Bakom dina solglasögonTopplistor. Älska dem eller hata dem, men en åsikt kommer du i vilket fall att ha. Skall man vara lite krass fyller listorna oftast en enda funktion: att få åsiktsbekräftelse. Sällan är det de där titlarna man aldrig hört talas om man lägger märke till, utan snarare de där titlarna man älskat under många år. Det spelar ingen roll om Final Fantasy VII blivit utsett till världens bästa spel flera gånger om. Varje gång man ser sin käresta placera sig högt på en topplista känner man sig delaktig. Delaktig i att bevisa för världen att man har rätt.
Något det talas mindre om är vad dessa topplistor egentligen menar när de påstår att ett spel är ett av världens bästa. Syftar de på vilket avtryck det gjort i spelhistorien? Eller, hur det omdefinierade den genre det representerade? I vilket fall vill listorna oftast belysa en sorts tidlöshet. Att spelen är lika bra nu som då. Men, hur ofta görs detta utan att det anti-nostalgiska filtret ger vika och släpper igenom mer känslor än vad som krävs för att visionen skall upprätthållas? Vill man göra det enkelt för sig kan man självklart se listorna som ren och skär underhållning samt en god utgångspunkt för intensiva diskussioner. Går man den lite mer krävande vägen kan man emellertid komma fram till att nostalgin i många lägen går före principen om tidlöshet. Och, en relativt simpel princip tidlöshet skulle kunna te sig på följande sätt: estetik, presentation och koncept i total harmoni.
|
FIFA '98 strävade efter realism, men idag ter det sig aningen orealistiskt. |
När estetiken ter sig unik ges det större utrymme för obundenhet till tid. All form av realismeftersträvande kan ge tillfällig utdelning, men i takt med att tekniken utvecklas ter sig dåtidens realism allt mer orealistisk. Därför känns det oftast jobbigare att återvända till det 3D-baserade FIFA ’98 än till det 2D-baserade Sensible World of Soccer, där det sistnämnda redan från början var ämnat att bjuda på pixliga små spelare på planen. Spelutvecklare måste således omfamna den hårdvara de jobbar mot och utarbeta en unik estetiskt stil som hårdvaran klarar av att leverera med bravur, annars börjar tidens tand gnaga samma sekund som spelet släpps ut på marknaden.
| | Estetiskt fulländat men med en presentation som inte är anpassad för formatet. |
Kanske är det därför det hugger till lite extra hårt i ens hjärta när Wander stöter på valfri jätte i Shadow of the Colossus. Ett spel där estetiken ter sig makalöst vacker samtidigt som presentationen vacklar då det emellanåt blir smärtsamt uppenbart att ens stackars Playstation 2:a kämpar för sitt liv. Idag ter det sig inte speciellt problematiskt att njuta av SotC, men vad kommer intrycket att bli för dem som spelar det för första gången om ett par år, när de möts av en redigt instabil bilduppdatering så fort det börjar hända lite saker på skärmen? Få var väl de som tänkte att Tomb Raider skulle kännas tekniskt daterat ett par år efter dess introduktion på marknaden. Många var de som kom till insikt.
| | Nights må bjuda på gedigen spelglädje, men spelmotorn ter sig ordentligt daterad. |
Men, i vanlig ordning är ju det viktigaste inslaget i ett spel själva spelglädjen. Konceptet, samt dess realiserande, som i de bästa av fall ter sig lika självklart som Tetris. Möjligen är det just därför tekniskt daterade spel i likhet med Nights Into Dreams kan kännas aktuella än idag. Åtminstone för de som förmår att se igenom dess ärrade yttre. Den förmågan ter sig dock inte nödvändig i de fallen utvecklarna redan från början jobbat med hårdvaran, istället för mot den, och i processen levererat en estetik och presentation som inom ramarna för dess förutsättningar ter sig fulländad. Nights må bjuda på gedigen spelglädje, och gedigen spelglädje är tidlös, men för varje dag som går ter sig behovet av en ansiktslyftning allt större. Hur länge kommer folk att orka rota runt bland alla dessa rynkor för att finna den skönhet de söker?
Det kan ju trots allt inte skada, att leka med tanken på huruvida det där lite äldre spelet du håller så kärt hade mottagits med öppna armar om det släppts idag. I orört skick. Inte för att du personligen skall ändra åsikt, utan för att ifrågasätta huruvida det verkligen är ett av världens bästa spel även på det tidlösa planet. Har du tur kan din nästa topplisteläsning te sig intressantare än vanligt, men då skall det ju till att du vågar.
