Att Tiger Woods inte bara är en sann tiger på golfplanen utan även i sängen har få missat. Detta med tanke på att det inte var länge sedan kvällstidningarna matade oss med information kring Woods sexkontrovers då den världsberömde golfaren ska ha haft älskog med ett sjusiffrigt antal kvinnor. Det låter visserligen som om tigern förtjänar en manlig dunk på ryggen och ett ’’way to go man!’’ om det inte vore för att han under tiden haft en fru, svenskan Elin Woods. Min uppgift har dock inte varit att recensera Tigers sexuella vanor (tyvärr) utan istället att recensera det senaste tillskottet i EA:s golfserie.
Min relation till golf kan ungefär liknas vid min relation till Linus: Jag har aldrig riktigt brytt mig om det. Därför kommer det kanske inte som en överraskning att mina läppar inte pryddes av ett bländande leende när Tiger Woods PGA Tour 11 damp ner i brevlådan, utan snarare ett ansiktsuttryck som återspeglade världsförakt. Världsförakt och ångest. Och blod.
Till min stora överraskning blev redan mitt första möte med Tigers Wood - jag menar Tiger Woods - njutbart. Det första jag reagerar på är hur många valmöjligheter spelet erbjuder mig och det blir till en början klurigt att navigera bland menyerna. Denna förvirring övergår dock väldigt tidigt till en förundran över hur jag kan detaljstyra matchens förutsättningar och kontrollalternativ. Ett av spelens nyheter är till exempel möjligheten att uppleva golf ur ett förstapersonsperspektiv. ’’It’s actually as being on the course!’’ säger spelet, ’’nej’’ säger jag.
Det är nämligen så att all verklighetsillusion förstörs av att grafiken är lika tillfredsställande att se på som ratemyvomit.com. För mig är det grafiska av stor vikt när det kommer till golfspel. Jag vill liksom kunna se solnedgångens bländande sken borta vid bergen som skapar en vacker ljussättning över golfplanen. Istället får jag nöja mig med spya. Detta är dock ett Wii-exklusivt problem som varken Xbox 360 eller PS3 dras med.
Det är inte bara av visuella skäl som jag har kommit att förbanna Malin för att hon skickade Wii-versionen av spelet till mig. Även kontrollmetoden dras med vissa problem. Till att börja med insisterar spelet på att du ska svinga Wii-mote:n som om det vore en riktig klubba vilket innebär att du inte kan liggsitta framför TV:n med en påse lantchips bredvid dig. Om ni inte kommer på någon smartare metod själva, blir ni som jag tvungna att stå upp framför dumburken. Detta håller visserligen när man känner för att spela Tiger Woods med vänner som ett party-spel men inte när man vill ta det lugnt och spela själv.
Kontrollmetoden känns oprecis och stundvis felavläst av Wii-sensorn. Spelet erbjuder dock stöd för Wii-motion plus som ger en betydligt mer trovärdig och exakt aspekt till kontrollen. Med tillbehöret förs även statistik över vinklar och grader på lutningen av din swing, något för inbitna golf-fans med andra ord. En annan nyhet som lär glädja golfentusiasterna är möjligheten att delta i Ryders Cup där ett europeiskt lag möter ett amerikanskt. Detta kan även spelas i onlineläget. De icke-inbitna kan istället nöja sig över minigolf-läget och frisbee-golfen som kommer bjuda på flera underhållande timmar för dig och dina vänner.
I slutändan kan Tiger Woods tilltala gamla golfveteraner för sina många små och stora nyheter men spelet kan även vara ett underhållande tidfördriv för oss som bryr sig om golf lika mycket som vi bryr oss om Linus. Personligen skulle jag dock inte välja Wii-versionen på grund av den inflexibla kontrollmetoden även om den lär bidra med djup och komplexitet för golf-fantasterna. Hur som helst så finns det tillräckligt med Wood för alla.
;)
;)
;)
