 |
Atari Cosmos - floppen som drog in storkovanVi har tidigare berättat om den sprudlande kreativiteten på Atari under 70-talet. Inte helt överraskande så var rymden ett återkommande tema under den här perioden. Det hade inte gått många år sedan den första månlandningen och en kille vid namn George Lucas gjorde filmer om en märklig KOL-patient med svart mantel och plastmask som med hjälp av en onödigt stor, bollformad Dödsstjärna försökte ha ihjäl sin irriterande son.
I nämnda filmserie användes då och då ett fenomen som på den tiden tycktes ruggigt modernt; hologram. Programmerarlegenden Al Alcorn, som satte ihop Pong, presenterade tillsammans med Harry Jenkins och Roger Hector en idé om en konsol på vilken man skulle kunna spela holografiska tv-spel.
Givetvis var de teknologiska förutsättningarna lite annorlunda på den här tiden jämfört med hur de är i dag. Man skulle fästa en holografisk bild med två lager över en LED-skärm medan två små lampor lyste upp antingen bara det ena lagret eller också båda två beroende på vad man sysselsatte sig med i spelet.
Tanken var att konsolen skulle vara någorlunda bärbar men särskilt smidig var den inte för det och ingen människa med normala kläder skulle kunna ha den i sin ficka. Istället kunde man till exempel ha den på köksbordet eller kanske mysa med den i sängen. Eller varför inte ta med den på långa tågresor och imponera med att man minsann ägnar sig åt något så high-tec som holografiska spel. Dock så bör det nämnas att Cosmos inte skulle drivas på batterier utan genom sladd till vägguttaget, något kanske inte SJ hade på sina tåg 1978.
Som ett resultat av de tekniska begränsningarna på den här konsolen kunde man blott spela nio stycken inbyggda spel. Tanken var ändå att man skulle gå till affären för att köpa spelen som då skulle innehålla den transperanta bilden som stod för själva holografin och en kassett som talade om för konsolen vilket spel som skulle spelas.
Atari tyckte naturligtvis att man hade världens grej på gång. Man marknadsförde holografin som 3D och lika realistisk som livet självt, vilket givetvis var en smula överdrivet. Visserligen såg spelen trevligare ut med de holografiska bilderna, men de förändrade inte spelet i sig. När Atari sedan visade upp konsolen under 1981:s New York Toy Fair så fick både företaget och konsolen hård kritik från experterna.
Trots detta lyckades man under mässan få in 8000 förhandsbokningar av konsolen. Så många producerades emellertid inte utan maximalt 500 Cosmos-maskiner har någonsin sett dagens ljus. För tillfället har man kännedom om sex stycken exemplar varav två fungerar och ett förvisso går att starta men saknar en del knappar.
Anledningen till varför Atari la ner projektet var på grund av den dåliga marknadsföring man riskerade att få. Tyvärr hindrade inte det företaget från att två år senare krascha spelmarknaden och sitt eget rykte.
Så efter att ha utvecklat och marknadsfört konsolen flitigt i tre år kan man väl tänka sig att Atari gjorde en stor förlustaffär på det ekonomiska planet? Nix. Atari köpte i samband med projektets början många av rättigheterna inom holografisk teknologi. När andra, oftast ovetande eller kryphålsletande, företag försökte sig på att använda holografi stämde Atari skiten ur dem och drog in många, många hundra miljoner som säkert var bidragande till att företaget överlevde in på 90-talet och kunde släppa hemska men kultförklarade Lynx och Jaguar.
Nu har många år gått och frågan är om någon har för avsikt att utnyttja modern teknologi och skapa holografiska spel som faktiskt är lite mer avancerade än en transperant bild på en LED-skärm. Den som lever får se.
+ Lerkot Berglind | 13 jul 2010 14:31
|
| Kommentarer |
 |
Den här artikeln gillade jag! Stort Plus!
Har faktiskt aldrig hört talas om den här lilla manicken förr, så det var kul att höra om. Vi får hoppas att det går bättre för 3DS(fast ärligt, är det nån som tror att 3DS inte kommer sälja hutlöst många exemplar?)
|
|
|
 |
|
Klicka i eller utanför bilden för att stänga den.
|
 |
 |
|
 |
;)
;)
;)