+ Tobias Söderlund | 20 jul 2007 12:21
|
| Kommentarer |
 |
Peter | 20 jul 2007 14:27
Klart man vågar :)
Riktigt bra krönika! Bra och framförallt underhållande skrivet..
|
|
|
Anonym | 20 jul 2007 17:09
Efter att man spelat nya spel och går tillbaka till dom äldre så får man en kännsla av att det är gammalt ibland. Och ibland får man känslan av att spelet är helt nytt när man inte spelat det på ett tag. Man har glömt spelet osv. Lillasyster spelade Wind waker och shit det så helt annorlunda ut nu än när man spelade när det kom. Jag upplevde spelets grafik som annorlunda trots att det är samma. Snyggare var det också tyckte jag. Men så har jag spelat Tales of Symphona senaste 7 månaderna. Blir skillnad.
|
|
 |
Är helt villig att instämma i fallet The Wind Waker. Blir lika näpen varje gång jag slänger igång det... för det känns så sanslöst fräscht än idag. I jämförelse med Ocarina of Time har The Wind Waker en form av estetik som passar dess format perfekt... det enda jag skulle kunna klaga på är att spelet går i 30FPS istället för 60FPS, men utöver det brister det inte i sömmarna. Ocarina of Time känns idag grafiskt daterat, kanske främst för att det blir rätt uppenbart att Nintendo hade velat göra så hemskt mycket mer av grafiken bara de hade haft möjlighet till det... och när man tittar på Twilight Princess får man väl en liten föraning om hur de egentligen önskade realisera Ocarina of Time.
...och när vi ändå är inne på Twilight Princess tror jag att även det har en estetisk stil som kommer att åldras aningen snabbare än vad The Wind Waker gör i dagsläget. Kanske för att det känns som att det lutar lite mer åt det realistiska hållet... kanske för att det på sina håll blir ganska så synligt att texturarbetet brister... men, överlag känns även detta spel, i likhet med The Wind Waker, mer anpassat mot sitt format än vad Ocarina of Time någonsin gjort.
|
 | |
|
|
"Twilight Princess tror jag att även det har en estetisk stil som kommer att åldras aningen snabbare än vad The Wind Waker gör i dagsläget."
Troligen (även om spel från förra konsolgenerationen kommer hålla långt mycket längre än den innan). Tecknad estetik håller alltid längre än den icke-tecknade. Ta bara World of Warcraft vs vilket annat fantasy-mmorpg som helst. WoW var extremt low-poly redan när det släpptes, men tack vare en genial visuell design och tecknad känsla har man skapat en visuell stil som håller långt längre än vad alla dess konkurrenter kommer att göra. Titta bara på spel som Dark Age of Camelot eller Anarchy Online, mmo-spel som har ungefär lika mycket polygoner som WoW (men är snäppet äldre), ändå ser de hopplöst föråldrade ut. WoW däremot ser bra ut än idag trots sin enkelhet.
|
|
|
Shit vad många svåra ord du kan!
|
|
|
"Shit vad många svåra ord du kan!"
Sånt där som det var så häftigt att läsa på typ 90-talet.
Välkommen till det realiserade 2000-talet. Det ter sig aningen modernare!
|
|
|
"Shit vad många svåra ord du kan!"
Trams.
|
|
|
Tja, är man skolad i ett skrivsätt så är man. Anpassar det allt eftersom jag skriver, så att det inte skall bli alltför styltigt. Överlag verkar dock de flesta uppskatta det, så speciellt orolig är jag inte.
;-)
|
|
|
tycker det ger krönikan ett annat djup.
De e också tillfredställande när inte alla krönikor/krönikörer skriver likadant, skulle bli tråkigt efter ett tag. Då e detta stimulerande & härligt att läsa :)
|
|
|
uh!? förstod inte migsjälv där :o
...ja'menar, efter att ha läst många andra krönikor, även om de också är väldigt bra ;)
|
|
|
Väldigt välskriven text! Får en tänka till lite. Kommer ihåg när man stod där på Åhléns och hade FIFA 98 i ena handen och sin veckopeng i den andra och inte riktigt förstod hur man skulle få ihop till den där stora gula prislappen de hade tryckt på spelet. Men man var tvungen att ha det för det var ju helt realistiskt och fantastiskt. Men så här i efterhand... :)
|
|
|
Anonym | 21 jul 2007 14:35
Det här var ett av dem bättre texterna jag läst på länge. Jag har aldrig riktigt tänkt i såna banor men visst har man blivit besviken ett par gånger när man plockat fram ett gammalt favorit spel. Det kändes till och med lite i hjärtat när du nämnde Shadow of the Colossus och jag måste nog erkänna att jag inte riktigt vågar ta det där steget. Jag vill inte ta bort Shadow of the Colossus från min lista. Fumito Ueda är min gud!
