Al Lowe - Äventyrsgenrens framtid - Del 2 I förra veckans text från min intervju med Al Lowe talade vi om hans syn på äventyrsgenrens framtid. Det var genom melankoli med ett uns hopp som Al förutspådde genrens framtid och i denna andra del av intervjun så blir det mer melankoli, men inte utan ett uns hopp.
Vi talade ju om genrens framtid och hur den bör utvecklas. Redan idag har vi ju dock märkt en ökning i antalet nya spel i och med nya möjligheter, som till exempel Nintendo DS. Vad tror du om den konsolen som en äventyrsmaskin?
Jag tror att det är en utmärkt äventyrskonsol. Den är av perfekt format och funktion och kan mycket väl återuppliva genren.
Jag funderade en stund på de spel som på sätt och vis redan återupplivat genren. Another Code, Hotel Dusk och i viss mån Phoenix Wright, även om den sistnämnda serien portats från Game Boy Advance är ju bland de mest populära titlarna till Nintendo DS. En självklar fråga dök upp i mitt huvud.
Frågan är dock om du tycker att genren ska förändras för att locka ny publik eller ska den vara nöjd med att ha den trogna skara användare som utgör någon procent av spelarna?
Bra fråga igen… Min övertygelse är att genren måste fortsätta att förändras och få dess potentiella anhängarskara att växa. Jag skulle vilja se spel som är mer actionfyllda men som ändå har de speciella kvaliteter som äventyrsspelen har. Actionspelsgenren i stort har enligt min mening fortfarande inte adopterat meningsfulla karaktärer, konversationer och handling från äventyrsgenren. Dock är äventyrsgenren i behov av att adoptera actiongenrens lättillgänglighet och fart, så visst finns det utrymme för nydaning inom genren. Det är dags att sluta göra samma spel om och om igen, för därigenom nydanas inte genren. Med det sagt så är dock publicister livrädda för att ta risker; de måste veta att spel X är likt spel Y, som sålde Z antal exemplar. På så sätt kan de räkna på hur mycket pengar de kan räkna med att få in. Men tyvärr är sådan kalkylering dödsdomen för innovation – och det gäller inom tv- och filmbranschen också.
| | Psychonauts – ett av de bästa actionäventyren på senare år |
Men under de senaste åren så har det funnits en del spel som frångått standarden och som lyckats vara nydanande i en annars stel genre. Psychonauts till exempel…
Psychonauts är en personlig tragedi, för jag ville att spelet skulle sälja jättebra och bli en succé, men tyvärr blev det ju inte så. Psychonauts är riktigt bra – Tim är riktigt kul som vanligt och spelet har en perfekt mix av det jag nyss sa att jag ville ha i äventyrsspel. Tyvärr sålde det som sagt riktigt uselt och till en viss del vill jag tro att det var för att den grafiska stilen var avskräckande för många. Den var inte alls lättillgänglig eller ”lätt för ögat” och jag undrar om det spelat roll i försäljningshänseende. Det är ju sällan man ser riktigt populära filmer med fula människor i och spelet hade ju även ett barn som huvudrollsinnehavare vilket automatiskt gör spelet till ett barnspel. Det är ju också avskräckande för många.
Förrutom i Japan då, där det måste vara ett barn i huvudrollen.
Ja förutom i Japan, men där har de ju sina egna problem. Hahahahahahahaha!
När Al skrattar kan man inte låta bli att tänka på jultomten, man blir alldeles glad och varm inombords och skratten smittar av sig som böldpest på ett kramkalas under 1300-talet.
| | Det är svårt att inte bli tagen av Fahrenheit |
Heheheheheheehhe! Det andra spelet jag tänkte nämna i innovationssammanhang var Fahrenheit, har du spelat det?
Tyvärr har jag inte det. Berätta om det!
Början av spelet är helt makalöst och ofattbart bra. Det sätter en i en väldigt oväntad situation…
Vänta! Är det spelet där man startar när man precis dödat en kille och man måste göra sig av med bevisen? Ahh, jag har kollat på när en kille spelat det, min kompis gillade det starkt. Hur sålde det?
Som vanligt avbryter Al en mitt i en mening. Visst, låt gå då eftersom mannen är en spelikon och en av mina största idoler. Men detta är sista gången!
Vet inte exakt, men det sålde tillräckligt bra för att han ska få göra en uppföljare.
Det var alltid prövningen med spelutveckling. Jag älskar att göra spel och när vi släppte nya titlar så hoppades jag alltid att spelet skulle sälja så pass bra att de skulle låta mig utveckla ett nytt. Om vi lyckas det här så låter de oss göra ett till, var devisen.
