Diskussionsforum

Hej

Inledning

För några veckor sedan, veckor som säkert blivit en månad eller två, upptäckte jag två så kallade knäckningar som har kommit att betyda ovanligt mycket för mig. Innan jag avslöjar dem tänkte gå igenom de äldre, de som funnits med en längre tid och hjälpt att forma den människa jag är idag.

Fingrarna

Alla fingrar utom tummarna. Klassikern som väldigt många utför då och då genom att fläta ihop fingrarna på båda händerna och sträcka ut. Mitt tillvägagångssätt eller långsammare men mer metodiskt. Jag trycker varje finger för sig mot handflatan. För att knäcka fingrarna på höger hand använder jag vänstra handens handflata. Vänster hands fingrar trycker jag ned antingen med tummen på samma hand eller tummen på den andra handen.

Pihk, pihk, pohk, pohk. Pohk, pohk, pihk, pihk, låter det.

Nacken

En vridning i nacken så att ansiktet pekar snett uppåt vänster resulterar i en liten knäckning.

Knick.

Stortårna

Böjer jag stortårna så långt nedåt det går hörs tydliga knäckningar. Ibland går det inte, och utebliven knäckning resulterar endast i smärta då jag försöker böja för långt.

Pook. Pook.

Handleden

Inte en ordinär knäckning, men i ordets egentliga bemärkelse i allra högsta grad en sådan: Ett knäpp i handleden som kan utföras när som helst och hur många gånger som helst i rad.

Med vänstra handens handflata riktad mot ansiktet vrider jag så mycket det går av handen så att tummen nästan pekar nedåt. Sedan böjer jag hela handen in mot underarmen, håller bestämt allting vridet, och böjer tillbaka, och upprepar för önskat antal ljud.

Knäpp. Knäpp. Knäpp.

Vänster fotled

En likartad procedur i vänstra fotleden leder till samma resultat, och kan alltså upprepas oändligt antal gånger när som helst. Just nu har jag dock ont i den fotleden efter intesivt DDR-dansande, och kan inte utföra knäckningen, men den framställs genom att jag vinklar upp foten så mycket som möjligt och roterar från höger till vänster (ursäkta min terminologi, men jag tycker den gör det ganska tydligt vad som händer).

Knäpp, knäpp, knäpp.

Bål

En lustig en, som jag inte fastställt om den är en så kallad upprepbar eller bara väldigt inkonsekvent, sitter långt in i ryggen. Jag vet inte när jag upptäckte den, men jag vet hur. Jag virade en handduk runt mig och mitt i rotationen av bålen från höger till vänster ljöd jag dovt. Vid försök att upprepa ljudet vid ett och samma tillfälle har jag både lyckats och misslyckats, och knäckningens karaktär är alltså inte skriven i sten.

Dook!

Finalen

Till sist, då, har vi de två senaste fynden. De båda inger en irrationell, kan tyckas, men väldigt påtagligt och tillfredsställande känsla av fullbordning och välmående. Av denna anledning utför jag dem i sängen innan jag ska försöka somna. Det är också passande då liggande ställning krävs för en av dem.

1. En mycket enkel handling. Höger fotled böjs från ett ganska neutralt läge endast en liten bit uppåt och framkallar ett mycket högt dovt ljud.

Kook!

2. Jag blir sentimental bara jag tänker på den. Utförandet är högst icketrivialt, varför det tagit så lång tid att hitta den. Liggandes på mage med neutralt raka ben (alltså inte ansträngt utsträckta) lyfter jag upp vänster ben och placerar dess knä i höger bens knäveck och vrider samtidigt benet något åt höger. Sedan släpper jag, så att vänster ben åker tillbaks till sitt utgångsläget, och i släppet knäpper nånting i vänster knä, och lyckan är total.

Klack.

Några sista ord

Jag undanbeder vänligen men bestämt hänvisning till tråden om livets små njutningar i syfte att detta skulle passa bättre där, då jag lagt ned tid på att sammanställa denna text, och tycker att den förtjänar uppmärksamheten den förhoppningsvis får genom att vara en egen tråd.
Jag hoppas min kartläggning av underhållit och inspirerat till vidare undersökning av er själva som ni mer än gärna får berätta om.

Det är farligt att knäka fängrar

Dadel: Nacken
Dadel: Stortårna
De där är nog de enda jag kör med. Nacken brukar jag köra på jobbet när jag suttit stilla länge; lägger den med örat mot vänstra axeln och roterar ansiktet uppåt.

Stortårna, eller oftast är det nog bara vänstra stortån, knäcker också till skönt om jag suttit still ett tag.

Den där på liggandes på magen verkar lite väl alien för mig.

Dadel: 1. En mycket enkel handling. Höger fotled böjs från ett ganska neutralt läge endast en liten bit uppåt och framkallar ett mycket högt dovt ljud.
Den kör jag också med i princip hela tiden.

En viss Miss_Puma knäcka mina tummar. Sen kan jag knäcka med knäna också.

Andreas Kalldin: Det är farligt att knäka fängrar
Nej, det är bara något en del säger för att de tycker att det låter obehagligt. Jag såg på Fråga Doktorn för några avsnitt sen och hon stamläkaren sa att det är helt ofarligt och att om man tycker det är skönt att knäcka i lederna så bara att köra på.

Frågan kom från en orolig ung kille som spelade innebandy, har jag för mig, och som hade väldigt mycket knäck () i lederna.

Hursomhelst, nu när vi klarat ut det. Jag knäcker nacken vid stelhet och flätar ihop fingrarna sådär, men det är ingen 'ovana' eller så.

