Mässans sista dag

Solen står lågt på den tyska himmelen, en luftballong svävar sakta över de milsvida åkrarna och Gameplayer-bussen kör för sista gången vägen från det stora glaskomplexet som är GC-mässan tillbaka till hotellet. Incubus Oil and Water spelas i lurarna och jag kan för första gången sedan vi kom hit verkligen slappna av ordentligt. Visst, jag har flera texter kvar att skriva, men det är ingenting mot att gå kilometer efter kilometer i unken mässhallsdoft samtidigt som 200 000 spelgalna tyskar.

Sofia har däckat i sätet bakom mig, likaså Berg. Jonas och Sebastian håller sig fortfarande vakna i fram och letar febrilt efter en McDonalds-restaurang. Vi är alla trötta och hungriga och faktiskt väldigt sugna på just McDonalds-mat.

Personligen har den här dagen varit den roligaste. Jag har fått agera personlig kameraman åt Sofia, för första gången fått styra Mario i Super Mario Galaxy, fått komplimang för min Foo Fighters-tatuering av Ratchet & Clank-nissen, gått före ca 200 pers för att spela senaste World of Warcraft-expansionen och lirat trummor till The Hives Main Offender på stora Rock Band-scenen utanför mässan.

Nu har vi precis fått vår mat, efter många om och men. Äldre tyska damer är inget vidare på engelska. Inte yngre kvinnor heller för den delen. Det är ett under att alla fick vad de beställde.

Next stop, hotellet.