Rytm- och dansspel har för medelsvensson alltid varit ganska exklusivt, men tack vare innovationer i form av Guitar Hero har genren nu på riktigt blivit uppsnappad även bland oss svennebananer. Codemasters är med Dance Factory inte alls sena att utnyttja detta med vad de kallar ”en innovation inom genren”.

Dance Factory har bara fem låtar inbakade i sig, vilket även är meningen. Dels för att locka folk (vem som nu frivilligt lyssnar på Pussycat Dolls) och dels för att Den Stora Innovationen ska få plats. För om man nu mot all förmodan skulle ledsna på att skaka rumpa till Kool & The Gang och Rihanna (vilket man garanterat gör) så finns alltid möjligheten att sätta i en egen CD i konsolen. Därmed genererar spelet en egen dans till låtarna och man får chansen att röra på fötterna till den musik man egentligen tycker om. I teorin är det ju helt underbart men det faller ganska platt då det är uppenbart att spelet slumpmässigt genererar en dans, vilket medför att man ibland dansar till delar i låtar där långa pauser görs. En tråkig lösning på ett mycket bra koncept, men å andra sidan var det väl aldrig någon som helhjärtat trodde på Codemasters visioner med ”världens största spelsoundtrack”. Vidare kan man även dansa sig till poäng för att kunna köpa nya psykedeliska bakgrunder och varelser som pryder skärmen med sin egen dans, vilket jag dock inte ser någon som helst anledning till att göra.

Spelets största behållning måtte vara dess Fitness Mode, där varje steg beräknar antalet brända kalorier och vid låtens slut redovisar spelet hur många kilometer du indirekt har sprungit eller simmat. Tyvärr måste jag väl påpeka att de siffror som presenteras inte heller är särskilt korrekta, men det är ändå en god idé som gör att man inte riktigt får lika dåligt självförtroende att sitta (stå) inne och spela vid den här årstiden. Om man vill kan man även spela Endurance Mode, där det gäller att orka ta sig igenom ett helt album. Tyvärr inbjuder inte heller detta läge till fortsatt spelglädje då dansgeneratorn inte är mindre rutten här.

Det är lite tråkigt att utförandet inte är betydligt bättre än vad det är och att jag, hur mycket jag än låtsas, får jag inte den där känslan att jag verkligen är på en hipp electroklubb i Paris när jag steppar till Daft Punks Human After All. För själva idén med sin egen skivsamling som soundtrack är näst intill genialiskt, men det hjälper inte när spelet faller på (vad jag antar är) lata programmerare. Kom igen, Codemasters.