Bara tanken på att få leka kirurg med DS-pennan är guld. Sen att utförandet imponerar är en stor bonus.

Spelaren axlar rollen som en nyutexaminerad läkare, vi kan lätt dra paraleller till populära tv-serier om vi känner för det. Från oerfaren nybörjarläkare växer självförtroendet och det självklara för varje patient som han räddar. Med alla lysande framgångar och smärtsamma motgångar.

När jag berättat om spelet reagerar vissa med 'Äckligt ju!', men grafiken är inte alls äcklig, man måste inte gilla blod för att gilla spelet. Däremot är en fascination för anatomi en bra grund. Själv gillar jag smala tjejer med små bröst och söt rumpa.

Om det är något som kanske stör mig med DS-spel så är det att många är extremt japaniserade. Grafiken är ofta manga och känslorna extrema. Men många gillar det så...

Svårighetsgraden i spelet är ökänd, de som klarar det (vilket jag fortfarande inte lyckats med) är antagligen riktigt hardcore eller riktiga kirurger. MEN, och ett stort sådant, att vara kirurg betyder åratal av träning så spelet är utmanande är rättfärdiga. Hållbarheten påverkas inte nämnvärt då man gärna spelar om operationer man har klarat för att få högre poäng.

Slutsats:
Ett måste för alla med DS.