Veckolista: De 10 bästa spelen enligt TobiasListor. Hata dem eller älska dem. Eller gör båda sakerna på samma gång, som jag. Att ens försöka ge sken av att kunna sammanställa en lista över de tio spelen som hålls närmast mitt hjärta känns fel. Jag kan inte. Jag vill inte. Speciellt inte när olika genrer skall blandas i en salig röra. Detta skall därför ses som en lista över tio spel som påverkat mig extremt mycket på ett eller annat sätt, lika mycket som det skall ses på som en lista över spel jag finner lika relevanta idag som de var igår. I förrgår. Eller för dryga 20 år sedan. Huvudsaken är att den absolut inte ses på som en lista över de tio bästa spelen jag vet.
Plocka bort valfri titel och den skulle kunna ersättas med en annan. Ja, den enda anledningen till att listan ser ut som den gör här och nu är att den blev fryst i detta skick. Gå tillbaka tiden ett par dagar för en annan variant. Fråga mig igen imorgon för ännu en. Att inte inkludera spel likt Mega Man 5, Super Mario Galaxy, Shikigami No Shiro 2, Excite Truck, Civilization, Day of the Tentacle, Phantasy Star 4, Super Metroid, något Ys eller Tony Hawk samt ett tjugootal, om inte femtiotal, därtill skär naturligtvis i mitt hjärta. Men så är livet ibland. Hårt. Det är bara till att bita ihop, acceptera och gå vidare. Let's go!
Nej, inte heller den här listan är inbördes rangordnad!
Spel: Bangai-O
Konsol: Dreamcast
Genre: Action
Släppår: 2000
Ett lågupplöst actionspel i 2D släppt till en avancerad 3D-konsol - kan det verkligen vara något att hänga i granen? Formgivet av Treasures händer blev svaret: uppenbarligen. Vi snackar nämligen om en skamlös orgie i hysteriska pixelexplosioner från himmelriket, galet vrickad humor och nivådesign så lekfull att en dagisfröken står i lä. Devisen 'less is more' har aldrig känts mer olämplig, för överdosen Bangai-O sköt sig rakt in i mitt hjärta. Och där kommer den att stanna.
Spel: Bubble Bobble
Konsol: Commodore 64
Genre: Action
Släppår: 1987
På det nostalgiska planet är Bubble Bobble spelet som blev min första kontakt med datorspelande och den person som kom att bli min närmsta vän. Men Bubble Bobble handlar om mer än så. Hur tekniskt underlägsen Commodore 64-porten än kan tänkas vara arkadoriginalet är det ren och skär spelglädje, ackompanjerad av de magiska tonerna SID-chippet klämmer ur sig, man bjuds på. Så simpel och oförfalskad att man utan problem kan falla handlöst för spelet än idag.
Spel: Final Fantasy VIII
Konsol: Windows
Genre: Rollspel
Släppår: 2000
Till en början avskyddes allt den åttonde delen av den slutliga fantasin representerade. Fantasy hade fått ge vika åt sci-fi i realismeftersträvande tappning - ingenting kändes sig likt. Ett par år senare när stoltheten kunde sväljas och spelet ses på med nyktra ögon blev långa GF-sekvenser ett minne blott samtidigt som den strategiska stolthet som alltid funnits där uppenbarade sig. Tidigare gömd bakom en vacker fasad som gav sken av yta framför innehåll. Det är kärlek, det.
Spel: Jet Set Radio
Konsol: Dreamcast
Genre: Action
Släppår: 2000
Trendkänslighet spelar en viktig roll i denna tidiga cel-shadade actiontitel med fokus på graffiti, dojor med hjul och tung musik. Visserligen aldrig en storsäljare men av högst förklarliga skäl uppskattat av de som bekantade sig med spelet. Tråkigt är att det först på senare år blivit en given titel att ha i sin Dreamcast-samling när det borde ha sålt skjortan av sina konkurrenter framför att främst göra cel-shading till vardagsmat.
