Jag går norrut, det finns någon sorts station. På andra siden kommer jag direkt till en skog. Ingen förvarning utan en fet jävla skog nerkörd halsen bara sådär. Skogen är fylld utav onda fåglar, tydligen trivs de i den svala skogen. Det är någon sadistisk figur som har huggit ner massvis utav träd, enbart stubbarna är kvar. Givetvis vore det praktiskt om det gjorts i syfte för att bana väg eller att göra viloplatser likt naturtrogna stolar. Det är det dock inte snarare systematisk massskövling för inget vidare syfte. Ju djupare i skogen jag vandrar ju starkare onda fåglar möter jag. De har man och tuppkammar samt längre nämn är de jag tidigare mött. Även andra barn som har dessa varelser lurar i den svala skogen. Vi duellerar, maskar emot möss. Fåglar emot harar/dinosaurier.
En grön banan vill mäta sina krafter. Jag skrattar åt den och undrar vad dess historia är, jag är fundersam över om det verkligen är hållbart att se ut som en banan.
Hur tar den sig framåt? Vad äter den? Är den ätbar?
Många frågor inga svar den bara ligger där. Jag kastar fram min råtta. Hej säger den och jag säger A,A,A,A,A,A,A,A,A,A,A.
Mitt gäng på tre knatar vidare och gräset finns på vägen, det är en lång väg. Jag har lyckligtvis många portioner. Jag tror det snart är över, det känns skönt för det verkar bara finns halvtråkiga varelser här. Det känns inte som att de inte har något riktigt syfte med sin existens, varför existerar de om om de bara ligger här i en sval skog. Måste ut härifrån.
Slutet är nära jag ser en utgång. Återigen kan jag fortsätta min resa, detta var bara en enkel passage, ett mellan parti. Inte på riktigt.
