Spelet är under dryga 2 timmar helt otroligt välbalanserat. Närmare bestämt ifrån början utav Sledge: To The Safe House --> Sledge: Battle For The Badlands.

Man tar sig fram till denna gömda håla genom krokiga kullar och spaningstorn som svämmar över utav fiender och väl inne i gömstället finns det en flod utav små skrikande män.

Samt resan och kampen fram till Sledge. Där man går lös på allt som rör sig på skärmen som visar en förfallen gruva/westen miljö, sakta men säkert följer rälsen. Sedan upp till en hiss för att konfrontera mannan med den legendariska hagelbössan.

Det sumerar vad Borderlands borde vara. Varierande, utmanande samt ruskigt färgrant i alla anseenden förrutom just färgen på landskapet.

Det är istället ljummet, och ganska så trist på under långa sektioner, de sakerna man gör saknar helt enkelt mening. Jag blev inte en enda gång triggad till att ge mig ut på uppdrag för att gå upp i nivå eller för att få bättre saker. För jag var ständigt bättre & starkare än fienderna.

Spelade igenom hela spelet på genomspelning 2 som tydligen ska vara svårare i en sittning, utan att dö, ensam. Hade fanemed inte ens kul förrutom en liten sektion i gamla himmelen där fienderna gav någolunda motstånd. Annars var det som en rälsskjutare, där jag exakt visste vad jag behövde göra för att komma vidare. Inget mer. Inga mer triviala uppdrag med copy-paste text som enbart gick ut på dravel.

Det vore en sak om de skulle skippat storyn helt, men att lämna en tom (helt tom, du anländer är det enda av intresse egentligen) story med en tight kontroll är gör mig otroligt less på allt som