Spel: Metroid Prime
Konsol: Gamecube
Genre: Action / Äventyr
Släppår: 2003
Det relevanta med Metroid Prime är inte vilket fantastiskt bra spel det är utan hur Retro Studios mot alla odds lyckades addera en tredje dimension utan att seriens själ gick förlorad. Att spela Metroid Prime känns från första stund så äckligt självklart och så typiskt Metroid att det inte känns rimligt. Samtidigt är det en upplevelse så unik och modern att det inte går att finna någon motsvarighet på annat håll. Den perfekta evolutionen, kort och gott.
Spel: Rayman 2: The Great Escape
Konsol: Dreamcast
Genre: Äventyr
Släppår: 2000
Exakt hur Michel Ancel lyckades evolvera Rayman från en vacker dussintitel till ett av de mest fulländade spelen inom sin genre kan nog få svara på. Dock behöver man inte se längre än till den galet levande världen Rayman 2 levererar för att inse att Ancel är speciell. Miljöerna och de karaktärer som figurerar i dem känns som plockade ur en klassisk tecknad film och utgör tillsammans grunden till denna tidlösa matiné i spelform - varierad, stilsäker, engagerande och alltid underhållande.
Spel: Sim City 2000
Konsol: Macintosh
Genre: Strategi
Släppår: 1993
Där Maxis original är lite väl simpelt med dagens mått mätt, Sim City 3000 lite av en parentes och Sim City 4 en djupdykning i för mycket av det goda står sig Sim City 2000 som den perfekt avvägda simulationen. En balansakt så attraktiv och lättillgänglig utan att tappa finess att man gärna återvänder gång på gång. Om inte i hopp om att se halva sin stad lyfta med rymden i sikte så för ett par timmars hederligt stadsbyggande.
Spel: The Legend of Zelda: A Link to the Past
Konsol: Super Nintendo
Genre: Action / Äventyr
Släppår: 1992
Dagen då A Link to the Past släpptes var dagen då regeln fick sig sitt definitiva undantag - den tredje delen i Zelda-serien levde inte endast upp till hypen utan lite mer därtill. Därför är det lätt att idag hävda att A Link to the Past är en av de mest tidlösa och interaktiva digitala sagorna som skrivits. Frågan är ifall Miyamoto någonsin kommer att överträffa sig själv på denna front då det räcker med att titta på det smått föråldrade Ocarina of Time och dess uppföljare för att börja tvivla.
Spel: The Secret of Monkey Island 2: LeChuck's Revenge
Konsol: Amiga
Genre: Äventyr
Släppår: 1991
Kanske beror det på spottloske-tävlingen. Kanske beror det på den där förbannade hemligheten. Kanske beror det på den sinnessjuka dialogen eller de helt ologiska pusslen som på något vrickat sätt blir logiska i den värld LucasArts vill dela med sig av. Kanske det rentav är så att LeChuck's Revenge känns som dess föregångare fast på steroider. Mer av allt. På det där positiva sättet som är så svårt att förklara. Klart är det dock att vi snackar om ett av de bästa äventyrsspelen. Någonsin.
Spel: Turrican 2: The Final Fight
Konsol: Amiga
Genre: Action
Släppår: 1991
En tänkt upplevelse, courtesy of Manfred Trenz och Chris Hülsbeck, realiserad av Factor 5 i form av ett plattformsspel som blåste bort all konkurrens på marknaden, kan vi väl kalla det för. För upplevelsen i Turrican 2 är lika delar audiovisuell orgasm som ett av de bästa västerländska actionbetonade plattformsspelen från tidigt 90-tal. Om inte det bästa. Och det är helheten som gör det. Soundtracket, genremixen och presentationen bildar en symbios att dö för. Ett ord: makalöst.
+ Tobias Söderlund | 17 jan 2008 09:06
|
| Kommentarer |
|
Anonym | 17 jan 2008 10:10
Kul med Rayman 2 och Simcity 2000 på en Topp 10-lista. Underbara spel!
|
|
|
Grymt att Jet Set radio är med! Du har sannerligen en massa roliga spel men jag vet inte om jag håller med om att det är de bästa nånsin.
|
|
 |
Final Fantasy VIII <3
|
|
|
Fet lista, 3 DC-spel, hoho. :)
|
|
|
Anonym | 17 jan 2008 12:19
Kul lista. Zelda är ju med. Ett av mina absoluta favoritspel.
