Sugen på ett pretentiöst och mästrande inlägg om varför man inte ska pilla i X-men-detaljer? Läs då vidare! Mer hungrig på lättserverade griniga invändningar mot brott mot canon och dumma val? Scrolla då ned förbi väggen av text till stycket "Mer smågnäll"!

Låt mig börja med att säga att jag gillade X-men: Fist Class. Det är inte den bästa X-menfilmen enligt mig, men den är heller inte The Last Stand. Med det sagt startar jag gnället om småsaker.

Jag förstår inte folks förmåga att ändra på små detaljer när de ska tolka saker som X-men. Serien har långa traditioner, en enorm logg av backstory från oräkneliga universum men vissa saker har alltid varit relativt konsekventa. Jag kan ta att man flyttar runt Iceman som en bonde på en spelplan i tidslinjen, han är en av seriens mest populära karaktärer och han har varit tonåring samtidigt som Rouge och de andra i både Evolution och Ultimate, trots att han är en av X-mens originalmedlemmar. Jag kan gå med på att man byter ut Angel (Warren) mot Temptest (Angel). Jag kan gå med på att man fuckar upp sextiotalets garderob och det faktum att poledance inte fanns på den tiden. Jag förstår att det behövs för att göra filmen bättre (inte poledancingen dock) och begriplig i relation till de redan existerande filmerna.

Det jag inte förstår är varför man i en film som ska fokusera på relationen mellan Charles Xavier och Erik Lensherr fuckar upp sådana små, svinviktiga detaljer som att de är de två som tillsammans som kommer på idén med mutantnamn. Det är viktigt att veta att i sina yngre dagar var Charles jäkligt hög på sig själv (vilket han också är i filmen och det uppskattas) och gärna ville se mutanter som lite bättre än människor. Han tyckte också att göra sig nya namn var en del av ett identiteskapande som behövdes för att ungdomarna skulle kunna bygga upp självförtroende. Erik tyckte samma sak, men av en annan anledning. Han hatade mänskligheten och ville segregera sig från dem så mycket som möjligt. Detta tas till och med upp i The Last Stand, i en oerhört hemsk dialogväxling med Mystique (”Don’t call me by my slave name!”) så det finns till och med redan i filmernas canon. Varför ändra det till att det är Angel (eller Temptes, som hennes mutantnamn EGENTLIGEN är) som får ett ”roligt infall” och tycker att de ska hitta på passande namn. Jag förstår konflikten med Beast i scenen och att tanken är att han inte ska kunna välja ett eftersom han inte är det minsta bekväm med sin mutation, men den utvecklingen hade fungerat även om Xavier och Magneto tvingat på dem namn. Det hade funkat bättre, till och med.

Tanken att Magneto, en redigt hänsynslös person även i sina godare år, skulle ta ett namn förslaget av en tonårsflicka som dessutom vänder sig mot honom är bortom absurt.Det är ett brott mot hans karaktär och jag saknar verkligen scener där Xavier och Magneto planerar mutanternas framtid tillsammans. För en gång var de tänkt att de skulle upprätta ett Utopia tillsammans. Det är deras strävan och ambitioner för mutanterna som driver dem samman, inte att Xavier kastar sig av ett skepp.

Varför väljer man att ändra en så till synes meningslös sak som hade kunnat addera ett helt nytt djup till karaktärerna? Samt, varför stressades hela de sista trettio minuterna igenom? Kunde inte Magneto och Xavier få utveckla sin relation i ytterligare en film? Den bittra splittringen mellan dem var varken bitter eller särskilt dramatisk.

Samt lite mer smågnäll;
MOOOIRAAA! Vad har de gjort med dig?! Varför är du inte en vetenskapskvinna dömd till en kylig och bitter relation till professorn? Varför är du inte skotsk? Varför har du raffset under kläderna? Moooiraaaa!

Hellfire Club, vad satan gör ni här? Ser ni Phoenix nånstans? Nä. Inte jag heller. Är ni en annan falang av Hellfire Cllub? Förklara det i så fall!

Riptide, ingen vet vem du är och dina krafter är banala. Varför är du inte nån annan som är coolare?

Azazel, om jag inte får en blåröd sexscen i nästa film med dig och kvinnan som kommer bära ditt barn upphör din anledning att smutsa ned filmen med din existens. Alla hatar dig. Dra åt helvete och stanna där den här gången.

Storm varför är du med som en söt välmående liten flicka en i cameo? Vid den här tiden är du ett gatubarn som lever i ett strängt tjuvkollektiv.

Hank, var inte ledsen för att du är blå! Du är med i X-men 2 också, och då är du alldeles mänsklig så mutationen lär gå tillbaka. Förutsatt att det inte är en annan Hank MacCoy som är forskare inom genetik. ELLER en sån där klocka som Nightcrawler har i Evolution!

Om Magneto och Charles redan är fiender, vart är då scenen där de tillsammans åker för att rekrytera Jean Grey?

Emma, jag tror du glömde att du är osårbar när du är en diamant. Just sayin’. Sängramar kan inte skada dig.

Från ett sketchprogram, uppenbarligen. Fortfarande för kul för att inte spridas. Jag önskar det fanns på riktigt.

Imorgon ska jag på Dr.Who-maskerad. Det tog knappt två månader innan jag gick från en fullt fungerande gamer, fantasy och serienörd till en helt onyanserat besatt Dr.Who-fanatiker.

Ofta frågar mig folk varför serien är så bra. Det går inte riktigt att förklara. Men exakt hur det påverkade mig kan ses genom denna graf!

