Det där med "fruar" som klagar på sina mäns arbetsplatser verkar inte vara helt ovanligt i USA. Pojkvännerna verkar dock hålla tyst, eller så kanske det inte finns några kvinnor på Rockstar... Jag vet inte om det är underförstått att det egentligen är de anställda själva som skrivit brevet men pga legala orsaker inte kan skriva under det. I Sverige har anställda en lojalitetsplikt mot arbetsgivaren som gör att man inte får klaga offentligt hur som helst. Nyligen blev till exempel en
bloggare uppsagd efter att ha varit lite för frispråkig. Jag antar att det finns något motsvarande i USA, även om de brukar ha lite större yttrandefrihet där än här. Just när det gäller Rockstar San Diego ryktas det ju om att det kommer att läggas ner efter att RDR är färdigt och det vore ju en anledning till att inte bry sig så mycket om personalpolitiken.
IT-branschen är ju lite speciell. Arbetsgivare hoppas alltid på att få anställa ett nördigt underbarn som kan allt och kan jobba 24/7 utan att klaga och verkar ha det som någon slags norm. Man får ofta rätt konstiga frågor på jobbintervjuer om vad man gör på fritiden, för att de liksom ska se om man är tillräckligt mycket datanörd. Ingen frågor ju en rörmokare om han byter avloppsstammar i villan lite på skoj på helgerna och drar slutsatsen att han är en klåpare som är ointresserad av sitt jobb om han svarar nekande.
En helt annat sak jag hakade upp mig på: När jag spelade NES-spel på den tiden de kom ut älskade jag verkligen när det var onödiga saker inlagda i spelen. Byborna i Simons Quest som sa saker som inte stämde var en sak men det var också samma sak i Zelda II vad jag minns. En sak i samma stil som jag kommer ihåg väldigt väl var Dianes pojkvän(?) som svarar vid några tillfällen när man anropar henne över radion i Metal Gear. En gång duschar hon och en annan gång är hon ute och shoppar. Såna småsaker gav en liten illusion av att spelet inte bara var en tunn kuliss, vilket va behövligt på en tid då spel var extremt linjära och var dåliga på att dölja det.