Pokémon Pearl

Knappast ett spel som var tänkt att nästla sig in i min samling DS-lir, men efter starkt enerverande lovord från alla håll och kanter blev trycket för stort och nu sitter jag här och samlar monster för första gången i mitt liv. Trevligt är det också.

Enkelt förklarat är Pokémon Diamond/Pearl ett RPG med starkt fokus på strider, men till skillnad från andra RPGn kan man fånga och själv spela med alla monster man stöter på.

Även om det är gulligt och ganska barnvänligt (monstren svimmar bara istället för att dö t.ex.) så känns det ändå oerhört komplext och det är verkligen mycket att hålla reda på för en noob som undertecknad, mycket pga alla monster och deras olika egenskaper. En underlig sak är att jag känner en hel del för några av mina monster och har svårt att byta ut dem.

Det finns många trevliga detaljer att njuta av, t.ex. den s.k. Pokétch (pocket watch) som innehåller bl.a. klocka - så vi slipper glömma bort tiden medan vi förlorar oss i Sinnoh - och miniräknare - perfekt för mig som alltid tappar bort min vanliga och avskyr att använda den usla funktionen i min mobiltelefon.

Presentationen lämnar dock en del övrigt att önska, snyggare borde det allt kunna vara. Och en del av menyerna i spelet kunde varit betydligt smidigare att navigera.

Själva konceptet fick mig dock att tänka i en något alternativ bana; I USA är det inte helt ovanligt att hundar och tuppar tränas för att ta del i slagsmål där ägaren till vinnaren och de som satsat på vinnaren tjänar goda pengar. Varför upprörs inte djurrättsaktivister av Pokémons sublima och stötande budskap?

Hursomhelst, ett mycket underhållande spel med lång livslängd.