Jag har en förmåga att knäcka det mesta som är rörligt på min kropp. Fingrar, handleder, fötter, knän, nacken, ryggen, fotlederna etc. etc.

Och jag kan inte sluta knäcka, det är ett måste i alla situationer, jag knäcker överallt. ibland blir mina medmänniskor sura på mig, men ja knäcker vidare. Det är som en drog, har man väl börjat kan man inte sluta.

Andreas Kalldin: Det är farligt att knäka fängrar
Wikipedia menar att det inte är farligt varken en gång eller många.

Orran: knäcka mina tummar
En kompis gjorde det på mig en gång, men jag förstod inte hur. Det var väldigt skönt dock, så jag måste undersaken. Helt klart värd knäckning.

Sundance Kid: Det är som en drog, har man väl börjat kan man inte sluta.
Lite som en drog ja... Ett tag i yngre tonåren knäckte jag något väldigt när jag blev nervös. Eller tja. Knäckte en gång, men fortsatte utföra rörelserna utan resultat i form av ljud.

Dadel: Bål
Är det månne den som jag brukar referera till som att knäcka röven. Den skönaste av knäckningar när man känner sig lite stel i bäckenet, exempelvis efter att ha suttit för länge.

Dadel: knäckningar
Nu kom jag på en till jag brukar göra, som du tydligen har missat, nämligen bröstkorgen.

Det är inte alltid det går, men den är enkel. Man spänner helt enkelt ut bröstkorgen samtidigt som man liksom sträcker på sig med armarna utåt/bakåt.

När jag har suttit länge brukar jag resa mig, böja ryggen bakåt och liksom dra ut bröstkorgen genom att dra armarna bakåt uppåt. Oftast kommer då en dov knäckning från någonstans i trakten av bröstbenet. Det kan också vara ryggraden. Skönt är det hur som helst, och ett tydligt tecken på att jag borde sitta bättre.

Sir Fuzzy of Gamer: Jag såg på Fråga Doktorn för några avsnitt sen och hon stamläkaren sa att det är helt ofarligt och att om man tycker det är skönt att knäcka i lederna så bara att köra på.
Det som händer när man knäpper är att man släpper in ledvätska mellan... lederna kanske? Eller (skelett-)benen eller nåt sånt. Hur som helst, farligt är det inte, men om man gör det för mycket finns det risk att man blir överrörlig i vissa leder, vilket kanske inte alltid är önskvärt. Om jag nu minns min kiropraktors ord korrekt. Kan också vara så att man blir lite junkie på sitt knäppande, vilket gör att man mycket snabbare än "normalt" känner av stelhet i lederna om man inte knäpper. Jag ska till kiropraktorn om en vecka, ber att få återkomma med detaljer efter det.

Mina knäppningar är en vardagsjunkieknäppning och en knäppning deluxe som inträffar ganska sällan. Den dagliga är i vänstra fotleden, jag snurrar vänster fot motsols tills det knäpper till. Oftast kommer knäppen redan efter ett kvarts varv, men ibland kan jag få veva några varv innan det släpper. En rest från en gammal fotskada, och nu har jag blivit vänster-fot-knäpps-junkie.

Den andra är i ryggen, nånstans i mitten på ryggraden/övre delen av svanken. Den kan jag numera bara frambringa när jag är riktigt trött i ryggen. Då lägger jag mig på höger sida i sängen eller soffan och stödjer den övre delen av kroppstyngden på högra underarmen som ligger i mot soffan. Sen vrider jag på övre delen av kroppen åt höger men håller kvar höfterna i samma position så att ryggraden skruvas till det knäpper till med ett rejält och dovt "DUCK". Otroligt befriande och härligt.


För några år sedan (när jag bodde i en lägenhet då min säng stod åt andra hållet och jag alltid gjorde denna rörelse för att släcka sänglampan) gjorde jag den nästan varje kväll.

Limbo: När jag har suttit länge brukar jag resa mig, böja ryggen bakåt och liksom dra ut bröstkorgen genom att dra armarna bakåt uppåt. Oftast kommer då en dov knäckning från någonstans i trakten av bröstbenet.
Det är precis så jag också menar, snygg tajming på våra inlägg.

KidCactus: Det är precis så jag också menar, snygg tajming på våra inlägg.
Mycket stilig, ja. :D

KidCactus: Nu kom jag på en till jag brukar göra, som du tydligen har missat, nämligen bröstkorgen.
Javisstja! Fast jag menar att det sitter i ryggen. Hur som helst är det mycket skönt.

Krackack.

Jag kan inte knäcka ! Elelr jo, räknas det om det knäpper till när man böjer sig för att knyta skorna ?

Jag knäcker mina nötter.
Enkelt, och ingen träning behövs.

postsäck: Elelr jo, räknas det om det knäpper till när man böjer sig för att knyta skorna ?
Javisst gör det det! :D

Konsolspelare: Jag knäcker mina nötter.
Enkelt, och ingen träning behövs.
Sämärta + Inga barn...

Konsolspelare: Jag knäcker mina nötter.
Enkelt, och ingen träning behövs.
Jag läste fötter och fattade ingenting.

Brukar knäcka fingrarna genom att knyta ihop händerna till knytnävar, och mitt ex brukade knäcka mina tår. Fast en gång misslyckades han och min högra stortå svullnade upp.

Mina stortår knäpper när jag går, kan inte göra någonting åt det.

Jag knäcker både det ena och det andra. Dock ofrivilligt.