Hej Bullen... eller pappa... eller din mamma. Att försöka få mig att vara seriös för en sekund är som att be om att få smisk på ett BDSM-möte. Eller vänta det där blev ju fel... Jag börjar om.

Oldschool but goldschool. Jag i ett nötskal. Instängd som en liten leksak i ett Kinderägg. Som längtar efter att någon ska komma och sätta ihop alla plastbitarna i mitt liv. Så att mitt fuselage får luft under vingarna och jag kan sväva fritt och majestätiskt åter igen. Fast nu blev det ju som en kontaktannons istället. En väldigt oortodox och malplacerad sådan. Så jag börjar om. Igen.

Vi stannar klockan. Backar tiden. Året är 1982. Galenskaparna och After Shave bildas och plågar den svenska landsbygden, likt obegripliga byfånar, bromsspår i kalsongen och bristen på deodorant. En oeftertänksam turist på Kolmårdens djurpark blir uppäten av ett lejon, som fått nog av mannens taffliga imitationer av Galenskaparna. Michael Jackson släpper en rysare. Syzygy + stolliga astrologer = pandemisk hysteri = jordens undergång. Time Magazine's utmärkelse 'Man of the Year' tilldelas ingen mindre än den mycket karismatiska hemdatorn. Tv-spels industrin håller på att krascha. Arnold Schwarzenegger leker inte guvernör utan mycket heldre barbar i bäbisblöja. Kylan lamslår den svenska trafiken men det hindrar inte ett varmhjärtat gossebarn från att till jorden bliva kommen. "TV-SPEL!" skriker ungen vid födelsen. Och det var på den vägen jag tillslut hamnade här.

Vad snyggt jag knöt ihop hela säcken tillslut. Alla skruvarna är på plats, alla kulorna likaså, förhoppningsvis dem två viktigaste i alla fall. Varenda ord i historien fick plötsligt mening. Som en blixt från ovan. Som ett varmt sommarregn som sköljer rent ditt ansikte.

Men ha i åtanke:

Ignorance is bliss, until you realize: it's not rain, it's God taking a piss.