Alla som någon gång läst och fascinerats av Paulo Coelhos "Alkemisten" har förmodligen också drabbats av suget efter att slå upp ett tält i öknen och helt enkelt bara hänga där, för lite inre frid. När skaparna av kriterrosade spelen fl0w och fl0wer, thatgamecompany, gör en tolkning av resor i ett ökenlandskap finns det inget ord som beskriver det bättre än; "romantik". Spelet, som heter Journey (faktiskt inte j0uerny), är något av ett online-multiplayer, fast ändå inte. Precis som förväntat av thatgamecompany är det en enkel idé, invirat i en oerhört vacker förpackning.
I Journey spelar du som en mantelklädd figur som vandrar igenom ett aldrig stillastående sandhav. Du kan hoppa, springa och rida på sanddynerna, samt glidflyga med din mantel för att ta dig vidare. Det finns inga fiender, utan det är istället det skiftande landskapet som hindrar din framfart. Ditt mål är en bergstopp i fjärran, men det ser ut att vara en lång väg dit. Ambitionen med Journey, enligt spelets producent Jenova Chen, är att spelare allt för ofta känner sig som gudar kring vilka hela universum kretsar. Han vill istället skapa känslan av att vara en liten del i en stor, förvirrande och överväldigande värld som man inte själv har någon kontroll över. De religiösa aspekterna är uppenbara, och även om Chen inspirerades av en vän som arbetade som austronaut och för honom beskrev rymdens tysta storhet, kan inte jag hjälpa att konstant tänka på Coelhos böcker.
Grafiken är strålande vacker och det är nog fler än undertecknad som vill krypa in i Journey och bo där. Vinden spelar naturligtvis en stor roll, eftersom det är den som rör upp sanden och skapar en värld som är stilla men ändå konstant i rörelse. Din huvudpersons mantel, flaggor och standard vajar alla realistiskt i vinden, som också för med sig små bitar av sönderslitet tyg då och då. Vissa kan innehålla information, andra kan vara delar i ett pussel och ytterligare andra kan vara ingenting alls annat än skräp spritt för vinden.
Historien, som vi ännu inte vet mycket om, berättas helt utan språk. Istället förs den framåt genom symboler och mysterier. Symbolerna kommer inte bara finnas utspridda på pelarruiner och standard, vissa kommer att levereras av olika "entiteter". Exakt vad en entitet är vet vi inte i dagsläget, men med tanke på spelets ambition att få oss att känna oss små kan vi tänka oss att det är mäktiga saker i görningen.
Journey är dock som tidigare nämnt ett multiplayer. Då och då kommer du att möta andra ensamma vandrare på din färd. Eftersom spelets är utformat så att ensamheten i denna enorma ökenvärld ska vara påtaglig är de människor du möter få och långt emellan. Oavsett hur många som spelar kommer det alltid vara en raritet när du stöter på någon i sandstormarna.
Eftersom Journey är ett mer eller mindre stumt spel finns det mycket små möjligheter att kommunicera med dina medspelare. Det finns ett element av sång i Journey, som bland annat används för att lösa pussel men också kan användas för att kommunicera med andra. Din mantelklädda karaktär kan också rita mönster i sanden med fötterna. Du kommer inte kunna se något namn över huvudet på spelaren du möter och heller inte höra dem tala, så de kommer vara mantelklädda mysterier för dig, liksom du är för dem. Man kan välja att slå sig samman och fortsätta äventyret ihop, eller om man får dåliga vibbar av de man möter kan man traska vidare ensam. Det är helt upp till dig som spelar.
Journey vill, som många andra titlar, utforska nya känslor och begrepp inom spel. Om det är någon, förutom Fumito Ueda, som kan få oss att känna oss små och obetydliga i en underskön värld är det förmodligen Chen och thatgamecompany. Spelet släppa till Playstation Network och under 2011 kommer vi kunna dra på oss manteln och vandra rätt in i ökenromantiken.
Hallucinationer är en vanlig bieffekt av olika slags droger. Det borde man väl veta om man är 25 år?? :S
Jag undrar fortfarande vad Shigeru Miyamoto tog för något innan han kom på Super Mario - En knubbig, italiensk rörmokare som jagar stjärnor, är kompis med en förhistorisk ödla, ser regnbågar överallt och ska rädda en prinsessa som aldrig blir räddad.
@The Ultra: JAG HÅLLER MED! Varför alla dessa exklusiva titlar till PS3 som dyker upp? Xbox har typ 2 exklusiva titlar. Little Big Planet, Heavy Rain, Killzone och Uncharted är spel som jag antagligen aldrig kommer att få spela.
Well, vi fick i alla fall Alan Wake och Splinter Cell: Conviction, även om Alan Wake var en liten besvikelse, jämfört med hur de sa att spelet skulle bli i början.
spanjoar: Eh ja, men det är inte speciellt svårt komma på konstiga saker utan att knarka. Keita Takahashi är helt straight edge och har gjort några av de konstigaste spelen jag har spelat. Frank Zappa gjorde rätt knasig musik och han knarkade inte heller.
;)
;)
;)
![[cry]](/gfx/smilies/cry.gif){kind=small}
![[smile]](/gfx/smilies/smile.gif){kind=small}
Varför alla dessa exklusiva titlar till PS3 som dyker upp? Xbox har typ 2 exklusiva titlar. Little Big Planet, Heavy Rain, Killzone och Uncharted är spel som jag antagligen aldrig kommer att få spela.