Att spela Mass Effect (nej, jag har inte spelat det för än nu. Försök komma över chocken lite snabbt) efter att ha blivit totalt Dr. Who-tokig har visat sig vara en aning problematiskt. Min konstanta warrior-klass till trots är jag egentligen en väldigt diplomatisk spelare och vill hellre lösa konflikter genom att prata med folk än att dra upp mitt feta vapen och slå dem med kolven i ansiktet. Att se Dr. Who, där Doktorn är väldigt noga med att försöka lösa saker utan att bruka våld, har bara förstärkt min vilja att menande hmm:a och nicka när någon förrädisk utomjordisk ras vill förklara sina legitima motiv för mig i Mass Effect.

Därför blir det problematiskt när mina värderingar krockar med spelets.

Exempelvis när man träffar på en 50,000 år gammal alien som förmodligen är galet utrotningshotad och som förslavat en människokoloni som lite olämpligt slagit läger precis över den.

”Okej” vill min Shepard säga ”Jag förstår att du ser oss som en invaderande ras och jag ber så mycket om ursäkt för det. Ett skitont företag har upprättat en koloni här, men de kommer så hårt bli dragna inför den intergalaktiska marknadsdomstolen så driften här kommer med all säkerhet inte att fortsätta. Det är bara en handfull människor kvar i kolonin och jag kan ta dem härifrån i mitt skepp och lämna dig ifred, men då måste du låta dem gå. Ingen behöver komma till skada här”

Det som kommer ur hennes mun är en artig version av ”DÖÖÖÖÖ!”

Det är ofta min Shepard tänker att hon ska säga saker som låter så bra i huvudet, men sedan blir så fel.

I dagens Radiogamer ska det pratas sex i spel och ämnet har fått en del kommentatorer och bloggare att ta ställning för eller mot företeelsen. Vissa hävdar att det är en naturlig förlängning av relationer i spelvärldar, medan andra säger att det ofta bara blir pinsamt dåligt och bör hållas utanför mediet.

Trots att det inte sägs rätt ut att det ska pratas sex som aktiva handlingar så är det vad debatten automatiskt börjar kretsa kring. Ska vi visa två personer som ligger med varandra på skärmen eller inte? Men sex kan vara så mycket mer än så, det kan fungera som en katalysator eller en drivkraft och på så vis inkluderas i spelupplevelsen utan att att det visas en enda sideboob.

Silent Hill 2 är till dags dato det spel som jag anser har illustrerat sex på absolut bäst sätt. Här lägger man in den sexuella drivkraften som en del av James undermedvetna, det gestaltar sig i de monster han möter, i Pyramid Heads utformning och i samtal med Maria. Det ger ett djup till James karaktär och ytterligare ett lager på hans ångest över att ha mördat sin fru (som han i relation till den sexuellt utmanande Maria ser som en madonna). Silent Hill visar hur man kan inkludera sex i ett spel på ett sätt som ger det ett mervärde för hela upplevelsen och en djupare förståelse för huvudpersonen.

Det samma kan sägas för Atlus Persona-spel, där en karaktärs kamp mot (och tillsist accepternade av) sin homosexualitet tillåts bli en del av hans personliga utveckling, utan att för den sakens skull bli hans hela karaktär. Men det exemplet har tagits upp så många gånger att det blivit tjatigt.

Det jag vill ha sagt är att ja, inkludera gärna sex i spel. Gärna även mer sexscener mellan karaktärer också (dock helst inte interaktiva snälla, jag skulle känna mig jättedum samt att jag är superdålig på quicktime-events så min partner i spelet skulle bara bli besviken på mig. (Åh, fast den parantesen fick mig att tänka ett varv till; det vore ju fantastiskt om sex illustrerades som quicktime-events som man kunde misslyckas med. Sedan kunde detta påverka relationen med den karaktär man valt att romantisera. Hade inte det varit rätt intressant?)).

Däremot vore det också trevligt om man ville se bortom aktivt sex (ligga!) och se vad sex kan göra som en del av spelets motivation. Sex och sexualdrift är mer komplicerat än att bara prata snällt med dem tills de vill ligga med en, trots allt.

Vad tycker ni, GP? Sex i spel? Yes? No?

På senare tid har jag blivit allt mer intresserad av hur spel visas ...

Saker som Placekitten; en ny ...

Det är väl någorlunda bekant att jag är lite av en X-menfangirl. Jag ...

Såatteh... det finns uppenbarligen en The Witcher-film/Tv-serie (är ...

Assasins Creed 2 har gjort det, Alan Wake lika så. De har lanserat ...

Jag och Kerstin skulle på Syntax Error och fick för oss att vi skulle ...

Kanske är det lite väl sent att dyka in på bloggen och tipsa om att ...

Vad kan vi tänka oss att det figurerar för olika element i filmer? ...

Passar på att tipsa om att Xboxflickan fixar tjejkväll med Gears of ...

För att göra min pendelresa lite mer spännande och futuristisk har ...

Jag spelade Batman: Arkham Asylum och min inte speciellt ...

Small Press Expo 2010 is in town, för er som är i Stockholm i alla ...

Jag vet att det finns människor som ser klubb och generellt uteliv ...

Är man född och uppvuxen under de mittersta delarna av åttio- och ...

De som känner mig någorlunda vet att jag lider av en liten ...

Youtube har faktiskt legat nere under en period idag, vilket kändes ...

Jag minns inte om det var Family Guy, Simpsons eller American Dad, ...

Jag vet inte om jag tidigare delgett er min näst intill religiösa ...

Glöm tv-spelsvåldet, det är så jäkla ute och 2008! Det som nu ...

www.youtube.com Så, nu är det äntligen ...