Diskussionsforum

Metroid: Other M gick från att vara Nintendos näst-största sommartitel till att bli deras största hösttitel. Bummer.

http://www.nintendoeverything.com/37867/

Anlino: Metroid: Other M gick från att vara Nintendos näst-största sommartitel till att bli deras största hösttitel. Bummer.
Darn...

Tycker spelet är väldigt fult. Men har ändå hopp på att det kan bli bra.

Verkar grymt detta lir!

NintendoJimmy: Tycker spelet är väldigt fult. Men har ändå hopp på att det kan bli bra.
Alltid lika positiv...

Är det någon som har lirat det ännu som kan säga vad de tyckte? Har själv inte köpt det än

Intressanta diskussioner efter Blogemups inlägg om en amerikans speljournalist som sågade spelets berättelse och "våldtäkten" av Samus. Jag höll med till viss del men inte fullt ut. Här är mitt inlägg i debatten och om du vill ha en sammanfattning vad jag tyckte kan du läsa det sista fetstilade:

På vissa sätt har hon väldigt rätt, på andra sätt inte alls.

Jag spelade ut Other M för snart en vecka sedan och jag kan efter att ha smält upplevelsen tro mig se lite bättre på både brister och styrkor – kanske ge spelet mer rättvisa.

För mig förstördes inte Samus, och jag ska berätta varför. Min absolut starkaste upplevelse med henne var någonstans mitt i MP 2: E där jag efter många tryckta situationer mellan platser utan andrum kom fram till en sparpunkt. Jag gick skakis in i sparstationen och mitt i ett 360-shot stannar kameran när Samus möter den med blicken. En blick som fick det att svida lite kallt i min mage, en stark scen som fick mig att känna. Blicken såg ut att vara trött, sliten och jag tolkade i hennes uttryck att hon inte har mycket att hålla fast vid – men att hon har inget val annat än att ta ett nytt djupt andetag och gå ut igen i vakuum och mörker.

Den incidenten och spelupplevelsen som kom med har skapat min syn på vem Samus är. Jag har målat en bild framför mig om en människa som förutom en otrolig akrobatik och fysik även lämnar med sig ett fasad av en person som kan ta sig igenom vad som helst – men någonstans där bakom kevlaret, det rationella handlandet och diciplinen finns dock en hål som behöver fyllas och någonting som skaver.

Min personliga tolkning tycker jag därför porträtteras på ett ganska rättvist sätt i Other M, en Samus som – efter att ha avsagt sig mänsklig kontakt i allt för många år – hamnar i någon slags inre kris när hon möter sin gamla General. Hon har ett fruktansvärt bra självförtroende men en ärrad självkänsla vilket yttrar sig i en irrationell sökan efter bekräftelse som riskerar henne livet. Denna självdestruktiva sida av henne är någonting vi aldrig har sett tidigare, kanske någonting hon kan tränga bort om hon håller avstånd från människor hon riskerar att skapar relationer med.

En undergiven Samus är en krisdrabbad Samus, det är uppenbart. Scenariot är lika realistiskt som det är sexistiskt, men visst skulle en kvinna bli illa behandlad i om hon växer upp i den homogena mansdominerade armén och visst har alla människor emotionella problem, även de som aldrig visar det?

-------------------------------------------

Jag vill tillägga att jag håller med Abbie om den överdrivna undergivenheten i att inte välja vapen själv – även om det kostar henne livet – bara för att söka bekräftelse hos hennes surrogatpappa. (Och vad är det för sjuk idiot som låter henne dö hellre än att hon använder sin Varia Suit?!). Det är uppenbart intvingat för att ge en (urusel) förklaring till varför man inte har all utrustning från början.

Spelet är dock väldigt roligt, och jag blev uppslukad 5 timmar i sträck * 2. Förutom ibland fult designade bossar och fiender (50% ungefär) och bitvis omotiverade förstapersonslägen har jag ingenting mer att anmärka på.

För mig är det 3/5 – ett väldigt bra spel som trots brister klart är värt mitt engagemang.

Fin analys Glas Vatten. Adam är ju en brutal jävel, lät sin egen bror dö, och att han behandlar Samus som han gör tycker jag är naturligt i hans karaktär. Nu att hans karaktär, eller någon annans i spelet, är jättebra skriven är en annan femma.
Förövrigt tycker jag inte Samus blir så mkt sämre behandlad än många andra herrar i andra spel. Men det är ju förmodligen så att hennes kyliga sätt gjort henne så otroligt bad ass(liknande Master Chiefs) och det intrycket dras ned lite av hennes visande av känslor. Hade gärna sett henne mer av ett verktyg som MC blir i Halospelen. En karaktär som lyckats av avsäga sig det personliga i att fuck shit up under uppdrag.

På det stora hela gillade jag spelet iaf. Till o med 4/5-igt gillande. Kändes som en bit av varje Metroid som släppts ihoplappat till ett(sättet att kontrollera samus på från ettan o prime, handling från 2-3 o fusion osv). Och alltifrån utforskandet till att hinna ut från ett exploderande skepp fanns ju med(bara att man fick göra det i en viss ordning ist. för fritt som i gamla.)

Det är ingen topp som Super Metroid och Metroid Prime men jag tycker definitivt det ger hopp om att nästa del även kommer att överaska :)