Metroid prime tycker jag bra är tråkigt nuförtiden. Inget man spelar om. Ett engångsspel tycker jag.
|
|
|
Anonym | 17 jan 2008 12:21
mycket bra lista
|
|
|
Fett av dig att ta med Jet set radio i listan, det blev ju aldrig riktigt uppmärksammat eller hyllat.
|
| |
|
|
Skumma spel indeed. Hans favoritspel mycket möjligt, men om han tycker de här är de Bästa spelen i världshistorien är han minst sagt skum.
FFVIII är alldeles för bespottat allmänt sett. Underskattat och inte alls mycket sämre än de övriga spelen i den fantastiska serien. Men bäst är det verkligen inte. Skumt återigen.
|
|
|
Hagma | 17 jan 2008 14:09
Rayman 2 äger!!
Men var är Half-Life 2??
|
|
|
Ursäkta frågan men är Tobias ny på redax?
|
| |
|
 |
Mycke Dreamcast
|
|
 |
@Babilooba & Kung David
"Du har sannerligen en massa roliga spel men jag vet inte om jag håller med om att det är de bästa nånsin."
"Skumma spel indeed. Hans favoritspel mycket möjligt, men om han tycker de här är de Bästa spelen i världshistorien är han minst sagt skum."
Tja, vad skall man svara på något sådant? I min inledning skrev jag följande:
"Detta skall därför ses som en lista över tio spel som påverkat mig extremt mycket på ett eller annat sätt, lika mycket som det skall ses på som en lista över spel jag finner lika relevanta idag som de var igår. I förrgår. Eller för dryga 20 år sedan. Huvudsaken är att den absolut inte ses på som en lista över de tio bästa spelen jag vet."
...och för övrigt skulle jag aldrig på fullt blodigt allvar försöka hävda att det finns någon absolut sanning gällande vad som är världens bästa spel. Att det är något som inte går att ifrågasätta. Det finns ingen mall 1A att gå efter vad som gör ett riktigt bra spel (även om vissa tycks tro det) och i slutändan handlar det om personliga åsikter även om man såklart kan peka på vissa generella kvalitéer i spel.
|
 |
|
Rayman 2 är verkligen ett bra spel. Älskade det när jag spelade det på playstation
|
|
|
"Detta skall därför ses som en lista över tio spel som påverkat mig extremt mycket på ett eller annat sätt, lika mycket som det skall ses på som en lista över spel jag finner lika relevanta idag som de var igår. I förrgår. Eller för dryga 20 år sedan. Huvudsaken är att den absolut inte ses på som en lista över de tio bästa spelen jag vet."
Ah, det förklarar saken. Pallade inte läsa igenom det "finstilta" utan trodde att rubriken förklarade allt ;)
|
|
|
Final Fantasy 8... wigga please! ;)
Hoppas verkligen du spelat del 6 och 7 (kan man verkligen tycka del åtta är bäst? Trodde det var tekniskt omöjligt).
|
|
|
Jobbigt att det alltid finns några som alltid ska säga t.ex."Var är Mario?", eller "Var är Halo?" För sista jävla gången, det är han/hennes lista, de har med vilka spel de vill. Bra lista, även om jag inte har lirat något av spelen. :)
|
|
|
@Josef Stalin
Tyckte verkligen inte om Final Fantasy VIII när det var nytt. Ogillade att de gått från fantasy till realismeftersträvande sci-fi. Ogillade de sjukt dryga GF-sekvenserna som man tvingades att se gång på gång på gång. Ogillade att man inte kunde köpa vapen utan var tvungen att uppgradera de man hade från start. Ogillade faktiskt det mesta med spelet... men så för något år sedan plockade jag upp det igen och gav det en ny chans...