Ett spel, världens bästa enligt mig, som kommer att vara lika bra för alltid är Halo: CE. Allt från grafik till gameplay är tidlöst i det underbara spelet.
Riktigt bra skrivet!
|
|
|
Din text gjorde så att jag skapade än användare=)
|
|
|
@Gameplaya
Oj, ja, det var en komplimang som heter duga. Suger åt mig den och får sedan försöka använda berömet till att skriva ännu bättre texter! Tack!
;-)
|
|
|
Jag spelar nästan bara PC-spel. Men hemma hos en kompis så visade han upp Shadow of the Shadow of the Colossus. Jag förstod inte hur han kunnat sitta och spela igenom det! Som PC-användare är jag van vid att sätta ned grafikinställningarna om det hackar för mycket, eller köpa nytt grafikkort om utvecklingen sprungit ifrån det jag redan har.
Då tror jag ändå han spelade importversion i NTSC som, om jag kommer ihåg rätt, skulle flyta på bättre än PAL-versionen.
Men en liten fråga. Om ett sådant spel som inte flyter så bra på PS2, flyter det smärtfritt om det spelas på PS3?
|
|
|
Tobias:
Det är jag som borde säga tack. ;)
Ghwomb:
Jag är 99 % säker på att det inte blir bättre av att spela det på PS3.
Annars kan jag säga dig att Shadow of the Colossus handlar så otroligt mycket mer än bara grafik. Visst bild uppdateringen är inte den bästa men det hindrar än fortfarande inte ifrån att falla en tår när man mister Agro;)
|
|
|
Anonym | 21 jul 2007 20:16
Jag håller inte alls med om Wind Waker. Jag tyckte att det såg ut som i det närmaste perfekt tecknad film när det först kom ut, idag tycker jag att det ser simpelt ut. Texturerna ser väl rätt bra ut, men det känns lågupplöst, detaljfattigt och inte lika skarpt som när det kom. Men själva estetiken håller. Och det tycker jag faktiskt att den gör i Ocarina of Time också. Men tekniken är ju rätt så daterad nu...Då ser Majoras mask bättre ut fortfarande!
|
|
 |
eiddE | 23 jul 2007 11:22
Bra text om något som jag funderat över en och annan gång.
Mitt eget favoritspel, FFVII, är fortfarande underbart när jag spelar igenom det. Jag blir lite förvånad varje gång över hur bra jag tycker att det är.
Det roliga är att jag inte riktigt förstod spelets storhet när jag skaffade det, då tyckte jag vissa spel till N64 var fräckare (ja, jag var ung och naiv). Dessa spel har dock inte stått emot tidens kraft på alls samma sätt och ter sig idag löjeväckande vid en jämförelse. Den stora anledningen är troligtvis att dessa spel har gjorts så mycket bättre på alla sätt och vis, spel som bygger mer eller mindre enbart på sitt gameplay och sin grafik kommer ju överträffas förr eller senare.
Nu har ju FFVII, tack vare sin förrenderade grafik, stått sig bra även på denna punkten. Men det finns ju fler anledningar till att spelet fortsätter att göra mig häpen var och vartannat år då jag tar upp det igen.
Dels är det ju berättelsen, som FFVII i större utsträckning än många andra spel bygger på. En bok blir ju sällan sämre för att den har några år på nacken, om den inte handlar om något för tiden aktuellt ämne. Story och dialog från FFVII står sig fortfarande bra tycker jag, till skillnad från den i t ex FFVI som inte alls har samma klass rent tekniskt. Ta dialogen som uppenbart exempel, vilken i FFVI är väl platt och kortfattad.
Utöver grafik och story så har vi musiken. I FFVII handlar musiken om melodier, inte om fett sound som troligtvis hade åldrats snabbare. Kvaliteten rent tekniskt på den musik vi hör i FFVII står sig fortfarande, till skillnad från ljudet i t ex FFVI där man får dras med midi-plink .. visserligen charmigt och nostalgiskt men :)
|
| |
|
|
|
|
;){kind=link}
;){kind=link}
;){kind=link}