Det europeiska sjuårskriget (1756-1763) är kanske inte den mest välkända konflikten i mänskligheten, men inte mindre intressant för det. Ett stort antal stater var inblandade i kriget och bland de stridande återfanns nationer som Preussen, Frankrike, Ryssland, Storbritannien, Tysk-romerska riket och vårt eget kära gamla Sverige. Många betydelsefulla slag och händelser ägde rum som skulle komma att forma de inblandade staternas framtid för många år framöver. Utvecklarna bakom Rise of Prussia verkar också brinna för denna period i historien, vilket märks tydligt i spelet.
|
| Idolbilderna under 1700-talet var rejält tilltagna må jag säga |
För spelare som är bortskämda med högteknologisk grafik i tre dimensioner kan Rise of Prussias utseende framkalla en häftig skrämselhicka vid en första anblick. Spelet presenteras med en traditionell karta som inte skäms för att visa upp sig i hederliga två dimensioner. Lite sparsmakat kan tyckas men ingenting som egentligen påverkar upplevelsen negativt. Inlärningskurvan är ganska brant men så fort du börjar få grepp om spelets regler och möjligheter så glöms den första kämpiga tiden bort överraskande fort.
Spelets kampanjer ger en möjligheten att välja sida i konflikten och antingen kämpar du för Preussen eller så gör du ditt bästa för att leda deras fiender till seger. Skulle en kampanj kännas för tung för dig kan du även spela något av de mindre scenarier som erbjuds. Perfekt om du vill höra lite vapenskrammel utan att lägga alltför många timmar framför skärmen. Skulle du tröttna på att ge (eller snarare få, vilket var mitt fall i början fall) stryk av datorn så kan du även ge dig på dina vänner över nätet för att visa vem som är störst, bäst och snyggast. Och tro mig, att ta en paus då och då från datorns stundtals ruskigt effektiva krigföring är inte bara behagligt utan även nödvändigt. Mina strategier omkullkastas gång på gång och det som först framstått som en vattentät plan visar sig ofta bli ett uppblåst fiasko som tar in mer vatten än en skadeskjuten schwiezerost i ett badkar. Utmaning är ingen bristvara i detta spel.
|
| Här skulle det stå en fyndig bildtext, men den textansvarige har gått på lunch (Du får sparken! / Redaktören) |
Striderna är, av naturliga orsaker, i centrum av spelupplevelsen och fungerar överlag bra. Dina enheter baseras på den militära kapaciteten som fanns vid denna tiden och såväl infanterister, kavallerister som artilleri finns att tillgå, alla med sina egna styrkor och svagheter. Att förutspå seger eller förlust på förhand är inte helt enkelt och med tanke på att faktorer som erfarenhet, ledaregenskaper, terräng, väderförhållanden, logistik, sjukvård och övriga omständigheter påverkar, så är det aldrig helt riskfritt att gå in i strid. Stridssystemet sköter om fältslagen automatiskt men en god general bör ändå följa krigsrapporterna noga för att kunna dra nytta av erfarenheten inför kommande konflikter.
Rise of Prussia är på det hela taget en riktigt trevligt strategiupplevelse som växer med spelaren. Det tar sin tid att lära sig grunderna och otåliga spelare kan frestas att istället sikta in sig på något mer lättillgängligt och lättsmält. Men bara du ger spelet den tid som det förtjänar så tror jag att du kan få något väldigt uppskattat tillbaka, nämligen spelglädje.
Verkar skoj. Måste testa detta efter att jag klarat Preussens kampanj i Napoleon Total War :)