...och skillnaden var extremt stor. Det var en helt annan sak när jag tog spelet för vad det var istället för att försöka spela det som ett vanligt Final Fantasy. Junctions som jag tidigare mest sett som ett irriterande system kändes klockrent, och med lite pysslande och strategiskt placerande av magier och föremål behövde man plötsligt inte längre använda sig främst av sina GF:ar i striderna (varpå hela spelet fick ett avsevärt mycket högre tempo). Uppskattade även handlingen på ett helt annat sätt... och tystlåtne Squall kändes mer sympatisk än någonsin. Triple Triad började stjäla tid. Levlingssystemet förstods (fiender snittar partyts level, så det är liksom inte lönt att power-levla o.s.v.). Ja, jag vet inte... allt föll liksom på plats.
FF8 är ju inte ett perfekt spel... men jag kan inte förneka det nöje jag haft tillsammans med det. Och är det något av de senare FF-spelen jag är sugen på att plocka upp igen idag är det FF8.
|
|
|
@anek002
"Bra lista, även om jag inte har lirat något av spelen. :)"
Inget av dem? Oj, det var nästan en bedrift... måste jag nog säga... ;-)
|
|
|
Oj, A link to the Past har jag ju lirat!
|
|
|
smisk | 17 jan 2008 17:22
Det ser nästan ut som en lista jag skulle kunna sätt ihop, hah! Bra spel, verkligen.
|
|
|
Anonym | 17 jan 2008 20:42
Super Mario Galaxy borde ha varit med, lika så Twilight Princess!
|
|
|
Zelda...zelda...Det bästa zelda spelet någonsin!!
A link to the past!=)
|
|
|
Anonym | 17 jan 2008 22:11
Jag tycker inte att Bangai-O, Bubble Bobble, Final Fantasy VIII, Jet Set Radio, Metroid Prime, Rayman 2, Sim City 2000, A Link to the Past, Monkey Island 2 eller Turrican 2 borde vara med! Tobias tycker ju helt klart bättre om Halo, Ocarina of Time, Mario 64, Half-Life 2, Soul Calibur, Final Fantasy VI, Shenmue, Grim Fandango, World of Warcraft och Starcraft! ![[rolleyes]](gfx/smilies/rolleyes.gif) |
|
|
@Anonym
;-)
|
|
|
remag | 17 jan 2008 23:56
jag är glad att du tog med FF8...underskattat som fan.
Men varför just sim city 2000 till Mac när majoriteten spelat det till PC och versionerna är nästintill identiska?
|
|
|
@remag
Samma borde väl vara gällande FF8, där jag har Windows som spelplattform? Anledningen till att jag skrivit ut de plattformar jag gjort är för att det är där jag främst spelat spelen.
|
|
|
Många skumma spel, men A Link of the Past är.. gudomligt <3
|
|
|
Turrican 2 - helt underbart spel. Det värmer alltid i hjärtat så fort jag hör eller ser att fler har spelat denna pärla, och dessutom uppskattar spelet precis lika mycket som jag gör. Den är självklar på min top-10-lista också.
|
|
|
Zaken | 20 jan 2008 15:10
VAR ÄR HALF-LIFE?!
|
|
|
@Zaken
...inte på denna listan. Uppenbarligen. Inte riktigt min typ av spel. Tycker om det, men inte mycket nog för att jag skall se på det som ett av de bästa spelen någonsin. Så roligt har jag inte med det även om det är ett bra spel. Half-Life 2 hade däremot kunnat vara med på denna listan om jag hade varit på det humöret, men det var jag inte när jag valde att frysa listan och spelen på den...
|
|
|
Anonym | 20 jan 2008 17:08
\"Frågan är ifall Miyamoto någonsin kommer att överträffa sig själv på denna front då det räcker med att titta på det smått föråldrade Ocarina of Time och dess uppföljare för att börja tvivla.\"
ehh va? frågan är om han någonsin kommer att kunna överträffa Ocarina of Time
|
|
|
@Anonym
Det må så vara att folk överlag älskar Ocarina of Time, men jag är definitivt inte en av dem.
Till att börja med ogillar jag den mörka tonen spelets estetik har... det var inte alls vad jag hade hoppats på, till skillnad från The Wind Waker som känns som ett A Link to the Past i 3D rent visuellt sett.
