 |
Missat? Cruise for a CorpseÅret är 1927. Det är tidig morgon, fåglarna sjunger från hustaken och den plikttrogna brevbäraren trampar runt med cykel på sin vanliga postrunda. I förbifarten kastar han ett brev vid ytterdörren till ett hus, vilket uppmärksammas av husägaren, tillika polisinspektör, Raoul Dusentier. Han kliver ut på trappen iklädd morgonrock och tar upp brevet. Med uppenbar nyfikenhet sprättar han upp kuvertet och drar ut en handskriven inbjudan till ett kryssningsfartyg, som ägs av den rika affärsmannen Niklos Karaboudjan. Utan minsta tvekan packar han omgående sina väskor och ser fram mot en skön semester ombord på det lyxiga skeppet. Men resan visar sig bli allt annat än lugn och fridfull, då Raoul finner värden mördad i sin hytt och han själv blir nerslagen bakifrån. Efter att han kvicknat till är det upp till spelaren att samla ledtrådar för att klura ut vem som mördade Nikos — detta gör man genom att intervjua passagerarna, tjuvlyssna på konversationer och söka högt och lågt efter minsta spår av bevismaterial. Ganska snart står det klart att varenda en av de inbjudna gästerna haft motiv att mörda affärsmannen — alltifrån hans trogna butler till hans älskade dotter.
Året är 1991. Äventyrsspel av den klassiska peka-klicka skolan har sin storhetstid, vilket det franska spelhuset Delphine Software International tar fasta på och ger ut Cruise for a Corpse till de ledande formaten Commodore Amiga, Atari ST och IBM PC. Men till skillnad från deras tidigare äventyrsspel som använde ett textgränssnitt för att utföra kommandon, finns här istället en kontext-känslig muspekare, vars utseende ändras beroende på om det du pekar på går att interagera med eller ej. För sin tid var detta smått revolutionerande och liknande system används faktiskt än i denna dag. Någonting annat som var smått revolutionerande var den väldigt fina och detaljerade grafiken, som består av handmålade bakgrunder och alla karaktärer är uppbyggda av polygoner, vilket ger dem naturtrogna animationer och levande ansiktsuttryck. Både musiken och ljudeffekterna är väldigt sparsmakade, men det är snarare en fördel än en nackdel, då den tryckta stämningen ombord blir än mer påtaglig.
Året är 2010. Jag har fortfarande kvar originalutgåvan av spelet till min Amiga1200 och trots att jag sedan länge listat ut vem som mördade Niklos Karaboudjan, dammar jag av min gamla trotjänare och återvänder mer än gärna till lyxkryssaren för att återuppleva den Agatha Christie-inspirerade mordgåta som jag fastnade för i unga år. Och det är en lika fantastisk upplevelse nu som det var då.
Tre anledningar att vi älskar Cruise for a Corpse Atmosfären DSI ägnade mycket tid åt att spelets miljöer och atmosfär skulle spegla 20-talet och samtida deckarnoveller, vilket de verkligen lyckades med. Den stora lyxkryssaren är en blandning av gammal hederlig byggkonst och modern teknik, vilket var en vanlig förekomst för eran då industrialiseringen var på frammarsch. Dessutom har karaktärernas klädsel, personligheter och intressen en angenäm arom av tiden som var. Och att varenda person på skeppet är möjliga mördare skapar en misstänksam, näst intill paranoid stämning.
Karaktärsgalleriet Alltifrån den trogna betjänten till den introverta Daphne Karaboudjan och den dekadenta Fader Fabiani har anledning att köra in en kniv i ryggen på Niklos. Och vi fullkomligt älskar det!
Influenserna Det är tydligt att spelskaparna inspirerats av gamla kriminalnoveller, där Agatha Christies klassiska verk "Döden på Nilen" framstår som deras största inspirationskälla. Huvudkaraktären Raoul Dusentier har i sin tur solklara likheter med den fiktiva inspektören Hercule Poirot. Dessutom refereras det även från den franska och belgiska populärkulturen, bland annat så har namnet Karaboudjan tagits rakt av från Kapten Haddocks fraktskepp i seriealbumet "Tintin och Krabban med Guldklorna". I samma album används plåtburkar för konserverad krabba till att smuggla opium i och liknande konserver används i spelet, men där innehåller de — ja, det får du helt enkelt ta reda på själv.
Vad hände? Spelet fick väldigt blandade omdömen och betyg från spelpressen — några recensenter var lyriska över grafiken, andra förfasades över den höga svårighetsgraden, men överlag hamnade betygen på den övre delen av skalan. Dock var konkurrensen på äventyrsmarknaden väldigt stor, där bland annat en aspirerande pirat tog hem många charmpoäng, vilket polisinspektör Raoul helt och hållet saknar. Så många valde de mer lättsamma och humoristiska alternativen, vilket gjorde att spelet hamnade lite i skymundan och det fick aldrig någon uppföljare. Något som cementerades helt och hållet 2003 då företaget efter en tids ekonomiska svårigheter köptes upp av Doki Denki, som sedermera gick i konkurs året därpå. Men ingenting ont som för någonting gott med sig, då Cruise for a Corpse numera är abandonware och finns därför att ladda ner gratis.
+ Stefan Norlander | 15 jul 2010 09:27
|
| Kommentarer |
 |
Underbart spel. Förstår inte hur folk kunnat ge det 2,9 bara på abandonia.com. Känns lite bättre att editorn gett spelet en 4:a
|
|
 |
Det är helt klart underskattat av många. Faktiskt ett av de bästa peka-klicka äventyr jag spelat.
|
|
|
 |
|
Klicka i eller utanför bilden för att stänga den.
|
 |
 |
|
 |