå bra!
|
|
|
|
 |
 |
|
 |