För en massa år sen (1995) fick jag ett Sega Mega Drive i 9-årspresent. Helt plötsligt blev jag kvarterets coolaste kille och alla kompisar ville hem till mig och spela. Efter en hel del tjat så började det dyka upp Sega-konsoler på TV-hyllan hemma hos polarna också. Vi hade fantastiskt roligt tillsammans! Tyvärr kommer jag inte ihåg vilka spel vi spelade, men kul var det!

Efter idogt spelade under ett par år så blev tyvärr mitt Mega Drive slitet, och till sist kastade det in handduken. Jag sörjde någon vecka, sen tjatade jag till mig pengar av pappa och köpte en Game Boy Color, som blev min nya kärlek. Alla skolraster ett bra tag framåt spenderades på en bänk utanför matsalen tillsammans med min ljusgröna följeslagare. Fast alla historier har en ände, så även denna. Min kärlek till Gameboy:en ersattes av kärlek till det motsatta könet, och den gröna skönheten hamnade i en kartong på vinden.

En kort period hade jag ett PS1 som jag köpte begagnat av en kompis. Men eftersom PS2 precis hade kommit så släpptes inga roliga spel till PS1 längre. Jag tröttnade ganska snabbt, men hann ändå med att varva GTA 2 och spöa kompisarna i Tekken 3.

När det blev dags att flytta hemifrån så hittade jag min gamla gröna kompis på vinden. Tyvärr så var alla spel utom det som satt i (Tom Clancys Rainbow 6) borta. Jag försökte ett tag att få till en ny gnista i vår relation, men det ville sig inte riktigt.

Jag inledde ett TV-spelscelibat som varade några år, och började istället att ägna mig åt diverse musikinstrument. Tills jag en dag genom en bytesaffär snubblade över ett beggat Xbox 360 med Halo 3 till. Detta var i November 2008. Kärlek uppstod ännu en gång, och jag började återigen att spendera all ledig tid framför TV:n, frenetiskt knappande på en handkontroll. The story goes on...