Skräck är en slug genre

På ytan kan en film verka väldigt intressant med unik story och läskiga effekter. Men när sluttexterna rullar finner jag ofta mitt huvud lika tomt som popcornskålen jag har i knät, undrandes när den riktiga storyn sätter igång, när blodet ska spruta och när det twistade slutet ska få det att krypa av obehag inombords.

Många amerikanska skräckfilmer brister i handlingarna, vilket gör att jag som tittare snabbt tappar intresset. Fokus ligger på att skrämma skiten ur publiken vilket gör att handlingen fullständigt glöms bort eller suddas ut. En tjej som springer runt i ett hus och skriker för att någon kanske är där är något som håller i max 30 minuter innan min uppmärksamhet tar till flykt ut genom fönstret. Här behövs det inte nämnas några exempel annan än ordet; collegeskräck... med alla deras uppföljare. "Jag vet seriöst fortfarande vad du gjorde den där sommaren för 78 år sedan".



Den senaste amerikanska filmen som fastade i mitt huvud, som jag anser både har bra specialeffekter och någorlunda bra story är Håfströms ”1408”. Låten som spelas från väckarklockan ger mig fortfarande rysningar... ”We’ve only just begun to liiiive”. ”Låt den rätte komma in” är ytterligare en film som jag tycker väldigt mycket om. Jag bävar inför den amerikanska nyinspelningen. Varför ska de alltid förstöra och amerikanisera redan fullt sevärda utländska filmer?

Det finns även filmer som har motsatt problem där det av någon anledning är brist på skräck. Man kan ju undra hur det nu kan vara brist på läskiga scener i en påstådd läskig film, vilket jag ofta sett i asiatiska filmer. Men dessa brukar ha en jävligt bra story där de har fokuserat så pass mycket på handlingen att de helt enkelt glömt bort att de ska väcka rädsla. Jag såg Audition (japansk film) för ett tag sedan, som jag gillar skarpt, men som inte kommer igång förrän i sista halvtimmen då det flippar ur totalt.



Det existerar så otroligt många kalkonrullar där ute. Problemet är att man kan få i princip vilken skitfilm som helst att se bra ut i en trailer, vilket gör att konsumenter får en helt annan bild av hur filmen kommer vara. När publiken sen går från biosalongen är många besvikna, men de har redan betalat sin del till filmbolagen som i sin tu är nöjda.

Ni som sett ”Forrest Gump” känner nog till hans välkända ord; My momma always said, "Life was like a box of chocolates. You never know what you're gonna get". Detsamma kan man säga om skräckfilm. Om man liknar dem vid choklad kan allihop på ytan verka fylliga och alldeles utsökta. Men på insidan innehåller endast ett fåtal i asken den lyxigaste nougat man kan tänka sig medan alla andra är fyllda med hundbajs. Man vet aldrig om man får nougat eller hundbajs förrän man stoppat biten i munnen och då är det lite sent att ångra sig.