Januari månad; årets första månad. Den där du kan äntligen andas ut efter hektiska december som gått i stressens tecken och kan någorlunda landa och samla alla intryck från jul, nyår och allt annat. Den ekonomiska baksmällan är dock ett faktum; efter att ha varit i New York över jul och handlat ganska flitigt och sen nästan direkt efter hemkomst köpa ny bärbar dator, så är plånboken nere för räkning och man nästan darrar efter påfyllning som någon slags junkie med AT.

Spelbranschen går även den på halvfart; färre nyheter (även om CES går av stapeln nu i Las Vegas) att skriva om, mindre utannonseringar och framför obefintligt få spelsläpp. Förutom Final Fantasy XIII-2 som släpps i början av nästa månad och Vita den 22:a, så är det ändå skönt att kunna pusta ut efter tre månader fyllda av stora spelsläpp; Modern Warfare 3, Battlefield 3, Skyrim, Uncharted 3, Skyward Sword, Super Mario 3D Land, Batman: Arkham City...ni förstår nog vid det här laget.

Själv har man en ganska fin lista (läs: lång!!) med ospelade spel, så därför känns det ju ganska lämpligt att gå tillbaka och ta igen de spel man missat. På listan finns b.la Skyward Sword som jag kommit en liten bit in i, Dead Space 2, The Legend of Heroes: Trails in The Sky samt Corpse Party. Lite hopp finns det innan mars-cirkusen drar igång och spelen återigen kommer hagla in.

Vad spelar Gameplayer?

Det finns guideböcker och så finns det guideböcker. Ja, det finns faktiskt en skillnad.

För att akompanjera releasen av fanöversättningen av Mother 3 (det spel som många aldrig verkar förlåta Nintendo för att inte släppa i engelsk översättning), så släpptes det 2009 en användarsydd guidebok. Framställd av en grupp hängivna fans ifrån hemsidorna Fangamer och Starmen så är resultatet slående vackert och hängivet.



Vi snackar en guidebok på lite över 200 sidor som manifesterar den hängivenhet som finns där ute bland många anhängare av diverse spelserier och den kärlek och passion som resulterar i spektakulära resultat. Vi snackar professionellt layoutarbete med väldetaljerade kartor och karaktärsprofiler tryckt på tjockt och fint papper. Listor över fiender, items, vapen och utrustning, minutiös detaljering av spelets story och lermodeller av stora delar av spelets ensemble av nyckel- och sidokaraktärer gjorda av fansen själva.

Nu handlar det inte längre om att spela Mother 3 med hedern kvar, utan snarare om att se så mycket som möjligt av spelet som möjligt. Och det kan vi inte tacka Nintendo för.

Från en läderlapp...



...till en annan.



Helgen är räddad!

Det nästan dagliga pendlandet till och från Stockholms Universitet, har lett till att jag kunnat göra saker som jag knappt har tid till att göra hemma.

Som att läsa. Efter att ha lånat The Walking Dead vol. 1-4 av en nära kompis, så har de bara stått och samlat damm i hyllan ett tag. Men nu så har jag så äntligen kommit igång med läsandet i lagom tid för säsong 2 av TV-serien. Kirkmann är vass när det kommer till språket, dialogen och gruppdynamiken. Men det känns fortfarande som om att storyn hittills inte riktigt kommit igång än. Det stora lär nog komma, men jag vet inte hur länge jag känner för att läsa serien.

Men den senaste tiden har jag dock börjat med att värma upp hjärnan inför dagens föreläsning. Där de flesta morgonresenärerna har fullt upp med att läsa Metro eller valfri bok, halvsover eller kluddra på sin mobil så sitter jag med stylusen i hugg och gnuggar mig i skallen så det nästan brinner.

Professor Layton and the Unwound Future håller mig ockuperad till fullo och det verkligen knakar i skallen så mycket som jag får tänka ibland. Det är på ett sätt väldigt fascinerande att jag fortfarande kommer tillbaka efter två spel och vill ha mer. För trots att det inte alls känns lika belönande som i det första spelet att klara ett extra vasst pussel så gör den odödliga och charmiga duon som är Luke och Layton upp för det. I det tredje ställs denna relation på sin spets. Detta kan nog vara den mest färgstarka och välgjorda duo på flera år. Och lite färg på min morgon och träning för min nyvakna hjärna är något som jag inte tackar nej till.