 |
Från Joyce till JoystickBli inte arga nu, men jag gissar att många av mina läsare tillhör den där degenererade ungdomen som man har hört talas om. Ifall detta stämmer så vet ni att denna livsstil medför vissa förpliktelser. Om man råkar befinna sig på biblioteket ska man till exempel säga saker i stil med ”Äsch, böcker hit och dit tills man blir alldeles trött” och ”om man kunde låna spel så skulle det i alla fall finnas EN anledning att gå till biblan”. Det är här jag kommer in. Jag har nämligen lite nyheter för er:
Det finns en anledning att gå till biblioteket nu.
På andra våningen i Malmös stadsbibliotek står en hylla som inte riktigt är som andra hyllor. Den är nästan helt tom. Fast det är inte det som är det intressanta. Det intressanta är istället vad som skulle funnits där ifall inte i princip alla exemplar vore utlånade. Runt 200 spel till Xbox och Playstation 2, alltså.
Det är svårt att inte se detta som ett erkännande. Till slut har någon tyckt att Halo av Bungie har en lika självklar plats på hyllraderna som Brott och Straff av Dostojevskij.
Denne någon är egentligen flera. Och två av dessa är Mats Nordström och Tobias Johansson.
- På våren 2005 blev jag och Per Mattsson från inköpsavdelningen uppmuntrade av våra respektive avdelningschefer att titta på möjligheten att erbjuda spel för utlåning, säger Mats. Vi två slog oss då samman och rekryterade även Tobias Johansson och Hanna Sjöberg till vår tv-spelsgrupp. Sedan tog vi kontakt med vår samarbetspartner FörlagEtt som förhandlade med distributörerna och till slut lyckades få fram ett avtal.
Vad fick er att tycka att spel har en plats på biblioteket?
- När vi förstod att det var genomförbart kändes det faktiskt självklart, säger Tobias. Egentligen borde vi gjort det för länge sedan. Det är lika naturligt som att vi lånar ut film och musik.
- Spel tar större plats i media rent allmänt, fyller Mats i. Kanske har det att göra med att det nu finns en vuxen generation som har spelat hela sitt liv.
Har ni stött på något motstånd från branschens sida?
- I början fanns det en viss rädsla för att det skulle bli lättare att göra piratkopior, speciellt från Electronics Arts håll, säger Tobias. De var också tveksamma till att erbjuda de senaste spelen, på grund av oro för minskad försäljning.
- Men under projektets gång lossnade det, berättar Mats. Jag tror att det beror på två saker: För det första insåg de att det var ett bra sätt att hitta nya målgrupper. För det andra handlade det om en slags heder. De vill också att spel ska accepteras i kulturella kretsar.
Hur valde ni ut vilka spel som skulle köpas in?
- Vi fick en lista på tillgängliga spel från distributörerna. Vi baserade valen på hur stor efterfrågan var och på hur bra kritik spelen fått, svarar Tobias.
- Och så valde vi såklart ut spel som vi själva gillade också, tillägger Mats.
När jag tittade över vilka spel ni har köpt in märkte jag att stora varumärken, filmlicensspel och andra kassasuccéer var dominerande i antal. . .
- Så här i början ville erbjuda stora titlar för lite större genomslag, berättar Mats, men i takt med att vi köper in fler spel kommer vi inrikta oss mer och mer på de smalare spelen. ICO är ett exempel.
Det är alltså er ambition att kunna erbjuda allmänheten chansen att spela mer svåråtkomliga spel?
- Ja.
Varför finns då inga äldre spel för utlåning?
- Vi skulle vilja att det fanns det. Men tyvärr är det omöjligt på grund av rättighetsproblem. Vi måste köpa spelen av distributörerna, säger Tobias. Däremot kommer ju alla spel som vi köper in idag arkiveras och kunna lånas ut om till exempel tio år. Så med tiden kommer vi ha en retroavdelning.
Vilken respons har ni fått från allmänheten?
- Fruktansvärt positiv faktiskt, säger Mats. Vi hade väntat oss debatt men det har tagits emot som om det var en självklarhet att man skulle få låna spel på biblioteket. Det enda folk har klagat över är att det är så tomt i hyllan. I princip alla spelen blev utlånade redan första dagen. En annan positiv sak är att vi lockar nya människor till biblioteket, vi har utfärdat massor av nya lånekort.
Mats och Tobias är märkbart begeistrade över det genomslag projektet fått, den mediala uppmärksamheten och responsen från allmänheten. De pratar om framtida spelinköp, att de egentligen vill gå till den lokala spelbutiken och roffa åt sig allt de har och hur de planerar att låna ut konsoler till äldre som har visat intresse för att pröva på att spela.
Det svårt att inte vara hoppfull när man hör dem. Idealiserade visioner om framtiden får nytt bränsle. Snart är tv-spel ett naturligt inslag i varje bibliotek. Snart har vem som helst möjligheten att upptäcka tv-spel, oberoende av kön, klasstillhörighet och ålder.
Och plötsligt känner jag mig mindre degenererad än jag gjort på länge.
+ Johan Martinsson | 7 feb 2006 11:51
|
|
 |
|
Klicka i eller utanför bilden för att stänga den.
|
 |
 |
|
 |
