Dragon Ball: Raging Blast Playstation 3

His power level - it's over 9000!

Är man en stor anhängare av Dragon Ball så lär Raging Blast i princip vara himmelriket. Spelmekaniken emulerar faktiskt på ett föredömligt sätt vad serien (framförallt Dragon Ball Z-delen) går ut på, massa feta slagsmål med lite smack talk däremellan. Har man spelat tidigare Dragon Ball-spel, exempelvis Budokai-serien, är det mycket man kommer känna igen. Det rör sig fortfarande om strider i full 3D tar man far runt som en tätting och spränger landskapet i bitar som valfri argsint Dragon Ball-karaktär.

Ser ut som den tecknade serien gör det också, grafiken är en riktigt stilig celshading som väl fångar Akira Toriyamas säregna tecknarstil. Karaktärsgalleriet är så gott som komplett, samtliga viktiga storylines går att spela, ja Dragon Ball: Raging Blast är som sagt en väldigt komplett adaption av källmaterialet.

Dragon Ball-regel nummer ett: blondiner är starkare än folk med annan hårfärg

Problemet är bara att det inte är ett särskilt lysande spel. Det är inte direkt något Batman: Arkham Asylum som man kan uppskatta oavsett vad man tycker om förlagan, utan det är kärleken till Dragon Ball som bör komma i första hand. Därmed inte sagt att det är rent utsagt värdelöst, men kameran är som så ofta en stor ovän och trots tonvis av specialattacker är inte fightingsystemet mycket djupare än slumpartat knapphamrande.

Men man får i slutändan ändå ha målgruppen i åtanke. Även om Dragon Ball aldrig varit det som legat mig allra närmast hjärtat har jag trots allt läst alla delar och visst sjutton tycker jag det är riktigt häftigt att se alla Saiyans med vänner avlösa superattack efter än mer överdriven superattack i snygg 3D. Spelet vinner mycket på sin ambitiösa presentation och sitt matiga innehål och är man övertygad om att Dragon Ball är det häftigaste som finns kan man nog utvinna en hel del nöje ur Raging Blast.