Plants vs. Zombies PC

Jag vet inte om jag lever i någon form av ålderskris, men jag söker mig allt oftare till spel med det där barnsligt lekfulla utseendet. Det kan vara för mina ryggproblem vid 21 års ålder, att jag stör mig på dagens ungdom eller att håret på huvudet börjar röra sig uppåt och försvinna som en inlandsis. Något radikalt har i alla fall hänt med min spelsmak den senaste tiden. PopCap skulle kunna ses som en räddning men jag tror snarare att de är en del av problemet och har utvecklat kanonspel som Peggle, Bookworm Adventures och nu Plants vs. Zombies som inte bara tilltalar min färgtörstande sida utan även den som gör att jag fäster mig vid deras spel som en pundare vid en nylagd monsterlina. Plants vs. Zombies lyckas nog med detta bättre än något annat och jag vill nog klassa det här som ett av PopCaps bästa spel.

Upplägget i Plants vs. Zombies är ganska simpelt, men det är nog alla spel om man filar ner det hela till det grundläggande. Spelaren ska försvara sitt hus från hjärnsugna zombies med hjälp av växter som placeras ut på en rutbaserad spelplan. Solenergi samlas in och spenderas för att nya, starkare växter ska kunna placeras ut på planen som ska kontra den växande strömmen starkare zombies. Det hela är av klassiskt Tower Defense-upplägg men det är variationen av växter och zombies som gör Plants vs. Zombies speciellt, plus det faktum att du varje omgång bara har tillgång till en liten del av den armé plantor som du kommer att bygga upp under spelets gång, ett antal som kan utökas genom att spendera pengar hos den oerhört karismatiske Crazy Dave som har en kastrull på huvudet. Han är galen.

Utmaningen i Plants vs. Zombies ligger i de växlande förutsättningarna som man som spelare ställs inför. I början är det bara gräs på din gård, som låter dig planera vad du vill, var du vill. När det efter några banor blir natt är förutsättningarna helt annorlunda, och samma sak gäller när det visar sig att du har en pool på baksidan. Zombierna har nämligen skaffat gummiankor. Bland annat. Balansen ligger på en mer eller mindre perfekt nivå och spelet blir aldrig för lätt, men blir heller aldrig frustrerande svårt. Det gäller istället att försöka förutspå vilka växter du kommer att behöva varje omgång samt luska ut vad de okända zombierna kommer att ställda till med för problem. Plants vs. Zombies är ett spel med både djup och en härlig charm som få spel idag bjuder på. Alla zombier och växter känns unika på sitt sätt och när det kommer en zombie klädd som den nyligen avlidne Michael Jackson från Thriller kan jag inte göra annat än att gotta mig. PopCap verkar bra på att förutspå framtiden.

Om du inhandlar Plants vs. Zombies kommer du definitivt att få ett spel värt pengarna. Utöver de timmar du kommer att spendera på äventyrsläget så finns även mängder med minispel att tackla, ett överlevnadsläge med mängder av speltimmar och ett pusselläge som bjuder på lite mer klurande. Överlag är Plants vs. Zombies ett spel som för en liten kostnad ger timmar av underhållning som både bjuder på utmaningar och skratt. Som om inte det vore nog så kommer vi få se de charmigaste zombierna sen den där som föds i Dawn of the Dead. Fett!