Harvest Moon: Tree of Tranquility är ett spel som firar tioårsdagen för allas vår favoritserie om det hårda bondelivet. Bonde söker fru kan slänga sig i väggen, i tio år har det varit roligare att själv vara den drivande bonden och det kommer det förmodligen att vara i tio år till. Som jubileumstitel är Tree of Tranquillity ett spel som håller sig väl trogen till traditionen. Du är en pojke eller flicka som kommer till ön Waffle och efter viss sjösjukeattack på det stormiga havet börjar du tidigt göra dig hemtam. Trevliga människor, otrevliga bönder och söta små djur är några av ingredienserna som Tree of Tranquility innehåller. Allt i en gullig japansk förpackning som vagt balanserar på gränsen mellan föråldrad design och charmigt retrostuk. Tänk Nintendo 64 eller Gamecube, både beträffande design och grafik så är vi nära sanningen. På gott och ont.
En av de största fördelarna med Tree of Tranquility är att det inte bara har en bra kontroll utan även stöd för den klassiska kontrollen om man verkligen inte har lust med wiiftande utan bara vill gå retro på det sätt som fungerat för serien i de avverkade tio åren. En nackdel är dock att det ibland blir oprecist att styra med den analoga spaken och att det kan vara ett frustrerande element när man pinnar på vid sina grödor så att svetten lackar men konstant ändå vattnar på fel ställe.
Harvest Moon Tree of Tranquility har egenskaper som fungerar som både styrkor och svagheter. Att ta del av ett helt klassiskt Harvest Moon med pedagogisk inlärningskurva, mysiga karaktärer och väntat innehåll är egentligen att föredra framför rollspelsutsvävningar och annat trams. Konceptet är så bra i grunden att man egentligen inte behöver förändra så mycket. Däremot är det ofrånkomligt att det ibland känns gammalt. Att det känns som en titel som ligger både en och två generationer efter i tiden. Allt från att man inte har några röster till de långa laddningstiderna och karaktärernas begränsade kroppspråk gör sitt för att hamra in poängen. Har man nyligen kört Professor Layton till Nintendo DS vet man hur mycket röster gör, även om de så bara är i mellansekvenserna, och i jämförelse med den bärbara titeln ligger Harvest Moon: Tree of Tranquility i lä. Som ett jubilerande spel för fansen gör emellertid Harvest Moon sitt jobb och lyckas fylla ganska många trevliga speltimmar. Men känslan av den gamla speldesignen är svår att skaka av sig.