Vidare känns det som att grafikerna ville så hemskt mycket mer än vad de förmådde trycka ur N64:an. Inte direkt så att spelet tog tillvara på N64:ans möjligheter och skapade något som skulle kännas lika grafiskt relevant idag som när spelet var nytt. Blurriga texturer, blockiga karaktärer och en inte speciellt hög bilduppdatering... nej tack, det hade jag gärna sett göras annorlunda. Realismeftersträvande i all ära, men det känns daterat så hemskt mycket snabbare än en mer unik estetik (för att återigen nämna The Wind Waker så känns det som att den estetiken till och med kan leva längre än den i Twilight Princess... och tittar man på A Link to the Past idag är den presentationen helt klart fräschare än den i Ocarina of Time... de siktade inte högre än vad de förmådde att nå). Tilläggas kan det ju även göras att Jabu Jabus mage i mina ögon är ett praktexempel på ett inte så lyckat designbeslut. Mina ögon blöder. Vet inte riktigt vad det är... men färgerna överlag i hela spelet är mörka och dassiga... livlösa... med miljöer så torra att jag inte förstår hur det går att andas luften utan att behöva dricka ett par liter vatten i timmen. Dassigt brunt, grått, grönt. Samt förrenderade bakgrunder som är ordentligt lågupplösta och skär sig med grafiken i spelet i övrigt.
Ännu ett inslag i Ocarina of Time som jag inte uppskattar är det obalanserade spelandet. Att springa fram och tillbaka över Hyrules fält är inte kul... inte ens när man fått fatt på Epona. Onödig transportsträcka, precis som det idiotiska beslutet att konstant behöva ändra vindens riktning i The Wind Waker. För att inte tala om vattenpalatset, som möjligen kan vara en av de drygaste inslagen i något Zeldaspel, någonsin.
...och nu höll jag dessutom på att glömma bort kameran. Den är inte helt lyckad. Mången gång är allt jag ser en vägg. Säkerligen riktigt bra för sin tid, men idag förväntar jag mig mer än så.
För att ge en liten inblick i hur engagerande jag anser spelet vara: fick det på en julafton. Halvåret senare hade jag inte spelat färdigt. Det krävdes att en bekant fattade handkontrollen och spelade igenom de sista få templen för att jag skulle få se eftertexterna rulla. För en tid sedan tänkte jag ge spelet ännu en chans, och påbörjade ett Zeldamaraton. Del ett, två, tre och fyra spelades igenom... men lite drygt halvvägs in i Ocarina of Time tappade jag intresset ännu en gång.
Nu låter det kanske som att jag tycker Ocarina of Time är ett dåligt spel. Men för att klargöra mig själv: nej, Ocarina of Time är ett bra spel men inte ett spel som faller mig i smaken och absolut inte ett spel som tog Zelda-serien i den riktning jag hade hoppats på. Det gör en hel del saker rätt... som musiken, och ljudbilderna som målas upp i bakgrunden med porlande vatten, surrande insekter och annat trevligt som förhöjer stämningen utan att man egentligen lägger märke till dem. Lock-on fungerar också bra. Och när det glimmar till känns spelet riktigt trevligt. Synd bara att det inte glimmar till konstant.
Avslutande fråga: vilket var det första Zelda-spelet du bekantade dig med?
|
|
|
En riktigt jävla snygg lista! Zelda3 och Jet set Radio hör till mina absoluta favoritspel med.
BangaiO har jag spelat en hel del, men jag ska låta det vila till sommaren.
Ska bearbeta mig igenom Hitman Silent Assassin, Contracts och Blood money först och främst. Och för den delen spela klart Resident Evil UC, Metroid Prime3 på svåraste och leta reda på alla stjärnorna i Mario Galaxy.
Let ze fight begin
|
|
|
|
|
;){kind=link}
;){kind=link}
;){kind=link}
;){kind=link}
;){kind=link}
;){kind=link}
;){kind=link}
;){kind=link}
;){kind=link}
;){kind=link}