Ataris fall

Alla som är någorlunda insatta i spelhistorien känner till företaget Atari, som med sina många revolutionerande skapelser lagt grunden för spelvärlden som vi känner till den i dag. Att berätta om företagets uppgång lämnar vi åt framtiden, i dag ska vi försöka vidröra några av de mest fatala misstagen man begick under 80- och 90-talet.

Det är svårt att avgöra den exakta tidpunkten för giganterna Ataris fall men det är väldigt enkelt att peka ut vem som låg bakom.

VD:n Ray Kassar, fullständigt okunnig inom spel och allt vad det innebär men däremot i många avseenden ett affärsmässigt geni, tog flera märkliga beslut. Han ersatte de skäggiga herrarna på kontoret med en paranoid inställning. Arbetarna tvingades ha passerkort för att komma in och i företagets policy infördes strikta restriktioner om vad som fick sägas till vem. Det familjära småföretaget hade blivit till en skrämd noshörning.

Oförnuftiga beslut togs i mängder. Tretton miljoner Pac-Man-spel tillverkades till en konsol som blott sålts i tio miljoner exemplar. Ett mediokert ET-spel sattes ihop på sex veckor och floppade så stort att det blev legendariskt. Men det allra största misstaget berodde just på denna paranoida inställning man börjat profilera sig med.

Ray Kassar pratade med ett uppstickarföretag, Nintendo, och ordnade snart rättigheterna att släppa deras Donkey Kong till sina hemdatorer. Nintendo hade nyligen släppt NES i Japan och ville, med tanke på den strålande försäljningen, släppa konsolen även i väst. Men med tanke på hur ovana man var vid den västerländska marknaden ville man ha hjälp av Atari som man nyligen samarbetat med kring Donkey Kong. Nintendo-presidenten Hiroshi Yamauchi började en övertalningsprocess, man ville låta Atari distribuera NES utanför hemlandet Japan.

Nintendo-chefer tog flyget till Ataris högkvarter i Sunnyvale. Atari åkte därefter till Kyoto, där de fick spela NES för första gången. Företagen imponerades varandra och man bestämde sig efter en kort tids diskussioner att man månaden därpå skulle skriva på ett kontrakt under mässan Consumer Electronics Show i Chicago.

CES började med en incident som förändrat hela spelhistorien. Coleco visade upp sin framtida flopp, hemmadatorn ADAM, genom att låta folk provspela Donkey Kong på maskinen. Coleco hade nämligen tillskansat sig rättigheter till Donkey Kong - däremot bara till konsol - medan Atari satt på datorrättigheterna. Ray Kassar fick nys om vad som pågick i Colecos bås och anklagade Nintendo för att fuska och dubbelspela bakom Ataris rygg.

Han hotade med att stämma Nintendo sönder och samman och framför allt riva hela avtalet. Nintendo gjorde allt vad man kunde för att lösa situationen, man kliade Kassar på ryggen och klappade honom snällt på huvudet, men ingenting hjälpte. Kontraktet låg där, orört. En månad senare lämnade Kassar Atari och Nintendo blev mycket oroliga, för den ekonomiska kris det amerikanska spelföretaget hamnat i innebar att NES kanske aldrig skulle få se dagens ljus utanför Japan.

Så gick det inte, utan Nintendo tog saken i egna händer och skickade själva ut konsolen på den amerikanska och europeiska marknaden. För Nintendos del är resten historia, för Atari fortsatte motgångarna.

Efter att ha fortsatt ta märkliga beslut under hela 80-talet bestämde man sig så småningom för att göra en sista kraftansträngning. Intäkterna från det alltjämt populära Atari 2600 gjorde en satsning möjlig. I september 1989 hakade man på den senaste trenden och släppte den bärbara konsolen Atari Lynx, fyra år senare släppte man sin sista konsol, Atari Jaguar.

Lynx var en spännande skapelse. Färgskärm och möjlighet att hålla konsolen såväl horisontellt som vertikalt var intressanta nymodigheter, likaså funktionen att kunna spela mot andra spelare via ComLynx. Men kalaset kostade. Under CES sommaren 1989 visade Atari upp sin nya, fina konsol för 180 dollar. Rivalen Nintendo hade emellertid också någonting att visa upp - den hälften så dyra Gameboy. Tekniknördarna på Atari hade inte förstått kopplingen mellan högteknologiskt maskineri och orimliga kostnader för konsumenterna.

Utöver priset fanns det andra problem. Tillverkningen av konsolen gick trögt och att få ut den på hyllorna gick betydligt enklare för rivalen. Spelkassetterna var inledningsvis platta vilket gjorde det till ett frustrerande och jobbigt projekt att få ur dem ur konsolen, något som dock snart korrigerades genom en lätt modifiering av designen. Tyvärr gjorde det nya utseendet att det var svårt att smidigt kunna lägga spelen på varandra i en hög och inte heller gick det att förvara spelen särskilt behändigt, så man släppte en tredje design som både var tjusig och funktionell. Lynx var ett tekniskt mästerverk men ytterligare en sak ställde till det. Det fanns ytterst få vettiga spel till konsolen och Atari gick helt enkelt i samma fälla som många andra.

Fast beslutna om att fullständigt ignorera sina misstag gjorde man snart om samma sak igen.

Flare II, ett företag med Martin Brennan och John Mathieson (som ni kanske kommer ihåg från det misslyckade Nuon-projektet) i spetsen, tog på sig ansvaret att för Ataris räkning utveckla en grym och billig konsol. Man satte omedelbart igång med att utveckla en 32-bitarskonsol med kodnamnet Panther och en 64-bitarskonsol kallad Jaguar.

Av någon svårutgrundlig anledning gick det snabbare att få fram det senare av de två projekten, så Atari avbröt utvecklingen av Panther. Under vintern 1993 släpptes Jaguar till det lagom nätta priset 250 dollar och givetvis låg fokuset i marknadsföringen på de överlägsna tekniska siffrorna. Inledningsvis gick det också ganska bra. Hypade konkurrenten 3DO kostade 700 dollar för en stackars konsument och för den köpglade utan pengar blev valet enkelt.

Men under julen tappade Jaguar och 3DO passerade. Ataris rykte som desperat, lågpresterande wannabe-storföretag och ett återigen patetiskt spelutbud gjorde att köparna hellre inväntade vad Nintendo, Sega och nykomlingarna Sony kunde komma med. Dessutom var konsolen mycket svår att programmera till, uppenbarligen hade man hastat på så mycket i utvecklingen att man missat flera viktiga byggklossar. Handkontrollen som såg ut som en slags blandning mellan ett rymdskepp och en mobiltelefon från 1973 ska vi inte ens prata om.

Jaguar blev en jätteflopp och Atari Corporation, som en gång i tiden varit det största och mest revolutionerande spelföretaget i världen, fick slutligen ge upp sin kamp och somna in på den dödsbädd man befunnit sig på sedan 1983.