Bubble Bobble Plus Nintendo Wii

Stundtals känns nästan Taitos arkadklassiker Bubble Bobble från 1986 som en lika stor spelhistorisk ikon som Super Mario Bros. Under årens lopp har Bubble Bobble släpps i över 20 olika versioner till minst lika många olika format, och lika mycket som spelets ledmotiv satt sig som klister på hjärnan för en ständigt växande skara människor som kommit i kontakt med titeln, lika mycket är det ett perfekt exempel på ett koncept som kan hålla för evigt.

Det är delvis därför som Bubble Bobble Plus i slutändan räddas från det där totala magplasket. Vad som på papperet lät fantastiskt gick någonstans längs vägen över till att i verkligheten kännas som en billig produkt utan själ och hjärta. Sett till det faktum att den ensamme spelaren straffas i slutändan, som följd av Taitos ädla tanke att vänner är vad som betyder något här i livet, slår det lite extra hårt. Pengar är visst viktigare, vilket i och för sig inte är någon nyhet, men de kunde väl åtminstone ha försökt ge sken av att motsatsen är gällande.

Vad man får rent innehållsmässigt är visserligen inte helt fel. Hundra klassiska nivåer och hundra arrangerade nivåer för upp till 4 spelare. Räcker inte svårighetsgraden till kan man dra upp den ett snäpp, och räcker den fortfarande inte till finns två DLC tillgängliga med 50 riktigt svåra nivåer i varje enskilt paket. Snackar vi musik låter det dessutom väldigt trevligt, och de arrangerade nivåerna växlar melodier lite titt som tätt (till skillnad från originalnivåernas envisa men charmiga malande av en och samma trudelutt från början till slut).

Något som däremot är väldigt fel är det visuella. Opersonliga och rentav fula 3D-modeller ersätter originalets pixlade charmpiller. Inte helt sällan med ett otydligt och grilligt resultat, vars negativa effekt tiodubblas av det vedervärdiga bruket av texturer på själva nivåerna. Här uppvisas en klipp och klistra mentalitet av värsta sort där skärmen stundtals fylls av glipor och okänsliga övergångar.

Än mer irriterande blir det när kollisionsdetektionen havererar fullständigt, och någon av de små bubblande drakarna obarmhärtigt fastnar där de inte alls skall fastna. Olustigt oförmögna att bubbla sig loss, trots att de sekunden tidigare tycktes ha alla utsikter i världen att göra just det. Spelas det arrangerade läget, där sluttande plan introduceras, falls det titt som tätt igenom marken samtidigt som fiender inte alls verkar respektera de väggar som målas upp av spelmotorn.

Billigt, smaklöst och absolut inte vad man väntar sig av Bubble Bobble årgång 2009. Nästan så att man blir förbannad att samma gamla klassiska spel (nästan) som man lärt sig att älska under åren gömmer sig där bakom den störande ytan, för låter man bara bli att haka upp sig på de mest kosmetiska problemen går det utan problem att finna underhållning i Bubble Bobble Plus. Men med lite själ och hjärta nedlagt i produktionen, hade detta kunnat vara så hemskt mycket mer relvant.