Det är ganska lustigt för som spelare så tror man ju att bra spel kommer att sälja bra eftersom ”hur fan kan folk INTE köpa spelet, det är ju skitbra!”. Jag har ju aldrig varit i utvecklares skor där man tänker att man gjort världens bästa spel, men så säljer det inte.
| | Freddy Pharkas är ett av Als mindre kända alster |
Det är ganska lustigt, jag gjorde ju Freddy Pharkas: Frontier Pharmasist och det fick ingen uppmärksamhet alls i PR-sammanhang och Sierra lade inga stora pengar för att försöka sälja det. Men på den tiden kunde spelen ligga på butikshyllorna under ett år och varje månad sålde Freddy Pharkas fler och fler exemplar. Efter två år hade det sålt 100 000 exemplar vilket var bra på den tiden, och efter att vi släppte en CD-version med tal så sålde det ytterligare 200 000.
Sist vi talades vid så snackade vi om Leisure Suit Larry: Magna Cum Laude och du berättade för oss att du var i kontakt med Vivendi om att göra ett nytt spel, men att de valde High Voltage. Vet du om Larry fortfarande lever?
Jag har hört rykten från folk som jag fortfarande känner på Vivendi om att de höll på att utveckla en uppföljare till Magna Cum Laude men att de efter ett år lade ner projektet. Jag skulle därför tro att serien är död, även om jag hört att de släppt ett mobilspel i Europa med Larry i huvudrollen. Och jag har också hört att, lyssna på detta för detta irriterar mig oerhört, de håller på att utveckla ett mobilspel som heter Leisure Suit Larry: Love for Sail med den ”nya” Larry, Larry Lovage, i huvudrollen och att det utspelar sig på ett flygplan.
”For Sail” i ett flygplan?
Jepp. Jag blev oerhört förvånad och undrade om någon egentligen har läst på omslaget, eller om de alls vet något om förlagorna. Men som sagt, det är något som har berättats för mig så jag kan inte säga att det är till 100 procent sant, eller om spelet finns ute.
Men det är ju kanon att veta att det man skapat kommer till bra användning i alla fall.
| | Larry 7 är det sista spelet baserat på den riktiga Larry |
Haha! Men jag är väldigt glad att de släppt Sierra-spelen igen, i och med kompilationerna som kom ut förra året. Tyvärr misslyckades de med det också visserligen. Jag vet inte om du märkt det men de har inte lagt med Larry 7 i samlingen. Jag vet inte om det var för att de ville ha allt på en skiva men till mig sa de att de tog bort spelet för att det fanns ett påskägg i det där Larry och kaptenen var nakna. De trodde alltså att hela samlingen skulle få en ”adults only”-märkning om de tog med spelet. Jag sa till dem att de ju bara kunde byta ut versionen av spelet mot en som inte innehöll påskägget, men det ville de inte.
Att de kontaktade mig överhuvudtaget beror på att det står i mitt kontrakt att jag måste godkänna alla boxar och paket, så jag fick ett mejl om att jag skulle godkänna samlingsboxen. Och det var en jävla tur eftersom boxen innehöll ett gäng bilder på Larry 7, vilket jag påpekade för dem - att det ju handlar om falsk marknadsföring - och det hade de ingen aning om. De hade ingen aning om vad de höll på med, du vet mer om Larry än vad de på Vivendi vet.
Jo, men det är ju för att jag spenderat mycket tid med dem och de har…
…inte gjort det. Hahaha!
Här slutar andra delen av intervjun med Al Lowe. Sista delen kommer att publiceras nästa vecka och då fortsätter Al att tala om Sierra-spelens framtid och bland annat om episodupplägget som blivit så populärt. Missa inte den!
+ Lars Jensen | 16 maj 2007 11:28
|
| Kommentarer |
 |
Lefty | 16 maj 2007 18:25
Bra intervju, ser verkligen fram emot del 3 nu.
|
|
|
Mycket goare! Härligare än 1an och nu ser jag riktigt fram emot 3an
|
|
|
Härlig gubbe Al. Jag saknar verkligen bra äventyrsspel..
|
|
|
Riktigt intressant intervju hittills. Ser fram emot del3.
|
|
 |
Bra jobbat Lars! Riktigt soft läsning...nop totch!
|
|
 |
Larry 7 är det enda Larry jag spelat. Så jävla fult e det. Och svåra pussel.
|
|
|
 |
|
