Detta är en uppföljare till Ubisofts Assassin´s Creed. Och det är absolut förbättrat. Första spelet tyckte många var för lite lönnmord och för linjärt. Här har man gjort en klar förbättring sen senast.

Ni kanske redan vet att jag alltid köper spel ungefär ett halvår efter release eller mer. Så var det med detta spelet. Köpte det måndag den 5 juli. Men nu är det 13 juli, klarade ut spelet för några timmar sedan och i ett sånt här spel spelar man inte bara storyn utan det är som GTA, ett riktigt bra sandlådespel också.

Märkligt nog gillar jag inte GTA. Jag har aldrig tyckt att det har varit så värst kul. Så detta spelet är dubbelt så bra, även fast det är samma typ av spel. Men i detta spelet får man även hoppa runt och klättra och lösa pussel.

För er som inte spelat GTA så är det ett spel där man är en gangster som jobbar åt olika personer. Jobben kan handla om bilfajter, att skjuta någon o.s.v. Man gör även mycket sidouppdrag och lever rövare i staden.

I detta spelet spelar du som Desmond Miles i en nära framtid. I början av spelet ska du fly från en man som heter Abstergo men en dam som heter Lucy. Ni kommer till ett ställe där du träffar Rebecca och Shaun. Lucy har berättat om fajten mellan tempelriddare och lönnmördare. Där du är nu så finns en animus, som du kommer se precis innan detta händer i spelet. En Animus tar fram minnen i dina gener pga att du är en ättling till en gammal adelsfamilj. Du sätter dig i denna Animus och färdas tillbaka i dina gener till 1476. Du börjar spela som Ezio Auditore Da Firenze, en tonårsrebell.

I början av spelet blir dina bröder och fader avrättade. Förlåt mig att jag inte nämnde spoiler men detta händer så tidigt att det gör väl inget? Iallafall, du hittar en vitröd kåpa under din fars order precis innan han blir avrättad. Du upptäcker att du från och med nu är med i ett stort lönnmördarlegat...

I spelet kommer du samarbeta med Leonardo Da Vinci som ger dig tillgång till vapen och redskap. Dessa moment håller faktiskt även att det ibland bara känns som att Leonardo är den stora huvudpersonen, inte du. Men de tankarna försvinner när du känner känslan med att spela detta spel:

Känslan är enorm i detta spel. Städerna är levande på ett riktigt bra sätt. Folket i städerna lever sina egna liv. Och det är viktigt i ett sandlådespel. Och du kan även anställa grupper av tex legosoldater för att inte bloda ner ditt svärd för mycket. Det gör spelet till lite av ett taktikspel.

En sak som är helt uselt med spelet är kontrollerna. Den som hittade på kontrollerna borde definitivt byta jobb. Ofta fungerar inte kontrollerna så att när du tex ska väja undan från en soldat händer det en halvsekund senare så att du möjligen kan förlora hälsa. Och när du tex ska klättra upp för ett tak så händer det att du hoppar rakt ut i skyn så att du förlorar riktigt mycket hälsa. Det drar ner spelets prestanda ordentligt.

Sen förra spelet har uppdragen även varierats nåt riktigt stort. Du känner aldrig i spelet en repetetiv känsla. Det är guld värt när spelet även är så långt om du varierar uppdrag, sidouppdrag och att leva rövare. Jag har hittils spelat ungefär 25 timmar och då har jag varierat riktigt mycket.

I helhet är spelet ett riktigt, riktigt bra sandlådeaction -spel som är en blandning av slåss, smyg och var taktisk. Jag tycker att spelet definitivt är köpvärt för alla som vill ha ett långt innehållsrikt spel.