Splosion Man
|
||||||||||||||
Recension
Splosion Man är det senaste i raden av spel som försöker ta tillbaka plattformsgenren till sin forna storhetstid när Mario fortfarande var fräsch och Sonic inte var värdelös. Skaparna av The Maw har verkligen fattat vad som krävs för att göra ett bra spel i genren, nämligen bandesignen. Det är grunden i vartenda bra plattformsspel och här håller Splosion Man förvånansvärt hög klass.
Det hela börjar ganska simpelt där ditt crackstinna experiment ska ta sig igenom mindre komplicerade hoppussel, men allt eftersom du tar dig längre och längre in i laboratoriet blir utmaningarna allt mer hårslitande frustrerande. Splosion Man är ett spel som bygger mycket på timing och att i förtid kunna förutspå var du ska ta vägen och vad som kan ta livet av dig. Till skillnad från gamla Sonic-spelen blir det aldrig så irriterande att du kommer att sluta spel det av den anledningen, det är snarare här underhållningen ligger. Då spelet bara bygger på en gimmick, vilket är att spränga sig i luften för att hoppa, är bandesignen rakt igenom bra, även om nyheterna blir färre när man närmar sig slutet. Spelet är enkelt att greppa men svårt att bemästra.
Kampanjen är lång och består av uppåt 50 banor med tillhörande bossar, men till detta finns även ett antal banor för kooperativt spelande för upp till fyra spelare. Splosion Man i kooperativt spelande är väldigt underhållande och det krävs förvånansvärt mycket kommunikation för att lyckas, vilket gör att det skiljer sig lite från mängden. Splosion Man känns alltså som ett explosivt N+ vilket är en smickrande jämförelse för båda parter. Det är långt, utmanande och trots att det förlorar lite av sin charm en bit in blir det aldrig tråkigt. Att Splosion Man är årets hittills charmigaste spelkaraktär gör inte saken sämre heller.
Kampanjen är lång och består av uppåt 50 banor med tillhörande bossar, men till detta finns även ett antal banor för kooperativt spelande för upp till fyra spelare. Splosion Man i kooperativt spelande är väldigt underhållande och det krävs förvånansvärt mycket kommunikation för att lyckas, vilket gör att det skiljer sig lite från mängden. Splosion Man känns alltså som ett explosivt N+ vilket är en smickrande jämförelse för båda parter. Det är långt, utmanande och trots att det förlorar lite av sin charm en bit in blir det aldrig tråkigt. Att Splosion Man är årets hittills charmigaste spelkaraktär gör inte saken sämre heller.









































